Högst upp på min bucket list

Den här veckans tema i nätverket jag är med i handlar om vad som finns högst upp på våra bucket lists. Den frågan kan säkert vara ganska knivig att besvara, om man inte tänkt till lite. Det handlar ju trots allt om en lista med saker man vill göra innan man dör. Det kan ju vara allt möjligt som hamnar på en sådan lista, och den kan vara olika lång för olika personer. Min är nog egentligen ganska lång, för det finns så otroligt mycket saker jag skulle vilja se, uppleva och göra innan jag dör. En träningsrelaterad bucket list skrev jag redan 2012, och i våras kompletterade jag den med saker som stod på listan just då.

Det som gör veckans tema lite svårare är ju att prioritera bland allt som skulle kunna hamna på listan. Faktiskt värdera vad som står högst upp på listan. Just nu är det väl egentligen inte jättesvårt, eftersom:

”Den friske har tusen önskningar, men den sjuke bara en – att bli frisk”

Så väldigt, väldigt högt upp på min lista står att få se mina barn växa upp. Både Bustrollet vi redan har, och Hoppsan-i-magen. Sjukvården verkar ju faktiskt ganska lugna inför det och verkar inte alls tycka att jag är något särskilt spännande fall, med väldigt stor sannolikhet för överlevnad. Men det är ändå något som numera konstant hänger över mig. Som får mig att prioritera allt annat annorlunda. Som klargör mina prioriteringar på ett helt annat sätt.

Däremot vet jag inte riktigt om det är något som jag trots allt sätter på min bucket list. Det är ju på sätt och viss inget jag själv kan se, göra eller uppleva, utan snarare något jag tvingas hantera.

Något som däremot kommit väldigt högt upp på listan är just de sakerna på listan jag skrev i våras. Det är fortfarande sådant jag skulle prioritera om jag själv fick välja fritt. Och det får jag ju, egentligen. Det handlar bara om prioriteringar, val och framförallt mod. Så om jag ska välja något från den listan som jag sätter allra högst, så blir det nog faktiskt Springa långt i fjällen. För att det symboliserar naturnära upplevelser, frihet, och framförallt en kropp som kommit tillbaka till att vara frisk, stark och pålitlig.

I fjällen – återhämtad från en annan, tidigare, pärs

Springa i fjällen med är något som även Maria skriver om, och Camilla drömmer också om träningsrelaterade resor, om än till varmare breddgrader.