Browsing Tag

Cykling

Friluftsliv

Att hitta nya (natur)pärlor

Igår gjorde jag en upptäckt. Eller, egentligen såg jag den bara med egna ögon för första gången. För jag visste ju att den fanns där, även om jag inte tagit mig tid att ta mig dit.

Jag ville nämligen upptäcka den på egen hand först, och eftersom egentiden är ganska begränsad och jag är lite rädd för skogen (eller snarare typerna som smyger runt i den) på kvällstid, så har jag varit ännu mer begränsad i tillfällen.

Den, det är Våxmossen. En mosse där det till och med sägs växa hjortron, och som får en att tro att man är i fjällen. Fast man befinner sig på Östgötaslätten! Den ligger bara typ tio minuters stigcykling hemifrån, så verkligen nära.

Stigen jag tog igår var precis lagom för min trevande MTB-identitet. Spikrak rätt ut i mossen och precis lagom smal, mjuk och rotig. Jag hade kaffe och min fina kopp med mig men hann inte riktigt stanna och njuta så länge som jag tänkt eftersom jag var för upptagen med att fota och leta hjortron…

Riktigt härligt och fjällikt (förutom att just fjällen saknades i bakgrunden då!). Helt klart en ny naturpärla runt knuten. Jag älskar att vara i naturen, och har den som tillflyktsort. Som återhämtningskälla. Trots det, så kan jag faktiskt nästan tröttna på den gamla vanliga skogen ibland. Även om det räcker med nån dag på kontoret för att uppskatta den igen.

Hur som helst är det ju bra med fler alternativ, och det inspirerar även till fortsatta upptäcktsfärder längs sidostigar. Äventyr med barnen. Lingonplock om nån vecka kanske. För att inte tala om stigtassande bland frasiga höstlöv!

Det ger liksom nytt liv åt det där enkla friluftslivet att upptäcka nytt på hemmaplan! Ger naturmänniskan i mig lite extra näring på något sätt. Och såklart guldkorn i minnesbanken till gråa tunga dagar.

I augusti kör Bloggar om Hälsa Naturen som tema, så håll lite extra utkik där också, om du vill ha mer inspiration till naturupplevelser och kanske ett och annat äventyr.

Hur gör du för att hitta nya pärlor?

Träning

En Vätternrunda småbarnsmorse-style

I går var vi en sväng till Motala och hängde i den nya stora lekparken som ligger precis i Vätternrundans målområde. Nostalgin var total, och jag minns känslan efter målgång som igår, fast det är hela nio år sedan jag körde själv. Lyckan, stelbentheten, ryggömheten, och framförallt tröttheten! Som gjorde att jag somnade mitt i målgångsmaten…

Just nu är jag ju verkligen inte i närheten av tränad för en runda runt pölen, men idag blev jag faktiskt klar med cykelmomentet i Ica-klassikern – samma distans som Vätternrundan. Så här kommer min racereport från en åtta veckors Vätternrunda kan man säga… Varsågoda!

  • Jag har tagit duttcyklingen till nya nivåer. Ingen cykeltur har nämligen varit längre än 17km. Men ibland har jag cyklat tre gånger per dag. Med och utan barn på släp.
  • Racern står fortfarande och samlar damm i garaget – den här rundan har gjorts med MTB och en helt vanlig cykel, oftast med mellan 11 och 18,5 kg last bakpå.

  • Jag har klarat mig med marginal eftersom jag bara registrerat helt avklarade kilometrar. Så om klockan visat t ex 14,8km har jag antingen fått lov att cykla 200m extra för att få registrera 15, eller vackert fått nöja mig med 14. Oftast det senare. Så totaldistansen ligger nog på ca 305-310km skulle jag tro.
  • Jag har cyklat skog, grus, landsväg och cykelbana.

  • Precis som förra året, så tjuvar Ica lite och förlängde stopptiden, men jag klarade mig på den ursprungliga perioden. Så inget rävspel från min sida…
  • Det var faktiskt knivigare än jag trodde att få ihop cyklingen. Mest för att jag värderar nattsömn och matförberedelser högre än cykelkilometrar. Men nöjesrundorna med barnen underlättade helt klart.
  • Vi har numera en ettåring här hemma som alltid svarar ”schykkaaaaa” när vi frågar vad hon vill göra. Oftast följt av ”tattooooo”, eftersom det allra bästa hon vet är att ta en cykeltur och kolla på traktorer!

  • Det ryggonda jag led av i början har tack och lov hållit sig undan nu på slutet.
  • Jag har inte sprungit en enda kilometer sedan i april. All tillgänglig träningstid har lagts på cykling (och yoga, den försummar jag helst inte). Det säger kanske en del om hur mycket sån där egentid jag har.
  • Jag har bara cyklat en enda gång i regn. Så kom inte och säg att det har varit dåligt väder i vår!

  • Min runda runt pölen har jag duttat med i åtta veckor typ. Johan Olsson (ni vet, skidåkaren…) tog inte ens åtta timmar på sig…
  • När det begav sig på riktigt hade jag under samma period tillryggalagt ca 100mil. Nu 30. Tant börjar bli gammal och klen. Eller småbarnstrött. Eller prioriterar annat än långa långpass. Den där sömnen…
  • På avslutningsrundan idag var hela familjen med (i cyklar och cykelstolar) och utlåtandet blev att ”jag tror du fått lite klipp i benen i alla fall, för nu behöver jag inte vänta på dig hela tiden…”

Nu väntar vilomånad i Ica-klassikern, innan sim-delen startar 17 juli. Jag tänkte först köra den i bassäng, men efter en kommentar på min Facebook-sida är jag bra sugen att köra den i öppet vatten som på riktigt. Frågan är bara var jag ska hålla hus då… Tips, någon?

Friluftsliv

Improvisationsäventyr

Efter en ganska tuff vecka känner jag att skrivarenergin så smått börjar återvända. Och det är faktiskt tur, för jag har så mycket att skriva om! Jag skulle nog kunna skriva på heltid i flera veckor bara för att få ur mig alla idéer och tankar som surrar just nu. Det är typ alldeles för fullt i mitt huvud…

Så jag nöjer mig med att tipsa om världens enklaste äventyr: att umgås med en fyraårig tjej. Det är precis vad jag gjort idag och här kommer lite glimtar från det.

Cykel är ett stående inslag i våra ävenflykter numera. Världens bästa sätt att transportera sig med barn! Idag tog jag MTBn och stor-Trollet sin springcykel och det visade sig i efterhand vara ett kanonval.

Första stoppet blev i en av områdets lekplatser, där jag fick instruktioner om att lägga mig i hängmattan så att mini-Malin kunde göra fart på mig, för sen skulle hon leka själv tills farten stannat. Microvila för den trötta mamman, inte mig emot!

Därefter tog vi cyklarna igen och passerade utsiktsplatsen vid Cloettabron för ett kort stopp innan vi trampade vidare. Jag föreslog en avstickare ner mot Motala ström vid någon lämplig stig och fick genast gehör:

Den här stigen ser kul ut, mamma, den tar vi!


Det är min cykeltjej, det! Äventyrare och upptäckare ut i fingerspetsarna, och jag kan bara hoppas att det håller i sig. Jag uppmuntrar det i alla fall ständigt. 

Vi pausade självklart en stund vid strömmen för att kasta bark och kottar i blåsten innan vi trampade hemåt förbi myrornas motorväg och barrbeklädda fin-stigar. 


De här små vardagsäventyren som man aldrig riktigt vet varken vart de bär eller var de slutar, de är verkligen mumma för en utsjasad och sargad småbarnsmamma. Upptäckarglädjen, ögonglittret, förmågan att se spänningen på nära håll och rörelseenergin, det är verkligen något som smittar, och som gör sig bäst när man får uppleva det tillsammans.

Har du äventyrat nåt i helgen?

Friluftsliv

Solig helgcykling

Eftersom jag är utpräglad vintermänniska så sitter det rätt hårt inne att erkänna att även sommaren kan ha sin charm. Eller i alla fall våren. För den där riktiga tryckande högsommarvärmen, den har jag faktiskt inget till övers för. 

Men idag var det sådär lagom försommarvarmt och även om diverse flygande kryp börjat invadera tillvaron, så var det riktigt härligt. Dagen har, precis som förra söndagen, präglats av cykling. På förmiddagen tog vi en tur hela familjen eftersom vi numera har cykelstol till både stort och litet troll. Den turen blev lite längre än tänkt pga slussar som var öppna, och avslutades med riktigt ordentligt mjölksyratramp uppför den berömda dagisbacken där löparklubben springer mördarbackintervaller. 

Efter lunchpaus ville stora Trollet cykla igen medan lillasyrran sov, och jag var såklart inte sen att haka på. I första uppförsbacken undrade sällskapen i cykelstolen om det var jobbigt. När jag svarade ”lite” så sa hon ”men mamma, jag kan putta på” och satte bägge händerna på min rumpa. Tack så mycket, goa Troll!


Vi ägnade oss åt en del båtspaning vid Göta Kanal (såg hela sex privatbåtar) och kastade lite stenar i vattnet. Tack vare lite barnarbete så fick jag även en bild på mig själv som inte är en usel selfie. Inte illa för att vara tre, snart fyra, år!


Efter glassinköp på vägen hem hade den snälla hjälpsamheten från första backen bytts ut mot ett irriterat ”varför kör du så sakta, mamma?!” när jag körde sista sucken ur benen i den långa uppförsbacken hem… Mysigt ändå, allt har sin charm liksom.


Hur har din helg varit? Springig, cyklig, eller bara skön?

Friluftsliv

En cyklig söndag

Vår lilla tjej har så smått börjat säga andra ord än mamamama och papapapa. Det första, och mest frekventa som kommer är schykka. Cykla. (Det som är mest mest populärt är tattå – traktor). Hon älskar att åka cykelstol.


Så imorse fick hon sin önskan uppfylld och vi åkte iväg en sväng för att schykka. Till kanalen. Jag hade en tanke om att vi också skulle ha lite mysig bananfika och kasta stenar i vattnet, för det älskade storasyster i samma ålder. Men efter att bananen slukats och några stenar kastats med lite småroat leende fick jag order om att vi skulle fortsätta schykka. Ajaj, kapten! Bara att trampa på! (Efter att vi hälsat på en farbror med två små hundar. Våffåf!)

På eftermiddagen var det storasysters tur. Hon beställde en cykeltur till Bergs slussar med mamma. Och mamman sa inte nej. När vi närmade oss sa hon: vad skööönt för dig att vi snart är framme, mamma! Och så spanade vi på slussande båt och cyklade sedan med viss protest hemåt igen med en liten omväg förbi en studsmatta. Och mötte samma farbror med samma två hundar. Han tittade lite konstigt på mig och skrattade sedan. Han undrade väl hur ungen från imorse kunde ha växt så mycket  under dagen…


Utan att egentligen ha planerat det, och utan att jag funderat så mycket på det har jag fått nära två mils mysig cykling med extravikter att sätta in på Ica-klassikerns cykelkonto. Så dagens planerade kvällscykling får nog stryka på foten för lite lugn yoga istället. Träningen blev till motion, med sällskap. 

Träning

Den märkliga (cykel)kroppen

Alltså, jag förstår ibland inte. Hur kroppen kan vara så oförutsägbar. Och inte alls leverera det jag förväntar mig. Varken när det är åt det positiva eller negativa hållet. 

I lördags hade jag ätit bra och kände mig ganska fräsch, och tänkte mig en längre cykeltur med vardagscykeln på kvällen. Men fick ge mig betydligt tidigare än planerat. Pga en väldigt seg kropp men framförallt pga en riktigt trasslande höft/ryggslut. 

I tisdags morse rastade jag mig själv och Lill-fisen med mannens cykel (för den har vi cykelstol på). Mest för att testa ryggen och få luft. Inget krångel alls från nån del av kroppen.


Och igår kväll tänkte jag ta en runda med min vardagscykel mest för att rensa huvudet efter en ganska rörig och energikrävande dag. Men den rundan blev längre än planerat. Och ännu lite längre. För benen kändes rappa och ryggen lugn. Kände bara lite lite allra sista biten. 

Så vad är det som händer egentligen? Vad avgör dagsform och krämpor? Hemmalyften under dagen inverkar ju säkert när det gäller ryggen, och mat och yoga för resten av kroppen. Men samtidigt jag ser egentligen inget samband. Fräsch när jag tror jag är trött. Och låg och öm när jag känner mig laddad. Jag fattar inget. Så det är nog kanske inget att grubbla över. Utan bara att gilla läget och hänga med…

Och kanske ta och säsongsinviga racern snart!

Träning

Kvällsrunda och morgontur

Långa härliga cykelrundor är lite av en utopi här. Så för att skrapa ihop trettio mil på någon av cyklarna för min Ica-klassiker kör jag i allafall nu i början enligt devisen många bäckar små. Och även om träningseffekten av korta cykelpass såklart kan diskuteras, så kan de vara härliga ändå.

De senaste 18 timmarna har jag hunnit med två rundor. Igår kväll efter att barnen somnat trampade jag ett varv runt sjön och avslutade med en sväng längs Göta Kanal. En helt spegelblank kanal, kan tilläggas. Med tillhörande helt fantastisk kvällssol. En runda som inte blev mer än ca en mil eftersom jag skulle hinna till affären innan den stängde också.



Imorse cyklade vi till dagis och efter lämning tog Liten I Cykelstol och jag en runda och kollade in djur och framförallt hennes stora intresse: bilar! Brrrrmm…. Lät det hela tiden bakom ryggen på mig.  Den rundan blev lite kortare men kändes i benen ändå tack vare lasten där bak!

Fast även om de här korta rundorna är trevliga så måste jag erkänna att jag längtar efter en något längre tur också. Kanske till helgen, vem vet?!

Träning

Cykellek i skogen

Hehe, autokorrekt ville döpa det här inlägget till cykelled i skogen. Det är förvisso också sant, men det var inte det jag tänkte skriva om. 

Faktum är att jag nog inte riktigt vet vad jag tänkte skriva egentligen. Mer än att jag ville dela med mig av cykellyckan. Den där som uppstår när man oväntat får en lucka i vardagskaoset och på knock bestämmer sig för att rasta MTBn. Som man inte ens vårservat…


Men asch, lite pumpning, kontroll av bromsar och dämpning fick räcka för mig. Jag är ju trots allt bara en glad amatör!

Sedan gav jag mig ut i min älskade skog och lekte lite på stigarna. Kan konstatera att både modet och balansen är bättre än sist jag prövade lyckan till skogs. Men benstyrka har jag ingen… Och svåra stenpartier som förbipasserande proffs (?) hoppade uppför, de klev jag av och gick uppför…


Lika glad var jag ändå, och som bonus fick jag en extra cykeltur på eftermiddagen sedan, fast då med en snattrande fiskbensflätprydd liten tjej i cykelstol på släp, och vanlig människocykel modell herre. Det har sina utmaningar det också!

Träning

Nytt försök med Ica-klassikern

Om någon frågar mig om jag är tävlingsmänniska så svarar jag oftast nej. För jag är ingen sån där klassisk vinnarskalle när det gäller sport. Som inte viker ner sig i dueller eller som kämpar i lagsporter tills jag får blodsmak i munnen. Det är inte så viktigt för mig.

Men samtidigt är jag en riktig prestations- och statistiknörd. Jag älskar att övervinna mina tidigare egna resultat och att med statistik följa mina förbättringar. Jag är rätt tjurskallig och seg, men inte särskilt snabb. Så på sätt och vis är jag ju en tävlingsmänniska.

Jag älskar lopp men deltar inte för placeringen. Förutom jämfört med mig själv. Kanske för att jag oftast inte har någon chans på topp 10. Men oftast är rätt bra på att nå mina egna mål och slå mina egna tidigare resultat.

Därför ger jag mig på Ica-klassikern igen. För att jag gjorde DNF på tre av fyra grenar förra året. För att jag borde kunna så mycket bättre än så i år, med tanke på att jag har helt andra förutsättningar. För att om jag inte klarar det i år, ja då kan man verkligen undra hur jag ska ta mig igenom en Nattvasa! För att jag behöver variera min träning till mer än bara yoga, löpning och sporadisk styrketräning.

Den här gången tänker jag också höja kraven lite och faktiskt kräva originalgrenarna av mig själv. Dvs cykling, simning, löpning och skidåkning. Inga promenader, roddmaskiner eller stavgång.

Cyklingen

Från och med idag när jag anmälde mig har jag 63 dagar på mig att cykla 30 mil. Det blir i snitt knappt 5km om dagen. Det är verkligen ingen omöjlighet! Men kan ändå bli en utmaning i det allmänna vardagspusslet. För det är inte helt lätt att cykla med två barn på släp. Så det kräver åtminstone till viss del barnfri tid. Eller inköp av cykelstol eller cykeltillbehör till Charioten.

Vaetternrundan

Den enda gången jag cyklat 30 mil i ett sträck – Vätternrundan 2008

Simningen

Därefter ska det simmas. I sommar. Borde också vara plättlätt med tanke på säsong och situation. Om inte annat så kan jag göra tre besök i simhallen några morgnar innan jobbet och bränna av en kilometer varje gång. Precis som när jag gjorde riktiga klassikern så känns det här som en lätt match.

Vansbrosimningen

Snygg i våtdräkt… Som sedan mest använts till kajakande.

Löpningen

Löpningen borde också gå ganska lätt. Men beroende på livspussel och annat så kan det nog ändå bli en viss utmaning i det här momentet. Fast jag hoppas inte det! Fem kilometer i veckan med löpning är nästan i minsta laget om förberedelserna för Nattvasan ska kunna anses vara i fas. Beroende på vad som tränas i övrigt såklart.

Lidingoeloppet

30km var ingen match när jag fortfarande hade benmuskler… Men hur tänkte jag med långärmat och långbenat i september?!

Skidåkningen

Skidåkningen får jag bara inte missa. Jag menar, får jag inte ens till nio skidmil inför den där Nattvasan, då får det nog bli DNS på den! För så oförberedd vill nog varken jag eller medtävlaren att jag ska vara! Träningsläger kan dock komma att krävas!

Oeppet spaar

Ribban är satt. Den är betydligt högre än förra året. Känns också betydligt roligare! För nu känns det ändå som träning. Bra träning till och med! Dags att pumpa cykeln och vänta ut en raspig hals.

Prylar Träning

Magisk kvällscykling med dopp

Vissa kvällar vill jag bara behålla i minnet för alltid. Kan till och med tycka att sommaren är härlig (till skillnad från när getingar och fuktig värme attackerar…).

Ikväll var en sådan kväll. Planen var att rasta racern, testköra mina nya fina cykelkläder jag köpte i vintras, och kanske premiärbada.

Racern hade punka, så det blev vardagshojen som fick följa med istället. Ut i kvällssolen.

Ner till Ljungbadet. Passera en triathlontävling på vägen.

Fundera en stund på om jag skulle tordas klä av mig och bada trots de skumma gubbarna som ankom badplatsen samtidigt som jag.

Gick ut på bryggan och njöt av kvällen. Doppade fötterna i det ljumma vattnet.

Njöt lite till och doppade hela benen.

Doppade till sist hela mig när gubbarna gett sig av. Jätteskönt, men tappade ändå känseln i fingrarna och började frysa rätt fort.

Cyklade hemåt och fick upp värmen litegrann.

Tog en varm dusch och toppade med varm choklad och knäckemacka, i sällskap av babyvakten.

Nu kommer jag nog sova gott!