Det här har faktiskt gått över förväntan! Jag har tränat något hela nio dagar i sträck, en dryg tredjedel av julkalendern. Dessutom har jag hållit mig till planen förutom att gårdagens simning som bekant byttes mot en dryg timmes skidåkning. Det måste ju innebära att jag antingen gjort en väldigt bra plan, eller att jag gjort en alldeles för mesig plan som är FÖR lätt att hålla.
Min novemberutmaning gick ju sådär. Energi och mående hängde liksom inte med på en sån utmaning, även om jag satte ribban lågt. Lite självinsikt senare tror jag därför att julkalendern är mer realistisk, kanske till och med i överkant. För nu är både energi och mående på betydligt angenämare nivåer igen och jag tror faktiskt detta kommer gå galant. Det går ju också ut på att få in en vana att röra på sig och prioritera sin egen hälsa åtminstone en liten stund varje dag, så om jag känner mig oförskämt pigg kan jag ju bara lägga till mer övningar/pass/kondition, utan att överdriva så klart.
Samtidigt vet jag att risken för avsteg är stor veckan som kommer pga tjänsteresa, men desto viktigare att ha lite disciplin och påminna sig om syftet – att må bättre. Jag får helt enkelt se till att klara av dagens träning redan på morgonen, eller prioritera träningen framför kvällsshopping (inte så svårt nu när det inte är så lätt att shoppa längre).
Dagens lucka bjöd på skidåkning igen. På vår morgonpromenad var det -17 grader så jag trodde nästan inte det skulle bli någon åkning eftersom minna händer inte klarar av sådana temperaturer, men efter lunch hade kvicksilvret stigit till -8, och en dryg halvtimme tillbringades i de idag betydligt mer uppåkta spåren. Skönt att få andas lite vinterluft innan en riktig innesittarvecka!