Det är redan två veckor sedan det där inlägget om veckan som gick efter förra behandlingen. En behandling till är avklarad, så jag tänkte att jag kör på samma tema för att dokumentera den delen av min vardag, som ju upptar rätt mycket av tiden just nu. Ibland nästan lite för mycket. Jag kommer på mig själv då och då med att tänka ”just ja, jag håller ju faktiskt på att återhämtar mig från en graviditet också, det kan ju vara därför…” Påminns också om det när främmande människor kommer fram och glatt gratulerar till det lilla pyret när man är ute med vagnen, och kommenterar att det inte ens syns att jag varit gravid. Nä, det där andra syns ju inte heller…
Här kommer listan 2.0:
Veckans…
…skönaste 1: när illamåendet, som slog till ordentligt den här gången, släppte efter 2,5 dygn. Puh, det påminner mig om en av anledningarna till att jag inte tänker skaffa fler barn! Exakt samma illamående. Fast nu kunde jag ju knarka bort det värsta med medicinerna jag fått mot illamående.
…stoltaste: Stor-Troll när hon hjälpt pappa ”mata gräsmattan”.
…tröttaste: fortfarande jag. Dock utan tur till akuten den här gången. Var nog illamåendet som tog krafterna den här gången. Samt promenaden i torsdags.
…skönaste 2: fortfarande att komma ut i vårsolen en stund varje dag. Det gör underverk! Även om det numera är keps och solkräm som gäller. Jag ska tydligen akta mig för sol i år fick jag reda på efter att själv ha ställt frågan.
…hunger: varierande. Mer normal för omständigheterna skulle jag säga.
…märkligaste: en hel del saker. Kanske det fokus vissa väljer att ha kring allt det här. Så långt ifrån mitt eget, men alla har ju olika bakgrund, erfarenheter och förutsättningar.
…lättaste: att somna på kvällarna. Trötthetskombon cellgifter, sjuveckors bebis och snart treåring går nog inte riktigt att sova bort.
…jobbigaste: att lära sig flaskmata smidigt. Så att liten är nöjd både med sort, mängd och frekvens.
…stegrekord: det tar sig! Snittar nu högre än vad jag lyckades uppnå på en dag förra perioden.
…vårtecken: många fler än sist! Egentid med Stor-trollet bland blåsippor, vitsippor, sol och fågelkvitter är kanske det som värmer mest i hjärtat.
…godaste: de där chokladbollarna jag skrev om för någon vecka sedan, bakade av sambo och Stor-troll, bägge mycket nöjda!
…craving: våffelmönstrade sourcreamchips.
…skönaste 3: att ha support som ser till att det finns ordentlig mat på bordet de dagar man inte riktigt klarar det själv.
…skönaste 4: att få efterlängtat besök under behandlingen och kunna snicksnacka bort en del av tiden. Länge sedan vi sågs, förhoppningsvis inte lika länge till nästa gång.
…tvetydighet: Fortfarande håret. Det har lite svårt att bestämma sig tror jag. Så jag väntar med spänning!
…mantra: Man klarar alltid dubbelt så mycket som man tror!
Cellgiftsmässigt är jag halvvägs nu, och tror faktiskt att jag klarar dubbelt så mycket, även om jag såklart inte ser fram emot det!
Däremot ser jag fram emot veckan som kommer, för om jag följer mönstret kommer jag faktiskt må ganska bra då. Längtar efter utetid, yoga, familjebus och längre promenader!