Browsing Category

Tävling

Tävling

Ett till snack om Nattvasan

Alltså, det kommer ju bli en följetong det här med Nattvasan! För jag knep en startplats! Jag säger jag, för det är faktiskt inte hugget i sten ännu vem som blir min lagkamrat. Den numera äkta mannen menar fortfarande att han lämnar sin plats till någon annan om jag hittar någon som är mer sugen. Så är du sugen, eller vet någon som är, så är det bara att hojta till! Fast just nu är det mest med mig själv jag har snack om Nattvasan.

Jag menar, det här är ju liksom det stora målet vid horisonten! Det mål som jag satte upp två dagar innan jag blev fullsprutad med cellgifter för första gången… Och nu sitter jag här med en startplats! Och känner rysningarna när jag lyssnar på signaturmelodin.

Fjärilarna som fladdrar i magen. Jag är uppspelt som ett litet barn. Samtidigt som jag är väldigt väl medveten om att det är väldigt långt till Mora just nu. Faktiskt riktigt långt bara att ta sig till start. Logistik ska lösas. Och barnvakt om mannen är den som ska bli min vapendragare. Ska man bo i Sälen eller Mora, bara en sån sak?

Träningen behöver bli betydligt mer strukturerad och fokuserad. Det behöver nog läggas in några checkpunkter längs vägen för att se om målet ens är inom räckhåll. Fast det tror jag såklart att det är, annars skulle jag inte anmält mig! I dagsljus har jag åkt sträckan på allt mellan 8,5 och 11,5 timmar och varit allt mellan i princip oberörd och helt slut när jag kommit fram. Så jag är ganska övertygad om att det går. Det är nog mer en fråga om huruvida det är värt det, beroende på hur det går med träningen och livet i övrigt.

Och sedan kvarstår ju även tiotusenkronorsfrågan: Skejt eller klassiskt?

Tävling

Ett snack om Nattvasan

Idag hade jag tänkt lägga ut en efterlysning här. Efter en hugad lagkamrat till Nattvasan 2018. Eftersom han jag delar mitt liv med är så väldigt mycket snabbare skidåkare än mig. Snabbare på det mesta när det gäller sport egentligen. Och därför förmodligen skulle tröttna på att vänta på mig. Och jag skulle bli tjurig för att jag känner att jag sinkar honom. Vi pratar ju trots allt om killen som undrade om vi bara skulle promenera när vi en gång sprang ihop (eller, det var visst bara jag som tyckte att vi sprang…).

Samtidigt sa vi för ett år sedan när mardrömsvåren brakade loss, att när allt var över skulle vi åka Nattvasan ihop. Bara för att vi kan, och för att vi är ett lag som hjälper varandra. 


Och så utspelade sig det här övertygande snacket vid köksbordet igår kväll:

Jag: Men vill du åka Nattvasan med mig då?

Han: Ja, det kan jag väl om du vill. Om du inte hittar nån annan…

Jag: Mäh! Klart jag kan hitta nån. Men vill du?

Han: Kan jag väl… Vad åker vi på för tid?

Jag: Tio timmar… (för att se reaktionen)

Han: Jahaa… Då är det ju ingen press att träna iallafall. För tio timmar gör jag ju nästan om jag är magsjuk.

Jag: Mäh! Tack för den! Tio är mitt sämsta i modern tid så det borde jag klara.

Han: Tio… Hur ska jag hålla mig varm?!

Jag: Du måste ju ha extrakläder med dig.

Han: Extrakläder? Jaja, jag får väl dricka mycket blåbärssoppa i alla fall.

Jag: Nä, du ska ha med dig dricka och mugg. Och bemannad station finns bara en.

Han: Va?! Ingen blåbärssoppa… 

Jag: Du får pannkakor i Evertsberg…

Han: Jag är ju förresten sån tävlingsmänniska, så det blir en utmaning att inte trycka på och jaga placering.

Jag: Nattvasan räknas inte ens som medaljår eftersom man kan hjälpa varandra…

Han: Va, inte ens en tävling asså?! Vad ska jag ha för pannlampa då? Om vi ska ta sååå lång tid på oss får jag ju lov att ha hela ryggsäcken full med batterier…


Vad säger ni, visst har jag hittat min perfekta lagkamrat? Eller måste jag leta med ljus och lykta ändå?!

Tävling

Tips för ett lite roligare Vasalopp

I fredags kväll var jag ut en sväng i skidspåret igen. Det var dimmigt, nollgradigt och snön var som socker. Man fick staka i nerförsbackarna och jag hade fuskvallat med silverburk trots att klister nog egentligen hade varit det bästa. Men ändå. Så finns det inget bättre för ett trött huvud än skidåkning. Det är min allra bästa terapi, faktiskt! Jag blir glad, nöjd och tillfreds av skidåkning. Just i fredags tänkte jag tillbaka på de säsonger jag fått riktigt många skidmil i benen, inför Vasalopp eller Öppet spår. För nu är det ju dags snart igen, för den vecka på året då jag blir som mest skidsugen. Jag kommer av förklarliga skäl inte stå på startlinjen i år, men har fortfarande siktet inställt på en plats i Nattvasan nästa år om allt går som jag tänkt.

För mig har de nio milen från Sälen till Mora en särskild plats i mitt hjärta, och jag har hittills åkt dem fyra gånger, varav en av gångerna faktiskt är ett av mina stoltaste ögonblick. Jag blir nostalgisk och helt varm inombords bara jag tänker på att skida i dalaskogarna en söndag i februari/mars, och för mig är det mer än bara en skidtävling. Det är en upplevelse, för många till och med en heldagsupplevelse. Så därför tänkte jag ge er mina bästa tips för ett lite roligare Vasalopp. Jag har tidigare gästbloggat hos Uppochhoppa.se med tips inför Vasaloppet, så det här är en omgjord och uppdaterad version.
Vasalopp 1

Mina bästa tips för ett lite roligare Vasalopp (eller Öppet spår)

Njut av stämningen! Det ger nästan gåshud att bara insupa atmosfären och nypa sig i armen och tänka på vad man är med om. Även om du är nervös, eller jagar en tiptopptid, så försök andas in stämningen i starten, kontrollerna och i spåret. Snacka lite med alla trevliga funktionärer och med-skidåkare. Det ger energi!

Njut av omgivningarna! Dalaskogarna på vintern är så vackra och idylliska att man får rysningar, särskilt fäbodarna kring Risberg. I alla fall om du frågar mig! Och Vasaloppsjingeln i Moraparken eller på upploppet ska vi inte ens prata om. Tårarna är nära!

Tanka energi så fort du har möjlighet! Sörpla blåbärssoppa och buljong (otroligt gott i senare halvan av loppet när kroppen skriker efter salt!). Snaska bullar. Missa inte den ljumma ölen som ofta serveras i Läde. Eller Coca-Colan man kan springa på vid Mora skidstadion. Man blir sugen på konstiga saker när man åker långt!

Lämna vallningen till proffs! Det är värt varenda krona att få framförallt glidet fixat av någon som kan på riktigt. Att kunna glida förbi folk där det är platt eller utför ger nästan mer energi än alla bullar man stoppar i sig. Dessutom – om man lämnar vallningen åt någon annan har man ju något att skylla på om det skulle gå åt pipsvängen…

Släpa inte med en massa extra dryck eller kläder! Alla gånger jag åkt från Sälen till Mora så har jag sett folk som klär sig för tjockt och har stooora midjeväskor med sig. Och ja, jag vet att det finns folk som fryser lätt, jag är ju själv en av dem! Men jag tror ändå att det tar mer energi än det ger att släpa med sig buffertar. Det finns drickaservice att boka mellan kontrollerna även för motionärer. Och med torra extra vantar i fickan (eller kanske ett par overstraps) och kanske en extra mössa i fickan klarar man sig fint. I övrigt tror jag det är bättre att hålla sig i rörelse än att släpa på grejer.

Tänk etapper! Titta inte på de stora kilometersiffrorna som räknar ner, titta bara på de små som räknar ner till nästa kontroll. Mentalt är det mycket lättare om man har ett nära greppbart mål att sikta mot. När jag åkte som snabbast 2010 bestämde jag mig för att köra hårt efter Oxberg om det kändes bra. Det gjorde det! Därefter omvärderade jag taktiken efter varje kontroll och kunde köra ännu lite hårdare ju närmre jag kom målet. Känns loppet tungt kan det här vara extra viktigt, eftersom hjärnan annars kan börja motarbeta dig alldeles för tidigt. Bättre att tänkta 13km kvar till Mångsbodarna än 79km kvar till mål!

Tänk roligt! Det är mycket bättre för huvudet att tänka att det är en rolig dag i skidspåret man har framför sig, istället för nio jobbiga mil. Dessutom orkar man alltid dubbelt så långt som man tror. Så när du känner dig som att du är sugen på att kliva av i Evertsberg är du i princip redan i mål! Dessutom vill du ju inte missa de roliga nerförsbackarna som väntar därefter!

Kolla in tips om loppet och banans profil! T ex genom tipsen ovan, och genom att leta efter saker att se fram emot (lättåkta mil på slutet t ex), så är det också lättare att peppa sig om det periodvis känns tungt. Men det är ju inte säkert att det gör det, kanske har du bara världens bästa skiddag och njuter hela vägen. Det har hänt mig, och det kan såklart hända dig också!

Inte vasaloppet

Ett annat skidspår – också roligt!

Det var mina tips för ett lite roligare Vasalopp, det. Vill du har ännu mer tips om hur du förbereder dig för något av loppen i Vasaloppsveckan, eller saker att tänka på efteråt, så kolla hos Helena, som har skrivit ett riktigt bra inlägg om det. Och vill du ha tips om skidåkning generellt, så kolla här!

Lycka till i dalaskogarna nu och se framförallt till att ha riktigt roligt och njuta!

Tävling

Ica-klassikerns Vätternrunda: DNF

Nu är tiden ute på riktigt. Trots dispens blir det mitt andra DNF nånsin (det första var Vasaloppet 2008 när jag blev tagen av repet i Risberg).

Kanske inte så förvånande med tanke på omständigheterna.Eller egentligen med tanke på praktikaliteterna. För faktiskt så hade det rent fysiskt inte varit något problem att genomföra. Det är tiden som saknats. Extra egentid. För cykling är ju inte helt enkelt att genomföra med spädis på släp.

Eftersom jag inte ställt några krav och satsat på det, så känns det heller inte så frustrerande att ha dragit på sig ett DNF. Frågan är nog mer hur jag ska göra med resterande delar. Om jag ens ska starta, eftersom totalklassikern är bortom räddning för den här gången.

Det vore kul att se om jag kan få till den prioriteringen av mig själv. Simningen är ju så kort så det krävs ju inte direkt så många tillfällen. Löpningen är inga som helst problem, eftersom jag går oc småspringer mest hela dagarna. Till vintern och skidåkningen borde nog tillvaron ha ordnat upp sig så pass att det också ska kunna ordnas. Förutsatt att jag håller mig frisk såklart.

Jaja, får se hur det blir. Om inte annat så är det en morot att få in annan rörelse i vardagen än bara traskande med vagn, bärande av barn och sen kvällsyoga…

Tävling

Tjejmarathon i mitt hjärta

Det finns ett lopp som mitt hjärta klappar lite alldeles extra för. Som jag var så nära, så nära att springa när det gick första gången 2012. Det hade i så fall varit min ultralöpardebut. 

Jag pratar om Tjejmarathon, som arrangeras i huvudsak av Annie och Madde. Loppet som kallar sig det goda loppet, för att man faktiskt gör stor skillnad. Jättestor skillnad, för utsatta kvinnor i Kongo. Varje år har insamlingen i Sveriges första ultralopp för välgörenhet samlat in över 100 000kr. Det gör skillnad! 


Jag drömmer fortfarande om ultra. Om det någon gång blir verklighet, så är det på Tjejmarathon jag ska debutera. Ett fint mål att se fram emot om några år. Ett lopp som känns varmt i hjärtat helt enkelt.

Årets lopp har redan gått av stapeln, men insamlingen pågår året ut. Jag har skänkt pengar varje år, och baserat summan på en egen utmaning utifrån var jag befunnit mig just då i träningen. I år får man en fin t-shirt (se ovan) eller ett flipbelt beroende på summa man skänker, om man vill. Mer om insamlingen kan du läsa här


Vill du läsa mer om hur man kan utforma sin egen utmaning att ha som utgångspunkt för en donation?

Kolla här hur jag gjorde 2013.