De som läst här ett tag vet att jag är en riktig vintermänniska. Jag blir liksom lyrisk när världen fryser till och allt blir stilla, lugnt, frostigt och vitt. För så ska ju vintern vara. Just nu har jag sjuk längtan efter snö, så att det förutspås en vargavinter ser jag bara som positivt. Om det nu blir verklighet, spågubbarna har ju haft fel förr… Det var ju också vinter och härliga skidspår jag drömde mig tillbaka till i torsdags, säger väl ganska mycket om hur varmt (?) vintern ligger mig om hjärtat.
Just i år är det väl kanske tveksamt om jag kommer kunna ägna mig så mycket åt den vinterträning som ligger mig varmast om hjärtat – längdskidåkning. Men det går ju fint att träna ändå. När jag väntade Bus-Trollet var visst vintern också ganska fin. Jag gick mycket med stavar, solade mig i vårvintersolen och smygåkte lite skidor också för den delen. Även om det också var året då jag drog av min ena hamstring vid just skidåkning, för att gravidkroppen nog inte riktigt var med på noterna och spårgubbarna inte riktigt var varma i kläderna.
Men handen på hjärtat – den träning som för min allra mest är förknippad med vinter är ändå längdskidåkningen. Den ger mig liksom allt. Helkroppsmotion. Frisk luft. Fart och fläkt (nåja, åtminstone ibland). Naturupplevelse. Känslan av att faktiskt behärska något. Att vara såpass bra att det bara är roligt. Att känna hur man blir starkare och snabbare och uthålligare ju längre säsongen går. Hitta underbart perfekta spår. Eller plöja nysnö. Åka norrut med skidåkningen som ursäkt. Fjäll, skidor och snö på samma gång. Gärna sol också såklart. Kan det bli bättre? Jag tror inte det. Det blir nog det som får bli min längtan och min dröm i vinter, när annat kanske känns tungt och motigt.
Å andra sidan skulle det ju kunna bli rätt enformigt med bara skidåkning, även om det ju är ganska allsidigt och skonsamt. Springa på vintern kan också vara rätt härligt på vintern. Läs t ex Charlottas tips om hur vinterlöpningen blir en njutning, liksom Idas. Maria tipsar om att inte glömma styrketräningen på vintern, vilket ju också är bra såklart!
Jag växte upp i Norrbotten, och under nästan hela min uppväxt avskydde jag att åka skidor i alla dess former… Det kan jag ju ångra lite nu när jag bor i Göteborg och vintrarna ofta regnar bort – då vill jag bara norrut och åka skidor!
Asch, tjänar inget till att ångra sig. Tänk vad mycket längre springsäsong du har istället!
Även om jag mest cyklar så ligger längdskidåkningen mig också varmast om hjärtat vinteritd. Jag har förmånen att bo mitt i vinterland med skidspår ett par kilometer från min lägenhet och en stuga vid skidspåren. Det vore synd att inte nyttja det. Håller också med dig att det verkligen har allt,hela kroppen får jobba och så får man vara ute. Det som är så viktigt vintertid!
Jag lärde mig att åka skejt i vintras, så himla roligt att vara nybörjare på något. Vårskare, sol och skejt precis över hela fjället är något jag verkligen längtar efter just nu!
Tack för ett inlägg med massor av vinterpepp och längtan!
Men åh, vilken lyx att bo precis i vinterparadiset! Vi har konstsnöspår väldigt nära som brukar vara rätt ok även om vintern är dålig, men blir ju inte alltid riktigt samma sak.
jag älskar både löpningen och längdskidåkningen och slalom förstås, älskar att bo i fjällen när det är riktig vinter!
Nu längtar jag ännu mer!
Eller hur?! Var är vintern? 😉
Vilka fantastiska bilder!! Jag ser mig själv främst som en löpare även under vintern, men detta inlägg gjorde mig taggad på längdskidåkning?
Tack för det! Längd är verkligen härligt!
Tyvärr åker jag längdskidor otroligt sälllan. Det är ju grym träning!
Och jag håller med. Det är något magiskt med vintern. 🙂
Kram M
Är ju lite svårare ju längre söderut man bor… Du kanske får börja med rullisar 😉
Vilket härligt inlägg, älskar också vintern förutom när alla barnen ska kläs innan man går ut ? Ska nog ta och testa längdskidor på riktigt i år, är lite rookie på vintersporter men det verkar kul.
Hehe, än så länge har jag bara ett barn att klä på så det har löst sig. Men det är ju helt klart lättare att bara springa eller så, än att fixa allt med skidorna och få med sig allt. Fast det är sååå värt!