Browsing Tag

ävenflykt

Friluftsliv

Improvisationsäventyr

Efter en ganska tuff vecka känner jag att skrivarenergin så smått börjar återvända. Och det är faktiskt tur, för jag har så mycket att skriva om! Jag skulle nog kunna skriva på heltid i flera veckor bara för att få ur mig alla idéer och tankar som surrar just nu. Det är typ alldeles för fullt i mitt huvud…

Så jag nöjer mig med att tipsa om världens enklaste äventyr: att umgås med en fyraårig tjej. Det är precis vad jag gjort idag och här kommer lite glimtar från det.

Cykel är ett stående inslag i våra ävenflykter numera. Världens bästa sätt att transportera sig med barn! Idag tog jag MTBn och stor-Trollet sin springcykel och det visade sig i efterhand vara ett kanonval.

Första stoppet blev i en av områdets lekplatser, där jag fick instruktioner om att lägga mig i hängmattan så att mini-Malin kunde göra fart på mig, för sen skulle hon leka själv tills farten stannat. Microvila för den trötta mamman, inte mig emot!

Därefter tog vi cyklarna igen och passerade utsiktsplatsen vid Cloettabron för ett kort stopp innan vi trampade vidare. Jag föreslog en avstickare ner mot Motala ström vid någon lämplig stig och fick genast gehör:

Den här stigen ser kul ut, mamma, den tar vi!


Det är min cykeltjej, det! Äventyrare och upptäckare ut i fingerspetsarna, och jag kan bara hoppas att det håller i sig. Jag uppmuntrar det i alla fall ständigt. 

Vi pausade självklart en stund vid strömmen för att kasta bark och kottar i blåsten innan vi trampade hemåt förbi myrornas motorväg och barrbeklädda fin-stigar. 


De här små vardagsäventyren som man aldrig riktigt vet varken vart de bär eller var de slutar, de är verkligen mumma för en utsjasad och sargad småbarnsmamma. Upptäckarglädjen, ögonglittret, förmågan att se spänningen på nära håll och rörelseenergin, det är verkligen något som smittar, och som gör sig bäst när man får uppleva det tillsammans.

Har du äventyrat nåt i helgen?

Friluftsliv

De stora äventyren i det lilla

Jag har skrivit om det flera gånger tidigare, men jag gör det igen ändå: Vi borde lära oss mer av våra barn. Mina döttrar är på många sätt mina inspirationskällor. Tänk nyfikenheten. Rörelsemönstren. Förmågan att säga vad de tycker. Upptäckarglädjen som gör att de ofta hittar de stora äventyren i det lilla.

de stora aeventyren i det lilla
Allt blir liksom äventyr. Bajshögar i skogen. Vem har gjort dem? Är det stora djur eller små? Och den där nallen vi sett på en gren, vems är den egentligen? Är den född och uppvuxen i skogen? Eller är det någon som blir ledsen varje kväll för att de tappat den? Tankarna är många kring de minsta sakerna att upptäcka.

de stora aeventyren i det lilla 2
Men vad är egentligen äventyr då?

För mig är det ganska enkelt, och behöver inte alls vara storslaget, komplicerat eller dyrt. Jag tänker så här:

Äventyr är när det pirrar lite extra i magen, när förväntansfullt glitter tänds i ögonen och fjärilarna börjar fladdra i magen. Det är okänd mark och nya upptäckter och upplevelser. Oavsett omgivning, utrustning eller investering.

Äventyr kan liksom vara väldigt olika för olika personer och såklart finns det ju både stora och små äventyr också. Nattvasan är utan tvekan mitt största (och dyraste) kommande äventyr. Medan skogsturer med äldsta dottern är små vardagsäventyr som mer utstrålar mys och upptäckarglädje. Inget mer värt än det andra. Allt lika uppskattat och spännande.

Det försöker jag också förmedla till barnen. Att allas upplevelser och äventyr räknas. Stora som små. Tappa aldrig nyfikenheten, liksom. Inspireras av alla du tycker inspirerar dig. Ta chansen att komma ut!

de stora aeventyren i det lilla 3

#kvinnligaäventyrare

Just nu pågår en kampanj som heter #kvinnligaäventyrare som syftar till just att inspirera till små och stora äventyr. De som deltar i kampanjen är verkligen inspirerande också. Men jag är ändå lite tveksam till just begränsningen kvinnliga äventyrare. För jag har aldrig uppfattat friluftslivet och äventyren som mansdominerade eller mans-centrerade. Och vad som är viktigare: Jag inspireras till äventyr av personer som slår an något hos mig, oavsett kön.

Det vill jag också lära mina barn. Att de har alla möjligheter. Inspireras de av en man som vandrar i skogen så är det precis lika mycket värt som en kvinna som paddlar längs kusten. Och de har precis samma möjligheter att göra bägge sakerna. Det är de själva som bestämmer vad de vill, tar för sig, och vågar. Kanske lite naiv syn på det här med diskriminering och utanförskap. Men jag tror inte vi nånsin kommer att komma runt problemen och bli av med dem om vi själva som kvinnor begränsar oss och våra barn.

Med det sagt, så tycker jag ändå det är en fin kampanj, för oavsett hur, så kan vi ju aldrig få för mycket av friluftsliv eller av de stora äventyren i det lilla, eller ävenflykter, som vi också kallar dem ibland.

#52vardagsäventyr

Ett annat initiativ, som däremot slår an enbart ljuva toner hos min frilufts- och äventyrsnerv är Helenas årsmål 52vardagsäventyr. Jag har haft det i bakhuvudet ganska länge men har ännu inte aktivt utökat mina vardagsäventyr. Det får nog allt bli ändring på det framöver! Och när jag tänker efter så har jag nog ändå skrapar ihop en hel del som skulle kunna kvalificera redan i år. Framförallt skidturer, som både framkallat ögonglitter, fjärilar i magen och pirr. Bara att fortsätta fylla 2017 med mer äventyr och friluftsliv tycker jag! Oavsett under vilken tagg, hehe…

Övrigt

Ävenflykt till Bergs slussar

Idag tog jag och stora Trollet bussen till Bergs slussar för att titta på när mina föräldrar skulle åka på kanalkryssning. Ett riktigt äventyr för henne (bara bussresan hade hon kunnat leva länge på!), och en riktigt fin utflykt för oss bägge! En härlig ävenflykt således (ännu ett himla bra ord som kommer från Johanna).


Bergs slussar visade sig inte från sin soligaste sida, men faktiskt gillar jag när himlen inte bara är tråkigt blå utan även bjuder på lite dramatiska moln.

Trollungen hade fått välja om fikat skulle tas med eller köpas, och valde medhavd fikaryggsäck så vi kunde fika på filt. Men först båtspaning och en del traskande upp och ner med och utan vagn. Bra vardagsmotion att släpa på typ 20kg inklusive allt!


När båten lättat ankar hittade vi en fin picknickplats några slussar längre upp och bredde ut vår filt. Mumsade mackor, banan och supergod brownie som vi bakade igår. Kollade på folk som intog roliga positioner i jakt på bra kanalbilder.


När båten närmade sig fick vi en liten pratstund med mormor och morfar och sisådär 20 av dagens ”Varför?” från Trollet.


Båten susade snart förbi och vi återvände till den avslutande delen av ävenflykten – bussresan hem.


På väg hem i bussen insåg jag att jag faktiskt kände mig riktigt lycklig just då. Att kunna ha dagar som dessa med fina upplevelser, många skratt och gemensamma minnen, det är faktiskt det som gör mig gladast och lyckligast. Oavsett om det är runt knuten eller långt borta. Upplevelse som upplevelse liksom!

Tankar

Andra advent – enkla ävenflykter

Tiden flyger verkligen fram just nu. Igår var det redan andra advent, och dags för andra delen av Katrins adventsutmaning.

Jag tänkte därför tipsa lite om enkla saker som kan bli roliga och spännande när man ser dem med nya ögon. Lite mer lekfulla, nyfikna ögon.

En skogspromenad en stormig decembersöndag t ex. Med tanke på vad Helga ställde till med så kan det ju tyckas vara en dålig idé att bege sig till skogs när det fortfarande stormar. Men är man liten så kan även en liten dunge framstå som stor urskog. En kulle på några meter blir en spännande bergsbestigning som ”allehopa sta määä” på. Murkna, av stormen omkullvräkta stammar blir utmanande klätterhinder och lövhögar blir till fantasikittlande snöhögar, eller används som betalningsmedel i den imaginära korvkiosken som bara serverar pinn-korv till dem som har tillräckligt med lövvaluta i den vantbeklädda näven.

Tänk så mycket man egentligen kan upptäcka på nytt bara genom att öppna upp för nya intryck. Genom att vara närvarande och nyfiken och se vardagen som små potentiella äventyr. Eller ävenflykter, som Johanna så klockrent brukar kalla dem. Utflykt och äventyr i ett liksom!

Hemlagad chokladfudge – att njuta till adventsglöggen efter ävenflykten