Att hantera ovisshet

Det är mycket blandade känslor hos mig för tillfället. Glädje blandas med gnagande oro. Förväntan med förtvivlan. Tillförsikt möter stor ovisshet. Jag har känt mig minst sagt liten, vilsen och ledsen på sistone. Det som då ändå hjälper mig igenom vardagen, och som gör att jag nog verkar ganska lugn, åtminstone på ytan, är följande ingredienser:

1) Tacksamhet. Framförallt över min härliga, älskade lilla familj. Även om jag dagligen får höra saker som ”NEJ mamma, inte vissla! Jag blir ledsen då och får ont i ÖRONEN!” Men också över att jag faktiskt har det så bra som jag har det rent generellt. Det finns ju så många som har det sämre.

2) Pranayama. Medveten andning. Minst fem minuter om dagen. Oftast längre. Sänker stressnivån markant.

3) Yoga. Helst utomhus. Skänker styrka, flexibilitet och närvaro. Fysiskt och psykiskt. Igår yogade jag ett längre fysiskt yogapass för första gången på länge. Märkbar träningsvärk i rumpa och sneda magmuskler!

  
4) Mat. Mycket mat. Oro tar otroligt mycket energi och det sista jag behöver är energiunderskott.

5) Att inte oroa mig för sådant jag inte kan påverka. Klyschigt, och lättare sagt än gjort, jag vet. Men det funkat faktiskt, iallafall ibland. Dessutom sparar det energi som kan ägnas åt annat istället.

Förhoppningsvis suddas orosmolnen ut snart, men till dess fortsätter jag följa mitt eget koncept.