Strax före jul skrev jag ett inlägg där jag presenterade insamlingen jag startat hos Cancerfonden när jag som gravid fick diagnosen Hodgkins lymfom: För hälsan mot cancer.
Jag ska ärligt säga att jag har blandade känslor inför Cancerfonden. Vissa anser att de springer läkemedelsbolagens ärenden, medan andra anser att utan Cancerfondens forskningsstöd skulle långt många fler dö i olika cancerformer. Vissa kampanjer de haft har varit rent ut sagt osmakliga om du frågar mig, men det tycks mer vara av okunskap om kommunikation och mediekunskap verkar det som. Cancerfonden är trots allt den kanal där man enklast kan bidra till forskning, och forskningen gör verkligen skillnad. Det inser man om man bara tittar på den diagnos jag behandlats för.
För 50 år sedan var chanserna att överleva Hodgkins små. Idag botas mer än 90% av dem med tidiga stadier. För 25 år sedan gjordes efterkontroll av behandlingen genom en operation där mage och bröstkorg öppnades upp för att säkerställa att inga tumörer fanns kvar. Idag görs en PET/CT-röntgen som tar ca en kvart att genomföra och som inte innebär månader av rehabilitering från en stor operation.
När jag startade insamlingen ville jag ge den en hälsosam twist för att också bidra till ökad medvetenhet kring sin egen hälsa. Så här skrev jag i insamlingen:
För varje gång du gör något för din egen hälsa – skänk en slant till insamlingen! Kanske 1kr per sprungen kilometer under en månad. Eller 10 kr per armhävning under en dag. Eller 5kr per minut meditation under en vecka. Bara du själv sätter gränsen för kreativitet och hur mycket du vill ge. Själv tänker jag mig att jag skänker 10kr per dag då jag ägnar minst 15 minuter åt något kroppsligt (träning, yoga, meditation, avslappning) som främjar min hälsa, fram tills jag är färdigbehandlad eller insamlingsmålet är nått, vilket som nu kommer först.
Nu är jag som bekant färdigbehandlad (åtminstone för den här gången) och har bidragit till insamlingen enligt beskrivningen ovan.
När jag startade insamlingen satte jag ett mål på 10 000kr. Jag trodde aldrig jag skulle nå dit. Hoppades på kanske hälften. Men bara genom att berätta om den på Facebook kom flera tusen kronor in. Från nära och betydligt mindre nära. Från sambons gamla kollegor som skramlade ihop nära 2000kr (då blev jag så rörd att jag började gråta mitt på kontoret). Från alla möjliga, helt enkelt. Så nu är målet faktiskt ganska nära. Närmre än jag någonsin kunde tro.
Därför vore det så himla kul om den kom ända in i mål. Det skulle kännas varmt i hjärtat på något vis att ha lyckats hjälpa andra som hamnar i samma situation som jag, även om det är indirekt. Så om du vill hjälpa till i slutspurten och ta insamlingen hela vägen i mål får du mer än gärna gå in och ge ett litet bidrag här.
Stort tack på förhand!