Veckans tema i bloggnätverket jag skrivit om tidigare (som för övrigt håller på och byta namn, spännande va?) handlar om träningsmotivation. Hur man håller den uppe. För visst är det så att det finns dagar då tröskeln är lite högre till att träningen faktiskt blir av. Även om de faktiskt inte är så många för min egen del. Träningen har blivit som ett lyckopiller för mig så det är sällan det känns sådär jättemotigt, eftersom jag vet hur bra jag mår av den. På sistone har det mer varit att kroppen inte riktigt hängt med i samma tempo och därför blir både antal timmar och intensitet lägre. Men motivationen har inte varit orsaken.
Fast visst finns det dagar när humöret är uselt. När man egentligen känner suget att lägga sig i soffan och sura med den största chokladkakan man kan hitta. Eller chipspåsen för den delen. Just då brukar träning ge som störst effekt för mitt humör (och förstås är det inget fel på varken chips eller choklad heller, men ni fattar atmosfären!). Så mitt första tips är:
”Ingen har någonsin ångrat ett träningspass” – dvs fokusera på känslan efteråt. På endorfinerna som gör en glad och rosig. På styrkan i musklerna och värmen i lederna. På hjärtat som nöjt bankar i bröstet och upprymdheten som spritt sig i kroppen. Svårt att motstå!
Om inte det funkar, så ge dig ut och bara njut av naturen. Förberedd för träning såklart. Andas in den friska luften, ta in omgivningarna. Lyssna på träden som susar eller frosten som krispigt prasslar. Låt fötterna, eller hjulen, eller skidorna, bära dig framåt och utan att du vet hur det gick till så är springrundan, cykelturen, skidpasset gjort. Samtidigt som du har fått naturupplevelse på köpet.
Välj träningsform med glädje, är ett annat tips. Bara för att löpning, eller triathlon, eller swimrun, är innesporter, så behöver det inte passa alla. Tycker du dans eller stavgång eller Friskisgympa är roligare så ägna mer tid åt det. Du mår bättre, kroppen mår bättre och omgivningen mår bättre eftersom du är gladare.
Sista tipset blir faktiskt: Våga vila. Enbart baserat på personlig erfarenhet egentligen, även om jag tror att det faktiskt finns belägg för det också (har dock inga källor att hänvisa till). För egen del så är det oftast när jag nött för mycket på kroppen av samma sak som motivationen kan svikta. Om springdosen blivit för stor eller ryggstyrketräningen för dominant, så kan både huvud och kropp tröttna lite och motivationsmässigt mår jag bara gott av en paus, för att få mer balans i det hela och låta motivationen vakna igen.
Det var mina stalltips. Vill du ha fler motiverande tips så har Ida och Annika massa klurigheter på lut. Kolla in dem!