Browsing Tag

Träning

Träning

Semesterträningen

Den här veckan har jag börjat jobba igen. Än så länge utan dator eftersom den kraschat. Så det är kanske dags att sammanfatta semestern. Träningsmässigt blev det faktiskt inte alls som jag tänkt. Så långt ifrån att jag faktiskt skulle kunna vara lite bitter. Men jag väljer ändå att inte vara det.

När jag summerar får jag ihop det till:

  • Fyra löppass – inget av dem alls i närheten av mina normala längder eller tider
  • Två styrkepass – korta men ändå ok. Fick till och med träningsvärk
  • Yoga ungefär varannan dag. Helt acceptabelt, skönt och nog det som gjort mest nytta.

Mycket mer låg i planeringen. Jag hade nog också kunnat tvinga mig till några fler pass. Men det hade nog inte gjort varken till eller från. För orken och företagsamheten har lyst så totalt med sin frånvaro att jag stundtals mest legat på sofflocket. Ni märker ju säkert också att bloggen blivit lidande med. Har helt enkelt inte orkat, eller haft lust.

Det positiva i det hela är att annat istället fått utrymme. Mys med den härligaste tvååring jag vet. Att se världen genom hennes ögon är verkligen hjärtevärmande och det som gjort att jag ändå tycker att semestern varit semester. Kolmårdsbesök, hotellmys, cykelturer, utefika och lekparkshäng är inte fy skam i minnesbanken.

Dessutom är ju sommaren inte slut bara för att jag börjar jobba igen, och förhoppningsvis kan augusti bjuda på mer träninginspiration. För jag vet ju att jag egentligen mår så mycket bättre när jag tränar ordentligt.

Det enda riktigt retliga är bara att den här sommaren ju egentligen varit optimal ur tränings- och utehänseende. Lagom varmt, frisk luft, uppfriskande regn då och då, och ingen tryckande hetta. Så jag hoppas jag snart tar mig i kragen och utnyttjat läget!

Plankan

En annan semester. En helt annan form… Foto: M. Eklund

Övrigt

Ett mål jag missat

När det gäller träning och tävlingar, så kan jag faktiskt inte komma på några mål jag missat. Kanske har jag satt dem för lågt. Kanske är jag väldigt bra på att veta mina gränser och på att jobba fokuserat mot mina mål.

Visst, det finns en hel drös med saker jag fortfarande skulle vilja uppnå. Konstigt vore ju annars. Men jag kan inte riktigt komma på något lopp där jag riktigt misslyckats. Skulle kanske vara Vasaloppet 2008, då jag inte kom i mål då. Men just det året var det extremt många som inte gjorde det pga det svåra föret. Jag stod 2,5 timmar i första backen tillsammans med flera tusen andra och det gick liksom inte att ta sig fram och förbi. Det var efter det som de breddade backen bland annat. Så jag räknar det inte som ett missat mål.

Något som jag däremot har haft väldigt svårt att nå är mitt kost- och hälsomål. Jag var nästan där ett tag i våras. Jag hade som mål att gå upp till 75kg, som jag vägde innan jag blev gravid med Bustrollet. När det var som bäst var jag uppe i 74kg och hade energi som räckte hela dagen. Planerade måltiderna och mellanmålen och orkade det jag ville. Sedan fick jag som bekant influensa x2 och kilona rasade igen. Matlusten var obefintlig och har inte riktigt kommit tillbaka efter det. Inte energin att satsa på kosten heller. Så den är sådär just nu. Det blir vad det blir och just nu känner jag bara att jag behöver semester. Jag orkar inte alls så mycket som jag skulle vilja, och även om jag vet att det är lika mycket konditionen som kosten efter sjukdomsvåren, så känns det faktiskt som ett misslyckande. Ett mål jag ännu inte klarat att uppnå. Men som jag fortfarande strävar efter att klara. Klara innebär då att kontinuerligt äta bra, tillräckligt för mig, och orka vardagen och kunna träna som jag vill. En bit kvar är det, men nu har jag i allafall kunskapen för att ta mig dit. Tror jag.

Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Jag behövde springa

När jag laddade upp min gamla Garmin idag insåg jag att det nog är över en månad sedan jag sprang sist. Så gissa hur otränad och sniglig jag är?

Trots det, och trots värmen, så kände jag att jag ville ta tag i de där universalintervallerna jag skrev om häromdagen i bloggutmaningen. Inget imponerande tempo planerades, och det blev också ganska lugnt i absoluta mått mätt. 
Svettig blev jag däremot ändå. Både utanpå och inuti. För som alltid när jag springer på den mystiska parallellgrusvägen som inte leder någon vart, förutom till mountainbikespåret, så råkar jag ut för skumma saker. Vet inte varför jag fortsätter att springa där, eftersom jag får skrämselhicka nästan varje gång. Jag som inbillar mig att jag gillar skog och öde grusvägar…
Rätt som det var när jag var precis i slutet på en intervall så såg jag… En fot!! En lös fot. Av ett djur av något slag. Min första gissning var en vildsvinsfot. Vilket gjorde att jag såklart genast såg framför mig hur jag jagades av en flock hungriga grisar… Eller något annat läskigt, som dödat grisen. Men sedan, när jag pga olustkänslorna, vände strax därefter, och såg den äckliga foten igen, så funderade jag på om det inte lika gärna kunde vara en gammal rådjurs- eller hjortfot. Som då säkert blivit dödad av ett vildsvin eller något annat farligt… Huääää…. 
Det gick fortare tillbaka kan jag lova. Åtminstone tills jag såg den större vägen igen. Och visste att jag var nära civilisationen igen. Vildmarksmänniska som jag är. Eller hur det var… 
Jaja, jag fick ju i allafall springa! Efter lite googlande så är det nog mer sannolikt att det var en vildsvinsfot än en hjortfot. Frågan är bara hur den hamnat mitt på en grusväg?!
Övrigt

Utomlandsträning

Nu för tiden är jag ju inte riktigt någon globetrotter som tränar särskilt mycket utomlands, eftersom jag sällan är utomlands. För några år sedan var det lite annorlunda. Då reste jag en hel del i jobbet och fick liksom ta chanserna där de dök upp.

Utnyttja jetlagen i Kalifornien och träna vid fyra-femtiden på morgonen. Kan vara mycket fördelaktigt även med tanke på vädret, eftersom stället vårt projekt var på låg mer eller mindre i öknen, vilket gjorde att det var för varmt att träna ute på eftermiddagen eller kvällen när vi jobbat klart. Många hotellgym vaknade till liv samtidigt som mig där.

På andra jobbresor har det varit svårare att få till träning. I Iran t ex, ger man sig som kvinna inte bara ut och springer en runda, eller besöker gymmet. Speciella tider gäller för kvinnor och man kan ju heller inte springa runt i vanliga träningskläder eftersom man måste ha heltäckande kläder och sjal på huvudet så snart man visar sig utanför hotellrummet. Så helt lätt är det inte alltid. Då är det lika bra att inte stressa över det utan bara ta den naturliga vilan de dagar man är iväg.

Utomlandsträning helt på egna villkor, dvs på semester, skulle ju däremot kunna vara något helt annorlunda. Helt anpassa sig efter dagsformen och väder och vind. Vandra på Nya Zeeland. Kanske paddla också. Springa på roliga ställen, lite som jag skrev om tidigare i den här utmaningen. Eller kanske på en strandpromenad på Rivieran.

Foto: M. Eklund

Skidåkning i Alperna, eller kanske Kanada. Norge, Norge, Norge. Det finns mycket jag skulle kunna tänka mig att träna utomlands. Om jag nu någon gång åker iväg utomlands. Just nu trivs jag rätt så bra här hemma, med kortare resor dit man kan ta sig med bil. Så att restiden för Bustrollet inte blir alltför lång. Funkar utmärkt det också, och kan vara minst lika roligt!

Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni 
Övrigt

Sporter jag utövat

Här måste nog återigen definieras vad som räknas som sport. Jag är ju en danstjej, och dans räknas inte som sport av en del. Men jag räknar in vissa delar av det. Däremot räknar jag inte sådant som jag bara testat typ på skolgympan.

Så, här är allt jag kommer ihåg att jag testat:
  • Volleyboll i ett korplag utan ambitioner. Tur, eftersom jag helt saknar bollkänsla.
  • Basket, eftersom jag är lång… Kort period, eftersom jag helt saknar bollkänsla.
  • Gymnastik – vig men ganska harig. Även denna karriär blev kort
  • Dans! Har tävlingsdansat också. Dubbelbugg bl a.
  • Terränglöpning. Nyfrälst.
  • Stadslöpning. Numera inte särskilt frälst.
  • Längdskidåkning. Ständig längtan till snö!
  • Utförsåkning. Kul, men noll talang.
  • Simning
  • Landsvägscykling. Frihet!
  • Mountainbike. Läskigt!
  • Yoga i alla möjliga former. Som att hitta hem.
  • Aerobics, bodypump, combat och sådant
  • Zumba och ShBam. Räknas kanske som dans?
  • Styrketräning
  • Ridning (jag som tycker hästar är läskiga…)
  • LindyHop. En alldeles särskild form av dans…
  • Handikapputförsåkning (typ det svåraste jag gjort)
  • Friskis och sånt.
  • Skridskor (nån gång ibland)
  • Kajakpaddling. Natur! Vatten! Helst med tält.
  • Fallskärmshoppning
  • Bangolf (japp, man kan tävla även i det, alltså räknas det som sport!
Blev ju en ganska lång lista ändå, jag som inte är nån utpräglad sporttjej…

Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Träningsmagi

Just nu känns det som svårare än magi att kunna få till någon träning alls. Kanske är det så jag får se det – att de där perioderna när allt bara flyter på och jag alltid tycks ha (ta) mig tid för träning faktiskt är magiska på något sätt.

Jag tror isåfall att jag har tappat trollformeln… Imorse var jag ute och letade efter den. Det är nog ändå störst sannolikhet att jag återfinner den utomhus… Skuttade runt i utegymmet en knapp halvtimme innan klockan slagit sex, och det var faktiskt ganska magiskt.
Försök till magiska glädjeskutt. Foto: M. Eklund

Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Saker som ger mig energi

Det här måste ju bara bli en lista, en riktigt klassisk etttillfemlista!

1. Sömn. Jag fungerar inte utan tillräckligt med sömn. Blir deppig, sur och glömsk. Så det har jag varit i några år nu, eftersom en lillknodd sällan gör att man sover tillräckligt.
2. Mat. Näringstät mat. Avokado, gröt, bär, ägg, bönor, nötter, tomater, fisk, potatis. Toppat med godsaker som ost, mörk choklad, mer avokado, kefir, och annat mums. Det kan nästan kompensera för bristande 1. Åtminstone i kombination med 3.

Full tallrik ska det vara! Foto: M. Eklund
3. Träning. Endorfiner gör mig pigg. Punkt
Träning är Wow! Foto: M. Eklund

4. Barnabus. Riktigt barnskratt. Så det kiknas. Jaga och jagas. Klättra och fånga. Kramas och skratta ännu mer. Tittut och kurragömma. Rutschkana och gunga. Linbana och sandkakor. Trehjuling, hästar och lamm.

5. Musik. Väcker minnen och känslor. Får benen att börja spritta och mungiporna att vandra mot öronen.
Ingen rocket science. Bara basics. Räcker så.
Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Ett intervallpass

Jag hade tänkt köra intervaller idag faktiskt. Liksom passa på när den här bloggutmaningen ändå bjöd på ett gratistillfälle att komma iväg och faktiskt göra det. Kroppen ville dock annorlunda. Röda halsmandlar och lätt halsont gör att det inte är läge för intervaller. Åh, härliga småbarnsliv!

Menmen, jag tog en skön kvällspromenad istället, i färgsprakeriet utomhus. Intervallpasset jag tänkt köra bjuder jag på ändå, det är ett sådant där bra pass man kan köra oavsett vilken nivå man är på:

Värm upp ordentligt. Gå, lunka, jogga – beroende på form. Sedan är det bara att ösa. 30-30-30. 30 sekunder arbete, 30 sekunder vila. I 30 minuter. Varva ner ordentligt och njut av endorfinduschen du garanterat fått!

Det som är så bra med det här passet är att man kan göra det precis så jobbigt som man vill. En otränad kan köra ganska lugn jogg med ståvila. Den vältränade kör riktigt hårt, och joggvilar. Funkar även finfint att köra med cykel också, eller styrketräning hemma med olika övningar. Eller på en crosstrainer om hagelstormen kom precis när du skulle träna och du inte vill gå ut. Finns egentligen ingen ursäkt till varför det inte skulle funka. Förutom en ilsket röd hals då…

Ett annat intervallpass. En morgon för ca ett år sedan. Foto: M. Eklund

Övrigt

Efter träning…

…är jag nöjd. Träningslinnet är svettigt, håret har lockat sig i nacken och olikt de andra tjejerna är jag så svettig i hårbotten att jag måste tvätta håret och duscha. Klarar mig inte med bara deo och sedan på med vanliga kläder igen.

Innan duschen tar jag en banan. Kanske även en ordentlig klick keso. Min ämnesomsättning gör att jag behöver det. Energi förbrukas i rasande takt i min kropp.
Duschningen går fort, med ekologiskt schampo, balsam och duschcreme. Eftersom de inte innehåller några knasiga uttorkande grejer behövs inte massa krämer efteråt. Bara en kam genom håret, lite deo och mascara och sedan är jag redo för lunch. 
Spaghetti med köttfärssås. Eller en sallad på räkor, ägg, kidneybönor, paprika, avokado, olja, vinäger, senap och tomat. Eller raggmunk. Spelar inte så stor roll. Bara det är riktig mat. Bara jag blir mätt.
Eftermiddagen är pigg, med ett skönt lugn i kroppen efter träningen. Stress och irritationsmoment blir mindre och jag nöjdare. Så är det efter träning.
Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

En träningsform jag älskar

Det finns ju så många träningsformer som är roliga. Eller välbehövliga. Eller både och.

Jag skulle kunna säga yoga. För den är så central för att jag ska må bra numera. Det märks särskilt tydligt när jag inte kunnat utöva den som jag velat på sistone. 
Jag skulle kunna säga längdåkningen, som jag skrivit om tidigare i den här utmaningen, och som är lika mycket mental avkoppling som fysisk träning för mig.
Men om jag verkligen bara får nämna en träningsform som jag verkligen älskar, så är det dans. Medryckande musik, glädje ut i fingerspetsarna, pulsen i tinningarna utan att man märker det, takten i hela kroppen och fötter som liksom bara hänger med naturligt. Dansen har jag i blodet sedan barnsben och varje gång jag dansar numera så tänker jag att jag vill göra det mycket oftare.

Dans med Oscar Jöback på BBC 2015. Foto: uppochhoppa.se / traningsevent.se

För jag älskar den ju. Men den kräver ju ofta bestämda tidpunkter och samordning med andra människor. Inte helt lätt i min vardag just nu. Om jag inte stuffar runt här hemma i vardagsrummet förstås.


Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni