Ytterligare en stor idrottare finns inte mer… Norske Alexander Dale Oen som blev världsmästare i simning 2011, i nära anslutning till terrordåden i Oslo fick hjärtstillestånd igår och dog, 26 år gammal. Så tragiskt!
Såg honom på Skavlan tidigare i vintras och slogs av hur jordnära han verkade. Sådär norsk som bara norska idrottare kan bli. Alla som vet hur mitt hjärta klappar speciellt för Norge vet oxå att just detta är något jag beundrar hos grannarna i väst.
Därför känns det extra tungt när en så ung människa plötsligt inte finns mer. Så till synes frisk, stark och genuin.
Jag blir tagen för att det på något vis känns nära fast det egentligen inte är det för mig personligen. Men också för att han tyvärr bara är en av flera unga idrottare som ryckts bort på sistone. En annan är skidåkaren Jenny Olsson, som var barndomsvän till en av mina vänner. En tredje Anna Rydstedt som jag följt av och till på langlopp.com. Jag tänker på dem alla, och på deras anhöriga som är kvar med obeskrivlig sorg. Det känns så fel på något vis när så unga människor rycks bort.
Jag kan inte låta bli att undra varför det på något vis verkar hopa sig just nu, eller den senaste tiden. Kanske är det otroligt sorgliga sammanträffanden. Kanske inte… Kanske är det så att det är nu vi börjar se tragiska effekter av Tjernobyl (mamma hävdar det), eller av numera mångårigt användande av gifter, flamskyddsmedel och annat läskigt. Känns skrämmande på något vis.
Oavsett vilket får man sig en riktig tankeställare. Man vet aldrig när livet plötsligt kan slockna. Man kan inte leva som att man har all tid i världen, det gäller att leva fullt ut här och nu. Särskilt med de nära och kära. Vi borde ta hand om varandra som om varje stund var vår sista. Så att vi, när tragiska och sorgliga saker inträffar, åtminstone inte lämnar, eller lämnas, efter med en smak av bitterhet eller ouppklarat gruff.
Jag hoppas att jag lever så, och ska försöka göra ännu mer i framtiden för att det ska bli ännu mer så. Leva i nuet, ta vara på allt som är vackert, älska som om varje stund vore vår sista!
