rörlighet

För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg om min favoritinspiratör. När någon ber mig nämna någon jag inspireras av när det gäller hälsa och träning, så är det fortfarande henne jag först tänker på. 

Som ger mig dagliga tankeställare och lärdomar om kärlek, omtanke, ärlighet och rättframhet. 

Som påminner mig om hur våra kroppar är ämnade att användas, vilket tyvärr är långt ifrån hur de flesta av oss använder dem i vardagslivet. 

Som inte förställer sig för att vara någon annan till lags, och som gärna spelar ut hela känsloregistret, och som äter det hon gillar, för att hon är hungrig.

Som hellre hoppar jämfota än går lugnt och stilla, och som måste springa när hon är för trött för att cykla.

Som gärna häver sig upp i armarna utan ansträngning (typ chins), bara för att någon ber henne testa, och som utan problem kliar sig i huvudet med tårna. 

Som sitter på huk i soffan och tittar på film, för att det är skönt för benen, och som ogillar köpekakor eller -tårtor.

Som vet vad hon vill och är obekymrad om huruvida det passar in eller inte. 

Det är säkert inte så svårt att lista ut vem hon är. Hon som nyligen blivit storasyster och som testar alla gränser hon upptäcker. Min snart treåriga trollunge. 

När Bloggar om Hälsa skriver om inspirationskällor och förebilder är det henne jag vill lyfta fram, och egentligen alla i hennes ålder. Barn som fortfarande använder sina kroppar dagarna i ända, och som fortfarande inte förstått vad man ”får” eller ”inte får” i vuxenvärlden. 

Försök gå i ett barns fotspår under en dag, eller en timme, och se hur många av övningarna du klarar av att göra med samma lätthet! Förhoppningsvis ger det om inte annat fin träningsvärk!

Eller, om du vill ha lite vuxenvarianter på olika övningar att bemästra, kolla in Naprapatjonas!

Malasana (huksittande) har jag i allafall inte problem med