Tankar

En till vecka som gått

Det är redan två veckor sedan det där inlägget om veckan som gick efter förra behandlingen. En behandling till är avklarad, så jag tänkte att jag kör på samma tema för att dokumentera den delen av min vardag, som ju upptar rätt mycket av tiden just nu. Ibland nästan lite för mycket. Jag kommer på mig själv då och då med att tänka ”just ja, jag håller ju faktiskt på att återhämtar mig från en graviditet också, det kan ju vara därför…” Påminns också om det när främmande människor kommer fram och glatt gratulerar till det lilla pyret när man är ute med vagnen, och kommenterar att det inte ens syns att jag varit gravid. Nä, det där andra syns ju inte heller…

Här kommer listan 2.0:
Veckans…

skönaste 1: när illamåendet, som slog till ordentligt den här gången, släppte efter 2,5 dygn. Puh, det påminner mig om en av anledningarna till att jag inte tänker skaffa fler barn! Exakt samma illamående. Fast nu kunde jag ju knarka bort det värsta med medicinerna jag fått mot illamående.

stoltaste: Stor-Troll när hon hjälpt pappa ”mata gräsmattan”.

tröttaste: fortfarande jag. Dock utan tur till akuten den här gången. Var nog illamåendet som tog krafterna den här gången. Samt promenaden i torsdags.

skönaste 2: fortfarande att komma ut i vårsolen en stund varje dag. Det gör underverk! Även om det numera är keps och solkräm som gäller. Jag ska tydligen akta mig för sol i år fick jag reda på efter att själv ha ställt frågan.

  
hunger: varierande. Mer normal för omständigheterna skulle jag säga.

märkligaste: en hel del saker. Kanske det fokus vissa väljer att ha kring allt det här. Så långt ifrån mitt eget, men alla har ju olika bakgrund, erfarenheter och förutsättningar.

lättaste: att somna på kvällarna. Trötthetskombon cellgifter, sjuveckors bebis och snart treåring går nog inte riktigt att sova bort.

jobbigaste: att lära sig flaskmata smidigt. Så att liten är nöjd både med sort, mängd och frekvens.

stegrekord: det tar sig! Snittar nu högre än vad jag lyckades uppnå på en dag förra perioden.

vårtecken: många fler än sist! Egentid med Stor-trollet bland blåsippor, vitsippor, sol och fågelkvitter är kanske det som värmer mest i hjärtat.

  

godaste: de där chokladbollarna jag skrev om för någon vecka sedan, bakade av sambo och Stor-troll, bägge mycket nöjda!

craving: våffelmönstrade sourcreamchips.

skönaste 3: att ha support som ser till att det finns ordentlig mat på bordet de dagar man inte riktigt klarar det själv.

skönaste 4: att få efterlängtat besök under behandlingen och kunna snicksnacka bort en del av tiden. Länge sedan vi sågs, förhoppningsvis inte lika länge till nästa gång.

tvetydighet: Fortfarande håret. Det har lite svårt att bestämma sig tror jag. Så jag väntar med spänning!

mantra: Man klarar alltid dubbelt så mycket som man tror!

Cellgiftsmässigt är jag halvvägs nu, och tror faktiskt att jag klarar dubbelt så mycket, även om jag såklart inte ser fram emot det!

Däremot ser jag fram emot veckan som kommer, för om jag följer mönstret kommer jag faktiskt må ganska bra då. Längtar efter utetid, yoga, familjebus och längre promenader!

0

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply
    Beatatjata
    11 april, 2016 at 09:37

    Är det Zofran du får? Det har jag knarkat till Max under mina graviditeter, dock utan cancer förstås. Hjälper iaf lite. Tänker på dig. Tiden med bebis som ska vara mysig och lycklig måste bli så konstigt färgad av sjukdom nu. Stor kram!

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      11 april, 2016 at 09:39

      Zofran och Primperan. Mot akut illamående och mot sekundärt. Hjälper rätt bra, tack och lov! Tack för omtanke och kram!

  • Reply
    Charlotta Sofia springer o trimmar
    11 april, 2016 at 09:58

    Det är så svårt att veta vad jag ska säja kring allt detta pågår hos dej nu. Jäkla sjukdom, så orättvis. Skönt att du får hjälp mot värsta illamåendet och kan njuta av våren. Massor med pepp och kramar, du är grym!

  • Reply
    bureborn
    12 april, 2016 at 19:05

    Tänker tillbaka på min egen tid med sjuveckorsbebis – utan såväl treåring som cellgifter och canceroro – och blir så imponerad av din inställning och din styrka att hitta ljuspunkterna i livet. Som vackra sippor i en vas och matade gräsmattor. Styrkekram!

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      12 april, 2016 at 19:29

      Tror det är som någon sa: man gör vad man måste. När jag bara hade en sjuveckors bebis hade jag totalt avfärdat någon som försökt tala om för mig att jag skulle kunna hantera två stycken + sjukdom och så. Fast å andra sidan gör jag ju inte alltid det. Vilopauserna ta sig själva ibland typ.

  • Reply
    Alma
    12 april, 2016 at 19:11

    Heja dig Malin!

  • Reply
    Ingmarie
    13 april, 2016 at 21:23

    Vet inte heller vad jag ska säga (skriva) för allt verkar så fjuttigt liksom… Vi är inte ”nära” men du ska veta att jag tänker på dig och ofta har dig som en slags ”referens” om jag känner mig trött (ffa pga jetlagen men den är ju redan över!) eller det är lite motigt av en eller annan anledning. Inte för att jag egentligen har det dåligt , tvärtom, men ibland spelar ju tankarna en små spratt hur bra man än har det. Mitt i allt kan du se det positiva och i mina ögon är det en av de största styrkor man kan ha som människa!
    Om jag hade bott närmre dig hade jag sett till att du fått dina yogastunder.Och powernap stunder.
    STOR kram

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      15 april, 2016 at 13:43

      Yoga och power nap hade varit ljuvligt! Och man kan ju inte riktigt jämföra med någon annans situation. En förkylning är ju jättejobbig oavsett om någon annan har en dödlig sjukdom, eller vad det kan vara. Stor kram tebax!

  • Reply
    Rund är också en form!
    14 april, 2016 at 16:03

    Säger som flera; det känns som att allt man tänker skriva känns ”för lite”.
    Men vi följer dig och håller alla tummar och tår! Skönt att illamåendet släppte inom ett par dygn i alla fall. Låter jobbigt. 🙁

    Kram M

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      15 april, 2016 at 13:45

      Fast inget uppfattas som för lite, inte för mig i allafall. Några rader eller stavelser värmer mycket! Kram!

  • Reply
    Ett helt galet och svårgreppbart 2016 - Lite Längre
    30 december, 2016 at 11:45

    […] några timmar efter att jag lekt i pulkabacken med Stor-Trollet. Fick cellgiftsbehandling med alla dess konsekvenser. Fick strålbehandling. Var sjukskriven helt eller delvis i åtta månader. […]

  • Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.