Det har legat och bubblat under ytan. Redan funnits som en känsla i hjärtat utan att jag kunnat sätta ord på det. Min intention för 2020.
Jag har liksom känt att det kommer bli något alldeles särskilt. Kanske just därför har det känts som att det fortsatt bubbla och att jag inte riktigt kommit helt på pricken rätt än. Förrän idag strax efter lunch…
För några dagar sedan trodde jag att jag skulle nöja mig med Kindness. Mot mig själv, min omgivning och vår värld. Helt i linje med hållbarhetskonceptet som också ligger och bubblar där uppe i huvudet. Men bara nästan rätt. Fast jag kom inte närmre just då.
Igår skrev Brene Brown på sin insta om Stay Awkward, Brave and Kind. Ännu närmre den där tonen djupt inne i hjärtat men det känns ju tyket att kopiera någon annans ledord. Och så kom Sara Rönnes Rå. Också väldigt nära. Men inte mitt.
Bilderna för känslan jag haft, de har däremot varit tydliga sen förra veckan.
Att glänta på nya grindar. Släppa in det som är rätt. Släppa ut det som inte längre behövs. Få jobba lite för att komma in på den nya stigen. Eller för att hitta ut i det okända på andra sidan. Det vilda.
Att släppa taget. Frigöra mig själv. Släppa in höga skratt, glada skutt, allvarliga samtal. Inte ta mig själv eller andra på så blodigt allvar. Ge mig ut i djup okänd terräng för att magen säger att det är rätt. Inte veta exakt vart det kommer leda mer än att det är rätt. För att magen och hjärtat säger det.
Tänka, analysera och grubbla mindre. Göra, säga och känna mer. Här. Och. Nu. Mindre gråskala och mer starka färger. Mina alldeles egna färger. Som jag kanske är ensam om men som ändå är mina. Våga sticka ut. Bli obekväm för att det behövs i ett större sammanhang.
Så när jag äntligen kom på det så var det så självklart:
Vild och fri. Som i att utforska min egen vildmark och känna mig trygg och säker där. Men aldrig bli fast och stagnera utan låta frihetskänslan vara precis lika stark. Sträva lite längre, lite vildare, lite friare. Som i Wild and Free, som mitt sovande yoga-instagramkonto heter. Jag visste väl att svaret redan fanns någonstans inom mig!