Browsing Tag

Tjejmarathon

Träning

#MidSummerYoga2017

Posted on 5 juli, 2017

Det har ju som bekant varit lite stiltje här på sistone. Men på instagram har det hänt grejer. Bl a en liten inspirationsvecka från min sida. Yoga-inspiration som när den var över resulterade i ett helt litet pass med några av de djur som återfinns inom yogan. Jag satte igång det hela dagen innan midsommar, så därför fick det heta #MidSummerYoga2017.

Riktigt skoj var det, mest för mig själv tror jag, hehe… Men jag hade även en liten twist på det – jag bestämde mig nämligen för att skänka 10kr per inlägg under temats tag till Tjejmarathons insamling till Panzi-sjukhuset. Nån gång SKA jag springa det loppet, det finns ju på min bucket list, men till dess nöjer jag mig med att bidra till insamlingen.

Passet som inspirationsveckan resulterade i tänkte jag dela här. Det är ju lite svårt att beskriva ett helt pass på instagram… Det här är ett litet pass jag gör själv då och då. Mycket höftöppnare och andra gosigheter som en kontorsråtta som jag behöver.

#MidSummerYoga2017

  • Börja sittandes i Fjärilen i någon minut.
  • Kom över till alla fyra och mjuka upp ryggen med Katt och Ko. Fokusera på bålkontroll och rörlighet i ryggen.
  • Sätt ena benet mellan dina armar och kom in i Duvan. Ta ett par djupa andetag och fördjupa sedan med en ryggvridning till en twistad Duva.

#midsummeryoga2017 1

  • Kom upp i Hunden och vila några andetag.
  • Upprepa sedan Duvan på andra sidan.
  • Kom tillbaka i Hunden och sätt sedan fram ena foten så att du kommer in i Ödlan.
#midsummeryoga2017 2

En djupdykande hund…

  • Mellanlanda i Hunden och upprepa på andra sidan.
  • Kryp sedan ihop lite och lek lite i Kråkan, eller BabyKråkan.
  • Landa tillbaka i Hunden och kom sedan ner till sittande via Barnets position.
  • Gör andningsövningen Humlan och avsluta sedan med en tacksamhetsmeditation.

#midsummeryoga2017 3
Mer detaljer om mina tankar kring varje position hittas under taggen #MidSummerYoga2017 på instagram. Där finns också sanskrit-namnen på positionerna, ifall du vill söka mer information om dem.

Det var kul som sagt, att instagram-yoga på eget initiativ, så kanske gör jag rentav om det nån gång!

Tävling

Tjejmarathon i mitt hjärta

Posted on 12 juni, 2016

Det finns ett lopp som mitt hjärta klappar lite alldeles extra för. Som jag var så nära, så nära att springa när det gick första gången 2012. Det hade i så fall varit min ultralöpardebut. 

Jag pratar om Tjejmarathon, som arrangeras i huvudsak av Annie och Madde. Loppet som kallar sig det goda loppet, för att man faktiskt gör stor skillnad. Jättestor skillnad, för utsatta kvinnor i Kongo. Varje år har insamlingen i Sveriges första ultralopp för välgörenhet samlat in över 100 000kr. Det gör skillnad! 


Jag drömmer fortfarande om ultra. Om det någon gång blir verklighet, så är det på Tjejmarathon jag ska debutera. Ett fint mål att se fram emot om några år. Ett lopp som känns varmt i hjärtat helt enkelt.

Årets lopp har redan gått av stapeln, men insamlingen pågår året ut. Jag har skänkt pengar varje år, och baserat summan på en egen utmaning utifrån var jag befunnit mig just då i träningen. I år får man en fin t-shirt (se ovan) eller ett flipbelt beroende på summa man skänker, om man vill. Mer om insamlingen kan du läsa här. 


Vill du läsa mer om hur man kan utforma sin egen utmaning att ha som utgångspunkt för en donation?

Kolla här hur jag gjorde 2013.

Övrigt

141 km

Posted on 26 juni, 2013

Min lilla utmaning stängdes igår. Tiden efter att lill-trollet ankom har hjälpt upp statistiken en hel del jämfört med hur det såg ut för en månad sedan. Jag börjar känna att et går åt rätt håll, och nu känns det som det är dags för lite mer krävande utmaningar än denna. Bäbis fyller fyra veckor imorgon, vilket kanske kan vara en bra startpunkt för något skoj. Jag ska klura på den…

Totalt blev det i allafall 141 kilometrar/kronor enligt Funbeat, som jag nu satt in till Hungerprojektet, som pepp till Coyntha, som också huserar i Östergötland! 

Mot nya utmaningar!

Övrigt

Kilometrar

Posted on 25 april, 2013

Nu har det gått en månad sedan jag gav mig själv en liten utmaning. Får nog säga att den också ser ut att bli ganska liten än så länge. Första månaden har genererat 51km. Alltid några kronor, men inte precis någon imponerande mängd. Jag hade nog hoppats på lite mer än så.

Samtidigt är det nog ungefär som jag har kunnat förvänta mig. Vissa dagar, vissa veckor, är jag trött. Väldigt trött. Periodvis har jag ont i fogarna. Andra veckor, som förra veckan, känner jag mig rätt fräsch. Det var också då jag samlade ihop nästan hälften av de hittills samlade kilometrarna. Det går upp och ner och jag låter det göra det. Har jag mycket på jobbet och är trött när jag kommer hem så vilar jag. Mer än vanligt.

Även om jag fortfarande ju vet att jag oftast blir piggare av lite rörelse. Även om jag fortfarande älskar friskluft och försöker ta mig ut i naturen åtminstone lite varje dag.

Men 51 km är ändå mer än inget. Det är jag väldigt tacksam för. För det hade kunnat vara så att jag inte kunnat röra på mig alls. Att jag haft väldigt ont i fogar, fått högt blodtryck, graviditetsdiabetes eller sån där riktigt mördande trötthet som jag hör vissa prata om. Men jag måste ändå säga att kroppen än så länge faktiskt jobbar ganska välvilligt med mig. Jag hade väntat mig värre vid det här laget (jag har sagt det förut, jag vet) och för varje dag jag kan knata några kilometer, eller styrketräna, eller yoga, så känner jag mig tacksam. För att jag är lyckligt lottad som inte haft en massa krämpor. Men också för att jag gett mig själv förutsättningar för att kunna må bra så länge som möjligt.

För även om soffan och sängen är mjuk och trevlig, så trivs jag ändå bäst när jag kan röra på mig som jag vill. Utmaningen fortsätter därför, för att fortsätta bygga grunden för att orka, klara och kunna njuta av det jag vill framöver. Två månader kvar till summering av slutligt resultat.

Övrigt

Tjejmarathon-utmaning

Posted on 25 mars, 2013

Jag har skrivit om Tjejmarathon tidigare, men gör det gärna igen, eftersom jag tycker konceptet är så bra. Jag hade gärna deltagit i år, och nån gång ska jag delta i det här loppet, om det finns kvar i flera år vill säga. I år blir det inget, och dessutom tror jag att det nästan är fulltecknat nu! Kanoners! Tänk vad skoj de ska ha, de som får springa långt i vackra omgivningar i slutet av juni.

Men vi andra kan delta på vårt eget vis också. Förra året gick insamlingen till Panzi-sjukhuset i Kongo och med hjälp av mina ”supporters” (jag skulle ju som bekant springa loppet då) och mig själv lyckades vi bidra med 2 750 kr till insamlingen, som till slut genererade över 100 000kr totalt. Det gör skillnad!

I år går insamlingen till Hungerprojektet och man kan bidra direkt genom att sätta in en slant här. För att stödja Tjejmarathon-andan och Hungerprojektet, och för min egen hälsas skull, så har jag tänkt ut en liten utmaning.

Frisk luft behöver man ju varje dag, motion likaså. Eftersom löpning just nu inte är en del av min vardag har jag därför tänkt att för varje kilometer jag transporterar mig till fots utomhus, från och med idag till och med 25 juni, så skänker jag en krona till insamlingen. Beroende på hur mina fogar beter sig framöver, och hur jag mår i juni, och när min envisa förkylning äntligen släpper, så finns det en risk att det inte blir så många slantar, men lite är bättre än inget! Mår jag bra kan det faktiskt bli en hel del.

Så, även om du inte ska delta i loppet kan du också hitta din egen hälsoutmaning med anknytning till detta, som i sin tur kan generera några till insamlingen. Go for it!

Övrigt

Tjejmarathon

Posted on 5 februari, 2013

Om det inte vore så att det bor en liten sprattlande krabat i min mage, så skulle det nog faktiskt bara vara ett lopp den här säsongen som jag verkligen, VERKLIGEN skulle vilja springa. Tjejmarathon.

Förra året deltog jag nästan, om man nu får säga så. Gick från knäskadad till långlöpare igen på några månader och slog längdrekord för mig i maj. På ett träningspass, tidigare har jag bara varit i närheten av sådana distanser på tävling. Följde samma träningsprogram som de övriga tjejerna som skulle delta (i år är det även öppet för killar, så passa på!), och träffade till och med de flesta av dem dagen innan loppet i Stockholm. Men för mig blev det inget av, och jag skulle gärna, gärna delta en annan gång. Kanske 2014?!? Bara det att man fick en sån här härlig nummerlapp!

Foto: M. Eklund

Men framförallt, Tjejmarathon vill jag delta i för att göra skillnad. För att kombinera ett stort löparintresse med att hjälpa andra och faktiskt kunna förändra tillvaron radikalt för behövande. Här kan du läsa vad pengarna, över 100 000 kr, gick till förra året. I år är det Hungerprojektet i Bangladesh som kommer att få de insamlade pengarna, och om du vill bidra hittar du info här.

Så, ta chansen att delta innan det blir fullt vettja! Så får du vara med om något fantastiskt och stort!

Övrigt

Ett svårt beslut

Posted on 15 juni, 2012

Jag har bestämt mig. Tror jag. Är nästan säker på att jag har det. Men helt säker är jag nog inte förrän starten har gått imorgon och jag inte är en av de dryga femtiotalet tjejer som stuckit iväg. För vilja är för min del ofta mycket större än förnuftet. Vilket många gånger är en fördel eftersom jag därigenom gör en massa saker som jag inte skulle fått chansen att uppleva om jag låtit förnuftet styra. Men ibland kan det ju också vara en nackdel. När man borde se lite långsiktigt och inse att det kanske verkligen inte är så bra att alltid kasta sig ut i galenskaper. Den här gången har jag försökt vara förnuftigt. Även om det är supertråkigt. Ett av de svåraste beslut jag har tagit.

Av alla lopp jag ställt upp i som jag kan komma ihåg, kommer Tjejmarathon vara det första jag inte kommit till start i. Det har hänt en gång att jag inte kommit i mål, på Vasaloppet 2008, men startat har jag alltid gjort! Därför känns det extra svårt att avstå. Eftersom Tjejmarathon verkligen är en sån där grej som tilltalar mig på alla plan! Det utmanar föreställningen att alla tjejlopp ”ska” vara kortare än de vanliga loppen (alla Klassikerloppen t ex), vilket jag alltid tyckt varit väldigt bakvänt. Därför har jag av princip vägrat att delta i tjejloppen och alltid kört de ”riktiga” (förutom Lidingö Tjejlopp som jag sprang förra året bara för att se hur jobbig sista Lidingö-milen var när man inte har två mil i benen). Så ett tjejlopp som är längre än ett ”vanligt” marathon slog ju verkligen an en sträng hos mig. Dessutom är det ju för en så god sak! Insamlingen till Panzisjukhuset och de behövande kvinnorna där var liksom pricken över i-et som gjorde att jag inte kunde motstå att anmäla mig.

Det har gått förvånansvärt bra att samla in pengar. Trodde inte så många i bekantskapskretsen skulle sponsra mig, utan mest tycka att jag som vanligt var galen som ger mig på så långa lopp. Men det har kommit in pengar från flera olika håll. Även om framförallt mina kollegor nog mest tycker att jag är knäpp. Senast igår fick jag kommentarerna ”det är inte NORMALT” och ”VARFÖR skulle man vilja göra nåt sånt” på jobbet. Tja, vem vill vara normal? Och svaret på varför-frågan är ju jättelätt: För att man kan och för att det är KUL!

Men som sagt, av olika anledningar kommer jag (nog) inte att starta imorgon. Jag kommer ändå att åka upp till Stockholm idag (tåg och hotell är ju ändå bokat) och kanske mingla lite med de andra tjejerna i eftermiddag. Kanske, om Annie och Madde behöver det, hjälpa till vid sidan av imorgon. På något sätt ändå få uppleva loppet från sidolinjen. Känna att jag bidragit på något sätt. Vi får se hur det blir.

Och hörni; insamlingen är fortfarande öppen, så om det är någon som vill sända en tanke till Kongo, gå in här och läs hur ni gör!

Övrigt

Två månader kvar!

Posted on 16 april, 2012

Om två månader står jag på startlinjen nånstans på Roslagsleden för att tillsammans med andra tjejer springa 50 kilometer. Det är LÅNGT! Det kommer nog att göra ont. Men det är ingenting mot vad utsatta, våldtagna, misshandlade, skadade kvinnor i Kongo fått utstå. Det är för dem vi springer! Alla pengar som samlas in går oavkortat till Panzisjukhuset som hjälper dessa kvinnor och ger dem en chans att komma tillbaka till ett värdigt liv. Läs mer här om vad insamlingen kan hjälpa till med.

Mitt tidigare distansrekord när det gäller löpning är 30,2km (Lidingöloppet) och jag hade nog egentligen inte tänkt mig att jag nånsin skulle springa längre än så, kanske möjligtvis ett marathon nån gång, eller något mer Lidingölopp. Men i den här tappningen, och framförallt, med det här syftet, så kunde jag inte motstå! Jag vill testa mina gränser för ett gott syfte. Jag vill hjälpa till att samla in pengar till Panzisjukhuset.

Tanken är att varje kilometer av loppet som jag avverkar (springer/joggar/går) är värd en summa, t ex 100 kronor. Du kan därför sponsra någon av mina kilometrar, eller delar av kilometrar, och samtidigt sponsra de behövande på sjukhuset i Kongo. Läs mer här hur du gör för att bidra. Skriv gärna en kommentar ifall du sponsrar en del av mitt lopp och hur lång sträcka du bidragit till.

Stort tack!