Browsing Tag

simning

Träning

En både varm och kall Vansbrosimning

Igår kväll, när det så smått började skymma, simmade jag sista delen på Vansbrosimningen i min Ica-klassiker. Det gick lätt och smidigt att få ihop de tre kilometrarna, men krävdes faktiskt lite mer ansträngning än jag hade förväntat mig.

Efter att jag fick en kommentar på min Facebook-sida efter mitt första inlägg om Ica-klassikern att jag väl borde simma i öppet vatten så tänkte jag såklart att ja, det borde jag ju. Hur svårt kan det va?!

Lite svårare än jag trodde, som sagt. Jag har simmat Vansbrosimningen på riktigt en gång, så jag vet ju vad simning utanför simbanor innebär. Problemet var bara att den här gången var min enda möjlighet att simma är kring 19.30 eller senare på kvällen. Ensam. Och så dags är ju sjöar och vattendrag antingen ganska tomma (och alltså ingen i närheten om nåt skulle hända) eller bebodda av mer eller mindre skumma typer (och alltså ingen normal i närheten som kunde komma till räddning om nåt skumt skulle hända). Så jag var lite småskraj ett tag. Inte för simningen eller distansen, utan för det där andra. Sånt man inte borde behöva ens tänka på

Från början hade jag tänkt damma av distansen på tre tillfällen, en kilometer varje gång. Men riktigt så blev det inte. Utan så här:

Pass 1: i Göta Kanal för att ha nära till land. Och för att det även på kvällarna rör sig mycket löpare och annat pålitligt folk där. Simningen gick skit. Jag fick nästan kramp i armarna, skrapade knäna för att jag kom för nära kanten och undrade nästan om jag glömt hur man gjorde. 375m.

Pass 2: drog till simhallen för att se om jag verkligen glömt hur man simmar. Det hade jag inte. Dammade av 1000m.

Pass 3: hade en plan att simma ute men tordes inte pga ovan nämnda skummisar så jag drog vidare till simhallen. Tramsande tanter i kön gjorde att jag inte hann så långt innan det stängde för kvällen. 650m i bassäng.

Här bestämde jag mig för att minst en tredjedel, helst mer, baskemej skulle göras utomhus. Så avslutet blev så här:

Pass 4: var på väg att banga utesimningen igen pga två män som satt på bryggan, men pratade allvar med mig själv och bytte om och hoppade i. För säkerhets skull simmade jag dock inte längre ut än jag säkert visste att jag skulle kunna ta mig i land. Det gick fint. Tills jag började undra vad som fastnat kring tårna. Och insåg att jag tappat känseln i dem. Fingrarna var redan borta sedan länge och en stund senare började jag frysa ordentligt. Men det var inte förrän jag kom upp och försökte klä på mig som jag insåg hur kall jag faktiskt var. Så kall att jag var yr i huvudet och fumlig. Gick sådär att köra till affären och handla efteråt… 475m sjösim.

Pass 5: rotade fram min tio år gamla våtdräkt och mina inte fullt så gamla neoprenvantar. 14 grader i luften men säkert 18-20 i vattnet. Kändes helt ok med våtdräkten och första 250m gick fint. Sedan kom en bil sakta körande. En annan stannade. Tänk om de tar mina grejer? Vad gör jag om de hittar på något? Men det visade sig vara ett harmlöst par med en kvällsbadande kvinna. När jag simmat kvarvarande distans kom däremot en skum gubbe med kikare. Lagom när jag med stelfrusna fingrar (ja, trots neoprenvantar!) stod halvnaken och försökte byta om. Han ställde frågor om min våtdräkt och kikade ingående på mig. Men gav sig ganska snabbt iväg efter mina korthuggna svar. Puh… 550m (ja, 50m mer än nödvändigt!)

Spökfingrar trots vantar…

Och puh, nu behöver jag inte distanssimma mer. Det blev 45% i öppet vatten och resten i bassäng. Får nog vara nöjd med det. Och börja ladda för Ica-varianten av Lidingöloppet om några månader. Hur snabbt kan man hitta löpformen tro?!

Träning

Nytt försök med Ica-klassikern

Om någon frågar mig om jag är tävlingsmänniska så svarar jag oftast nej. För jag är ingen sån där klassisk vinnarskalle när det gäller sport. Som inte viker ner sig i dueller eller som kämpar i lagsporter tills jag får blodsmak i munnen. Det är inte så viktigt för mig.

Men samtidigt är jag en riktig prestations- och statistiknörd. Jag älskar att övervinna mina tidigare egna resultat och att med statistik följa mina förbättringar. Jag är rätt tjurskallig och seg, men inte särskilt snabb. Så på sätt och vis är jag ju en tävlingsmänniska.

Jag älskar lopp men deltar inte för placeringen. Förutom jämfört med mig själv. Kanske för att jag oftast inte har någon chans på topp 10. Men oftast är rätt bra på att nå mina egna mål och slå mina egna tidigare resultat.

Därför ger jag mig på Ica-klassikern igen. För att jag gjorde DNF på tre av fyra grenar förra året. För att jag borde kunna så mycket bättre än så i år, med tanke på att jag har helt andra förutsättningar. För att om jag inte klarar det i år, ja då kan man verkligen undra hur jag ska ta mig igenom en Nattvasa! För att jag behöver variera min träning till mer än bara yoga, löpning och sporadisk styrketräning.

Den här gången tänker jag också höja kraven lite och faktiskt kräva originalgrenarna av mig själv. Dvs cykling, simning, löpning och skidåkning. Inga promenader, roddmaskiner eller stavgång.

Cyklingen

Från och med idag när jag anmälde mig har jag 63 dagar på mig att cykla 30 mil. Det blir i snitt knappt 5km om dagen. Det är verkligen ingen omöjlighet! Men kan ändå bli en utmaning i det allmänna vardagspusslet. För det är inte helt lätt att cykla med två barn på släp. Så det kräver åtminstone till viss del barnfri tid. Eller inköp av cykelstol eller cykeltillbehör till Charioten.

Vaetternrundan

Den enda gången jag cyklat 30 mil i ett sträck – Vätternrundan 2008

Simningen

Därefter ska det simmas. I sommar. Borde också vara plättlätt med tanke på säsong och situation. Om inte annat så kan jag göra tre besök i simhallen några morgnar innan jobbet och bränna av en kilometer varje gång. Precis som när jag gjorde riktiga klassikern så känns det här som en lätt match.

Vansbrosimningen

Snygg i våtdräkt… Som sedan mest använts till kajakande.

Löpningen

Löpningen borde också gå ganska lätt. Men beroende på livspussel och annat så kan det nog ändå bli en viss utmaning i det här momentet. Fast jag hoppas inte det! Fem kilometer i veckan med löpning är nästan i minsta laget om förberedelserna för Nattvasan ska kunna anses vara i fas. Beroende på vad som tränas i övrigt såklart.

Lidingoeloppet

30km var ingen match när jag fortfarande hade benmuskler… Men hur tänkte jag med långärmat och långbenat i september?!

Skidåkningen

Skidåkningen får jag bara inte missa. Jag menar, får jag inte ens till nio skidmil inför den där Nattvasan, då får det nog bli DNS på den! För så oförberedd vill nog varken jag eller medtävlaren att jag ska vara! Träningsläger kan dock komma att krävas!

Oeppet spaar

Ribban är satt. Den är betydligt högre än förra året. Känns också betydligt roligare! För nu känns det ändå som träning. Bra träning till och med! Dags att pumpa cykeln och vänta ut en raspig hals.

Träning

Den där ICA-klassikern

Alltså, utan att jag riktigt insett det själv, så har jag helt och hållet missat ett delmoment i ICA-klassikern. En riktigt fet DNS helt enkelt. Dessutom på den del som jag tyckte var absolut enklast i den riktiga Klassikern: simningen.

Ska jag vara helt ärlig så har jag glömt bort den. Förmodligen för att den liksom inte passar in i min vardag för tillfället. För egentligen tycker jag ju det är skönt att simma. Jag älskar att paddla kajak och brukade vara rätt grym i roddmaskinen också. Men det var innan barnen. Nu är det sällan det egenutrymmet finns. Eller i allafall sällan det prioriteras. Eftersom det kräver avtal med övriga familjen, och mer planering än att bara snöra på sig ett par löparskor eller göra lite armhävningar i förbifarten.

Fast just simning har jag nästan varit i närheten av. Stor-trollet har gått på minisim i höst så vi har lekt och plaskat i simhallen flera gånger. Dock lämnar jag henne inte åt sitt öde för att själv nöta längder vid de tillfällena…

Fast ibland är lek- och plask och hopp- och skutt med energisk tre-åring nästan mer ansträngande än lite meditativt bröstsim. Rörelse som rörelse, liksom. Något ICA-klassiker-Vansbrosim blir det ju däremot inte av plaskandet, eller av allt annat jag gör i vardagen. För även om syftet med den är att få folk att röra sig, så måste vi ju ändå hålla oss till reglerna. Åtminstone liiite…


För även om det är ganska blött i skogen ibland, så kan det nog ändå inte räknas som simning…

Inför nästa moment, Lidingöloppet, så får jag nog däremot snarare omvänt problem, och riskerar att bli färdig väldigt fort. Eftersom jag går så mycket, och promenadkilometrar också räknas. Så där funderar jag på att sätta upp lite hårdare regler för mig själv. Mer om det i ett annat inlägg!

Träning

ICA-klassikern

I diverse flöden har jag senaste veckan sett en del om ICA-klassikern. Ett sådant där klassiskt initiativ för att få folk att röra på sig mer. 

Jag har ju lovat mig själv att inte sätta några krav på träningen under 2016, utan fokusera på #glädjebalansenergi. Men detta kändes lite lagom på något vis. Eftersom jag just nu inte ens får träna hårt, även om jag skulle vilja. Att röra på sig förespråkas dock varmt. Frisk luft, cirkulation, motverkande av trötthet. Kanske minutrar på motionscykeln i garaget, promenader och stavgång, vem vet? Sådant får nämligen också räknas in, och på det här viset kan jag dokumentera det som mer känns som rehabilitering och friskvård, än som kravfylld träning. 

Jag anmälde mig hur som helst. Ställer inga som helst krav på att tvunget behöva fullfölja om kroppen säger annat, utan ser det som en möjlighet att fokusera på välmående också. Underlätta vägen tillbaka och påminna mig själv att jag mår bra av motion, och att lite och ofta också gör skillnad och förhoppningsvis kommer göra att jag mår bättre.

  
Är det kanske fler som hakat på eller som tänker göra det? Säg till vettja, så kan vi peppa varandra!