Ganska ofta när jag tänker att jag ska skriva lite om träning, så kommer jag på att jag inte har nån bra bild att lägga in. Eftersom jag bara tränade, utan fotostopp. Ibland utan att ens ha kamera eller telefon med mig. Nästan lite gammaldags…
Som helgens löppass till exempel. I en härlig vårskog. Soligt. Tyst med bara vindsus. Blåsippor. Knoppande vitsippor. Utblommade tussilagon. Betande hästar. Dammig grusväg. Ganska vackert och lite idylliskt. Men inget minne att fota (för telefonen var faktiskt med den här gången). Så ingen annan än jag själv delar den upplevelsen. Vilket på sätt och vis är lite mysigt. Det kan få vara så.
Men för eventuella läsares skull så borde jag kanske bunkra bilder, eller något annat fiffigt, så som Sara skriver om. Om jag ids.
Om du ids 🙂 HELT rätt! Foto om du vill! Annars, strunta i det! Jag fick en fin mental bild av din löprunda helt utan foto jag…
Bra det. Ibland kan man ju fånga det lika bra med ord!