Jag brukar försöka komma ut en stund mitt på dagen även de dagar jag inte tränar. Frisk luft och dagsljus gör att eftermiddagssömnigheten inte blir så stor.
Ibland får jag med mig sällskap och kan snattra lite också. Idag hade jag två olika sällskap på gång, men till slut blev det solopromenad. Ut kom jag i allafall, och tur var väl det!
För det hade ju varit dumt att missa allt det här:
Men dagens bästa var ändå micropromenaden från parkeringen till kontoret imorse. Var nästan svårt att kliva inomhus då.
1 Comment
Längtan till vinter | Lite Längre
20 oktober, 2015 at 19:04[…] tag vet att jag är en riktig vintermänniska. Jag blir liksom lyrisk när världen fryser till och allt blir stilla, lugnt, frostigt och vitt. För så ska ju vintern vara. Just nu har jag sjuk längtan efter snö, så att det förutspås en […]