Tänk alltså, nu har jag varit hemma och glassat, renoverat och kollat på hockey i fyra månader. Helt galet och svårt att föreställa sig att jag aldrig mer kommer vara föräldraledig på heltid. Fast jag kan ärligt säga att jag nog också behöver lite vuxenliv just nu. En hyperaktiv femtonmånaders som klättrar på allt, river ner allt i sin väg och har snabbare ben än resten av kroppen kan liksom inte lämnas utan uppsikt en sekund…
Lägg till en fyraåring som är lite uttråkad, testar gränser deluxe och är svartsjuk på att lillasyster får så mycket uppmärksamhet så börjar vardagen klarna lite. Samtidigt som vi också har haft det otroligt mysigt och bägge barnen såklart är världens finaste, goaste, häftigaste och roligaste ungar. Bland annat…
Men det känns ändå märkligt att den här perioden redan är över. Vad hände med mitt lilla knytte som nu blivit en viljestark ettåring som vill lära sig schykka liksom?! Även om jag kommer vara ofrivilligt deltidsledig till efter sommaren (pga ingen dagisplats), så var det konstigt att klä på sig rena kläder igår imorse, kladda på mascara och köra bil ensam till jobbet.
Lika konstigt var det att komma hem och inte ha en aning om vad som hänt under dagen och hur det ätits, sovits, bajsats osv. Men nog om det. För 2017 ska trots allt bli ett förändringens år, och redan under de här fyra ledighetsmånaderna har det hänt en del:
- Jag har varit på semester och bytt efternamn (även om den förändringen ju mest var en intern formalia…)
- Jag har blivit antagen till en yogautbildning jag länge drömt om att gå.
- Jag har anmält mig till Nattvasan och behöver därmed ändra träningen rejält. Både i mängd och utformning.
- Jag har kraftigt förändrat mitt behov av utevistelse och vardagsmotion. Märktes tydligt nu när jag var tillbaka i kontorsstolen.
- Jag har förändrat en hel del annat i mitt huvud som ännu inte är helt officiellt men som nog kommer innebära en hel del förändring i vardagen.
Kanske inte ser så mycket ut på pappret, men om några månader blir det förhoppningsvis en längre lista, och för mig är det så himla tydligt att det faktiskt inte går att nå sina drömmars mål om man inte sätter ut en tydlig riktning för hur man ska ta sig dit.
Funderande på det och kreativa tankar och grubblerier är nog det som mest har präglat den här pappaledigheten, de få stunder jag har haft tid och möjlighet att tänka en vuxentanke till punkt. Jag har massor av idéer och känner mig faktiskt riktigt frustrerad över att min vardag just nu har så lite utrymme för att sjösätta dem. Men jag jobbar på det också, även om det tar sin lilla tid!
