Alltså, nu börjar jag snart bli lite bitter. Fast jag antar att det är nu jag ska påminna mig själv om citatet jag skrev som ett av mina topp fem häromdagen – det jag känner nu kommer att vara annorlunda om ett tag. Det går liksom över.
Men just nu… Det kliar något helt kolorysansvärt! Fick idag bekräftat att jag även den här gången fått graviditetsklåda – intrahepatisk cholestas vid graviditet – ICP. Samma scenario som förra gången, så jag förväntar mig att förloppet blir ungefär detsamma framöver också. Om inte den lilla skillnaden att man redan nu satt in medicinering (trots relativt odramatiska värden än så länge) gör att det hela går att hålla i schack.
Så om jag ska bjuda på lite vardagshumor så här mitt i allt, så kan ni ju föreställa er min pigga vardag just nu: Klåda över hela kroppen som om jag badat i byggisolering, men värst under fötterna, och allra värst på nätterna. Nästäppa som ingen gravidgodkänd nässpray biter på, och som inte lär släppa i första taget vad det verkar. Resultat: obefintlig sömn, vilket i sin tur resulterar i att en hålögd höggravid, lättretlig pingvinfigur vaggar omkring i Ljungsbro. Med nytillkommen foglossning och uttråkad, motsträvig, lerig 2,5-åring på armen. Förhoppningsvis roar det någon!
Kära Hoppsan! Kom ut nu!
Det positiva i det hela? Det kommer kännas som en sådan himla lättnad när Hoppsan äntligen bestämmer sig för att den inte vill stanna inne bland mina förhöjda gallsyror och tittar ut. Eller… Just det, det är ju då vaknätterna börjar på allvar. Hej glamour!
