Övrigt

Kan man lita på sig själv?

Ibland upplever jag att det finns en hel del
pekpinnar gällande träning efter att man fött barn. Det är mycket man
inte ”får”. Springa, göra plankor och situps, hoppa, vridningar eller
bakåtsträckningar. För att bara nämna några saker.
De som lever på att tillhandahålla specialanpassad träning för mammor
kan göra sig en ordentlig hacka på detta, genom att sprida budskapet att
mammor inte riktigt klarar detta själva, utan behöver specialistkunskap
för att kunna röra sig igen. Sjukvårdens råd
sänks till havsbotten som helt förkastliga och i vissa fall rentav
farliga för kvinnor som har fött barn. Ja, jag överdriver lite, men åt
det hållet är det ibland, upplever jag det som. 

 
Samtidigt framhålls vikten av att träna under
graviditeten, och även efter. Bara man gör det rätt. Gör man inte rätt
så kan nästan vad som helst hända. Tro för guds skull inte att
barnmorskan som frisläppt dig på efterkontrollen har
rätt!
 
Ibland upplever jag det som att man fråntar
den enskilda kvinnan rätten att själv bäst känna sin kropp. Att rädslor
för att skada sig själv planteras lite onödigt lätt. Alla graviditeter,
förlossningar och upplevelser är olika. Därför
borde även träningsförutsättningarna vara olika beroende på just
detta. Vissa kanske behöver skynda extra långsamt i flera år beroende på sina
förutsättningar, medan andra har lyckats hålla sig så starka och i så
god ”form” under graviditeten att de kan komma
tillbaka mycket snabbare.
 
Å andra sidan håller jag med om att
sjukvården nog ofta medverkar till att kvinnor drar på sig onödiga
krämpor och belastningsskador och att man inom mödravården inte alls har kunskapen (eller
viljan?) att på rätt sätt vägleda kvinnor tillbaka till
en stark och stabil kropp som fungerar som den ska. Jag kan bara ta mig
själv som exempel. Jag fick beröm på efterkontrollen för min
bäckenbottenkontroll och när jag testade barnmorskans inställning till
träning så fick jag till svar att jag nu ”kunde träna
på precis som innan och springa och hoppa som jag ville, det är inga
problem”
. Ett svar som är lite skrämmande, eftersom jag förmodligen
suttit här med framfall, ryggont och magproblem om jag följt det rådet.
Så eftersom jag själv kände att det inte var läge
för spring eller hopp, så avstod jag. Gjorde andra saker som jag kände
att jag kunde. Kände efter hur bäckenbotten och mage kändes och avstod
från att dra och slita i sargade muskler. Det kändes bra för mig.
 
Jag har aldrig sett röken av råd eller
information från sjukvården kring att eller hur kroppen påverkas av
exempelvis hormoner under graviditet och amning. Sådan information har
jag fått leta efter själv, eftersom jag varit intresserad
av det för att ge mig själv de bästa förutsättningarna för en stark och
stabil kropp under resten av mitt liv. Just detta att ge sig själv
förutsättningarna är det som är det svåra. Hur gör man det om man inte
är expert? Även om man känner sin egen kropp? Vilken expert ska man lyssna på? För det finns ganska många olika råd, och man kan inte följa alla…
 
För mig hjälpte MammaMage-appen väldigt mycket och tack vare den har jag ett
helt annat magstöd nu än innan jag fick barn. Jag gissar att det är mycket
tack vare den som jag klarat mig i princip helt från ryggont. Jag har lärt mig från grunden hur jag ska använda magmusklerna i vardagen. Å andra
sidan gjorde den att jag inte riktigt tordes träna
annat. Blev lite skraj. För vad jag skulle kunna orsaka om jag inte
följde råden i appen: att ta det väldigt lugnt tills jag passerat nivåerna i
appen. Så här i efterhand avvaktade jag nog onödigt länge, av rädsla.
Av brist på förtroende för mig själv som rådgivare för min egen träning. Nu litar jag mer på min egen magkänsla och hittills går det bra.
 
Häromdagen hamnade jag via slösurfning i skraj-fällan
igen. I texter om att man bör träna, bara man gör rätt, bara man lyssnar
på de som vet
. Gör man inte det så vet ingen riktigt vad som kan hända.
För det kan visa sig så väldigt mycket längre
fram. Jag blev tveksam igen. Kanske vet jag inte vad jag gör? Nu när jag
tränar med mig själv som coach? Kanske har jag missat något och skadar
omedvetet mig själv även fast kroppen känns ganska stabil? På kvällen
rotade jag fram MammaMage-appen igen och körde
övningar från några olika nivåer. Påminde mig om att jag borde göra det oftare. Det kändes i musklerna, men det kändes
stabilt, kontrollerat och bra. Läste om Certifierade MammaMageTränare
och funderade en stund på om jag kanske ändå skulle kontakta en av dem.
För säkerhets skull. Jag menar, är jag verkligen att lita på?
 
Sedan tog jag ett djupt andetag. Tänkte på att jag lovat mig själv att lita på mig själv och mitt omdöme. Tänkte att det är
jättebra att det finns experter och appar och tränare som man kan ta
till hjälp. Men att det gäller att välja ut vilka man
tar hjälp av. Att man inte kan lyssna på alla, och att man framförallt
bör lyssna på sig själv. Jag har ju trots allt byggt en ganska stabil
grund för att kunna börja träna på riktigt igen. Valt vilka jag känner att jag litar på och lyssnar på. Jag behöver inte
skrämmas till att avstå från att träna för att jag
inte vet bättre själv. Tror jag.
 

0

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply
    Kevlarsjäl
    7 juni, 2014 at 09:36

    Men åh då klokt du skriver. Jag skriver under på allt! Rädsla när experter hävdar att man i princip måste ha PT med sig vid varje träningspass för att inte få men för livet och så barnmorskor som ger grönt ljus på efterkontrollen att träna allt. Jag blir också rädd. Jag som alltid tränat. Och jag blir förbannad. Vem ska man tro på liksom? Och precis som du körde jag appen lääänge och vågade inget annat. Tills jag började läsa hennes blogg också där det fanns tips på hur man kom igång med löpning och med annan träning MEDAN man tränade med appen. Och att man dessutom kunde köra flera gånger om dagen. Önskar jag sett det liiite tidigare – tyckte det gick oändligt långsamt framåt ibland.

    Så återigen, tack för klokt inlägg!

    • Reply
      blue_malin
      15 juni, 2014 at 15:52

      Ja, precis! Ibland undrar jag var man varit fysiskt nu om man inte varit så rädd och försiktig.

  • Reply
    bureborn
    8 juni, 2014 at 17:33

    Du är absolut att lita på!
    Själv körde jag enligt barnmorskans råd "känns det bra är det bra". Antagligen tillhörde hon den kategori inom sjukvården du är tveksam till, men det funkade för mig. Men jag var å andra sidan så trött, trött, trött att jag knappast orkade träna sönder mig.

    • Reply
      blue_malin
      15 juni, 2014 at 15:53

      Fast "känns det bra är det bra" låter i mina öron mycket vettigare än "du kan träna PRECIS vad du vill". Det första antyder ju ändå att man kanske bör känna efter.

    Leave a Reply