Browsing Tag

Friluftsliv

Övrigt

Nytt försök

I höstas tänkte jag springa traillopp. Drömde om våta stigar och ruggiga skogar. Det blev inget av med det.

Men skam den som ger sig. Nu är jag anmäld igen. Samma lopp, annan årstid. Så nu drömmer jag om solglimtar mellan vårdoftande granar. Mjuka stigar och kanske lite lera. En skogsupplevelse.

Det kan ju tyckas vara otroligt korkat att anmäla sig till ett lopp när man knappt inte sprungit något i år. Men jag tänker så här: Jag klarade av en hel dag med träning för några veckor sedan utan några som helst förberedelser, snarare tvärtom. Inga skavanker efteråt, även om jag såklart kände att det var läge att vila några dagar. Så 11km i skog borde jag överleva också. Så länge jag ser det som en upplevelse, kanske t o m går där det behövs (där jag behöver det) och inte ramlar utför ett stup och slår mig fördärvad.

Har ju till och med uppgraderat terrängsko-förrådet, så greppet och säkerheten är så fixade de kan bli. Nu återstår bara att hålla hela familjen frisk den här gången.

Övrigt

Asfaltsfjäll

Om man ska tro de bilder som flödar förbi i sociala medier så verkar de flesta bebisar och små barn älska att sitta still i en bärstol (eller t o m somna i den) när deras föräldrar går härliga turer på fjället. 

Så ser inte vår verklighet ut. Den består mest av att kasta stenar i närmsta bäck, eller flytta kottar från ett ställe till ett annat. Eller knata, knata, knata. Absolut inte vara still i en stol i någon form. Om inte matklockan ringer, då kan det gå an. En stund.
Vår verklighet är också väldigt mysig, men ger inte så mycket fjällkänsla.
Därför passade jag på att ge mig ut på södra Kungsleden en kort tur när sovklockan ringde i förmiddags. Det blir nog det närmsta jag kommer ett fjäll på den här semestern. 
Mysig morgonfrisk fjälluft mötte mig. Men så mycket känsla vet jag inte riktigt om det blev. Leden är nämligen asfaltsbelagd!

Bra för framkomligheten såklart. Men inte direkt för känslan. Som tur var fanns en ”riktig” stig alldeles bredvid, så om man blundade med höger öga gick det nästan att tro att man var i ödemarken.

Men bara nästan.
Övrigt

Nypremiär

Jag insåg inte förrän vi var där hur mycket jag saknat det. Länge sedan jag var där, kärt återseende! Nypremiär i Olstorp, förvisso utan löparskorna, men till fots kom vi dit i allafall. Och för lill-Skrutt var det urpremiär såklart. Snart, snart (nåja, om nån månad) ska löparskorna med. Men innan dess gissar jag att det blir fler utflykter med barnvagnen till min lilla oas.

Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Övrigt

Insnöad, nördig – eller både och?

När vi hållit på och fixat lite här hemma på sistone (och jag tagit en raid i bokhyllorna) slog det mig hur många träningsböcker jag faktiskt har. Den som kommer hit och gluttar i bokhyllan skulle ju kunna tro att jag är en superträningsnörd. Eller helt insnöad. Och det kanske jag är också! Eller så är jag bara vetgirig och gillar att få lite fakta-kött på benen bakom sådan jag håller på med.

Hursomhelst, vad sägs om den här samlingen?

  

Lägger jag dessutom till samlingen med ”indirekta träningsböcker” (som kanske snarare klassas som ”hälsoböcker” eller så…
Foto: M. Eklund

  
… så blir ju högen ganska ansenlig faktiskt!

  

Foto: M. Eklund

Så det var väl tur att jag i samlingshögen ovan glömde att lägga till gravidträningsböckerna och yoga-dvd-erna…

  

Foto: M. Eklund

… för annars hade jag ju kunnat verka riktigt insnöad.

En rejäl blandning i allafall. Somliga inköpta i särskilt insnöade perioder, andra presenter (Atlantroddarens friskvårdsbok var t ex julklapp från jobbet för några år sedan) eller tävlingsvinster. Alla mer eller mindre lästa och/eller använda. Det är nog faktiskt bara en av dem som jag inte ens öppnat…

Undrar vad mer jag snöat in mig på om jag granskar bokhyllan lite närmare? Kok- och bakböcker är givet. Men därutöver? Måste undersökas!

Övrigt

MTB-skoj

Nu när snön lämnat markerna börjar jag faktiskt längta ut för lite cykelövningar. Som bekant är min MTB och jag inte riktigt bästa kompisar ännu, och det händer att jag blir ganska sur ibland över min oförmåga att komma över rötter och stenar och sånt. Men det finns de som är värre. Mycket värre! Kolla på den här killen t ex!

Övrigt

Tillbaks i kända hoods

Nu har snösmältningen kommit så långt så det kändes dags att bege sig upp till Olstorp för en vårtitt. Inte för att jag kommer springa där på ett bra tag framöver, det är ju trots allt känt som Östergötlands jobbigaste spår. Men fint är det, och bra mål för en lite ordentligare gravidpromenad, eftersom det finns både toaletter och vilobänkar där som man kan utnyttja om det skulle behövas innan man knatar hem igen. Viktiga grejer det där!

Så himla härligt väder idag att även om jag bitvis varit så trött att jag nästan känt mig snurrig så kunde jag inte sitta inne hela dagen. Laddad med vila blev det därför en härlig promenad med massor av vårkänslor. Grillångor från grannskapets grillpremiärer. Porlande vårbäckar. Kvittrande fåglar i trädkronorna. Vindens susande bland torra vårystra grenar. Sol på en blek nästipp. Mumma för en trött själ som drömmer sig bort till framtida skogstassningsrundor.

Hatkärlek till det terrängspåret… Foto: M. Eklund

Ganska snö-fritt i alla fall. Foto: M. Eklund

Foto: M. Eklund

Vila på en solig trapp. Foto: M. Eklund

Övrigt

Fjällöpning

Satt och läste senaste numret av tidningen Turist (Svenska turistföreningens medlemstidning). Där stod bl a om fjällöpning, som blir mer och mer populärt. Jag förstår varför. Har varit sugen på det ett tag, men har än så länge nån slags ingrodd känsla i ryggmärgen att man måste-ha-utrustning-med-sig-i-fjällen. Om något händer.

Fast det är klart, om man håller sig till leder som är hyfsat vältrafikerade/välbefolkade, så är väl risken mindre. Om man dessutom vet att man kommer till en varm (nåja) fjällstuga man kan torka sig och övernatta i. Istället för att, som jag är van vid när jag fjällvandrat, gå utanför leder, inte se en människa på flera dagar och sova i tält, gärna på högre höjd.

För egentligen, vem kan väl motstå en springvy som ser ut typ såhär?

Mellan Helags och Fältjägaren. Foto: M. Eklund

Eller så här?

Kårsavagge. Foto: M. Eklund

Eller varför inte så här?

Gjendevatnet, Norge (Jotunheimen). Foto: M. Eklund

Övrigt

Skulle bara promenera…

Vilodag idag. Men så var det ju så himla fint väder så darlingen ville gå en promenad till Olstorp. Vi kunde ju alltid reka de korta MTB-spåren och se hur Malin-vänliga de är (läs: hur rot- och stenfria de är). Eller kolla in utegymmet som Vreta SoMK byggt och som sägs vara riktigt bra. Som alltid kommer lugnet över en när man kommer upp i Olstorp, trots full parkeringsplats och ungdomsträningar.

Utegymmet var riktigt fint. Solstrålarna letade sig ner genom trädkronorna och hit skulle jag nog kunna pallra mig även varma sommardagar när jag borde träna styrka men inte vill stänga in mig på ett vanligt gym. Drygt 2km uppvärmning för att komma dit, perfa! Vet dock inte hur sugen jag kommer vara en stormig vinterkväll…

Utmaningar för mina klena armar.

Fler roliga maskiner, och stockar.

Var ju tvungen att testa lite. Men nej, varken teknik eller styrka ännu på plats.

I kvällssolen.

Korta MTB-spåret knatade vi runt också, i godan ro. Tills jag fick en fluga eller mygga i halsen och hostade och frustade och hulkade som en lungsjuk missbrukare och säkert skrämde vettet ur de små orienterande barnen… Vann till slut över insekten och kunde konstatera att bortsett från ett stenparti i nerförsbacke så var banan ganska snäll och skulle nog kunna funka som träning för en MTB-nybörjare som jag.  Om jag nu bara tar mig tid att cykla innan det blir vinter.

Så här skönt kan man ha det en måndagkväll

Avslutar med en av de mest imponerande spurter jag nånsin sett. Snacka om att slå ur underläge!

Övrigt

Lugnet i skogen

Bland det bästa med att bo där jag bor är att det är så nära till skogen. Igår behövde jag verkligen en vilodag men vi gav oss ändå ut en sväng i MTB-spåret igen. Passar på att visa lite hur mitt spår ser ut.

En snäll del av spåret. Detta kan jag hantera!

En mindre snäll del… Hariga jag kliver då av cykeln…

Den här gången förflyttade vi oss till fots, för att lite närmare undersöka hur mycket som låg bakom den starka hallonlukten jag känt när jag cyklade i förrgår. Plocka lite bär är ju inte direkt så jobbigt… Om det nu skulle finnas något kvar vill säga, för vi trodde bägge två att det skulle vara väldigt urplockat i de lättillgängliga områdena kring spåret. Inga av dem som bor där i närheten verkar dock vara några skogsmänniskor, för både blåbär, hallon och kantareller (jippie!) fullkomligt hoppade på oss!

Hallon!

Massor med blåbär!

Hela skörden. Sen var burkarna slut…

När vi sprungit på kantarellerna blev vi verkligen fast. Jag förstår verkligen bär- och svampplockare som går vilse, för man blir ju som trollbunden! Letar mer, mer, mer och till slut är man långt bort från stället där man började. Men vi var ju ändå nära hemma så vilse var vi aldrig, men föreställa sig går ju. Ungefär samtidigt som burkarna började ta slut (ja, jag vet att man egentligen inte ska lägga svamp i plastburk, men vi kunde ju inte lämna dem…) började jag känna mig rätt trött och väldigt törstig så vi drog oss hemåt igen. Insåg då att vi varit ute i över 2,5timmar utan att märka hur tiden flög. Skogens förtrollning!

Härligt är det i allafall att ha skafferiet utanför knuten. Det blev en kantarell- och västerbottenpaj till middag, och så färska hallon på gröten i morse. Mums!

Blåbären fick äntra frysen i väntan på bättre idéer eller större sug.