Löpning på agendan idag, och också dags att ägna sig åt något som faktiskt kan liknas vid löpning. Kroppen har ju känts så otroligt seg de senaste gångerna jag försökt mig på att jogga/lufsa så jag tänkte att nu är det dags att göra något åt det! Var inte särskilt sugen på att springa och funderade ett tag på att stanna hemma helt, eller bara ta någon kortrunda runt kvarteret eller så. Men tog mig till slut i kragen och så här i efterhand var det ju (som vanligt) rätt beslut.
Lång uppvärmning i form av några minuters rask promenad följt av drygt två kilometer i ”långsammare än långpass”-fart. Tanken var sedan att köra 10st 400m-intervaller i 6min-tempo, som är min normala ”marsch-fart” som jag brukar kunna springa hur långt som helst i men inte varit i närheten av på länge. Drygt 1 min gång emellan.
Eftersom vi picknickat i Berg innan (och därmed också cyklat dit och hem) räknade jag med att det skulle gå rätt tungt. Men nej, faktiskt inte! Fick hålla igen för att hålla mig till mitt marschtempo och in alles så gick intervallerna fortare än så allihop. Fokuserade på hållning och löpsteg för att undvika att väcka Det Onda Knät och det gjorde nog att jag liksom joggade lite mer ekonomiskt kanske. Eller nåt. Jag vet inte riktigt. Kroppen kändes oförskämt lätt i allafall (jämfört med vad jag hade väntat mig), vilket gör att jag nu ser fram emot nästa löppass igen. Känns ju bra om inte annat. Lång nedvarvning där jag faktiskt sprang och sjöng för mig själv. Jag hade tagit Ipoden till hjälp för att distrahera mig själv och löplistan gjorde verkligen sitt jobb idag!
Passet gick nästan helt på asfalt, mest för att testa hur lederna skulle tackla det med tanke på att det är bara en månad till Tjejmilen. Det känns lite måste jag erkänna, både i knän och ena fotleden, men inte värre än att jag tror det mesta går över till imorgon med lite nattvila. Gott så!
Nu vänder det! 🙂