Tiden flyger verkligen fram just nu. Igår var det redan andra advent, och dags för andra delen av Katrins adventsutmaning.
Jag tänkte därför tipsa lite om enkla saker som kan bli roliga och spännande när man ser dem med nya ögon. Lite mer lekfulla, nyfikna ögon.
En skogspromenad en stormig decembersöndag t ex. Med tanke på vad Helga ställde till med så kan det ju tyckas vara en dålig idé att bege sig till skogs när det fortfarande stormar. Men är man liten så kan även en liten dunge framstå som stor urskog. En kulle på några meter blir en spännande bergsbestigning som ”allehopa sta määä” på. Murkna, av stormen omkullvräkta stammar blir utmanande klätterhinder och lövhögar blir till fantasikittlande snöhögar, eller används som betalningsmedel i den imaginära korvkiosken som bara serverar pinn-korv till dem som har tillräckligt med lövvaluta i den vantbeklädda näven.
Tänk så mycket man egentligen kan upptäcka på nytt bara genom att öppna upp för nya intryck. Genom att vara närvarande och nyfiken och se vardagen som små potentiella äventyr. Eller ävenflykter, som Johanna så klockrent brukar kalla dem. Utflykt och äventyr i ett liksom!
Men åh, jag har slarvat med ävenflykterna på sistone, måste återuppta! Tack för inspiration! 😀
Vassego! 🙂 Riktigt härligt ju!
Men exakt, det behöver inte vara så himla stort. De där små utflykterna kan vara nog så äventyrliga. 🙂
Kram M
Ja, precis. Äventyret, eller utmaningen är nästan mer i att se det stora i det lilla. Ibland i allafall.
Härligt inlägg med en sund inställning. Gillar verkligen ordet ävenflykter, det kanske jag lånar framöver om det är ok. Skoj att du hakat på utmaningen, ser fram emot att läsa vad som händer på söndag.
Jag har ju själv lånat det, så det är nog ok 😉 Söndag är det ju lucia, det kanske man borde göra nån extra twist av.