Träning

Tankar och planer om löpningen

Idag sprang jag igen. Eller… Transporterade mig snabbare än jag går är väl kanske mer rätt…

Hur som helst, så är det ganska fascinerande det här med löpning tycker jag, för det ger så skoningslöst kvitto på hur det står till med kroppen. Man kommer liksom inte undan med svag bål och dåligt löpsteg utan att det känns av nånstans i kroppen.

Jag börjar verkligen från scratch nu, och även om konditionen skulle klara mer, så är det nog både snällt mot och nödvändigt för muskler, leder och senor att få vänja sig riktigt långsamt. Så att jag samtidigt har tid att kompensera med styrketräning.

springer i skogen
För bara genom att kolla på bilden från dagens pass (som var den bästa av de fem GorillaCam tryckte av – vissa var faktiskt skrattretande!) så syns det lång väg att jag:

  • Tycker det är kul!
  • Behöver hitta tillbaka till mitt löpsteg, som faktiskt sett mycket bättre ut än så här.
  • Behöver träna core – så att jag inte faller ihop som ett korthus.
  • Behöver få bukt med mina korta bröstmuskler och stela rygg- och nackmuskler, som är ett resultat av både småbarnsliv och strålbehandling.
  • Behöver stabilisera höftpartiet. Samma visa som efter första barnet. Typiskt jag-bär-ungen-på-ena-höften-syndromet!

Så någon kometkarriär i löparspåret blir det inte direkt, det var ju inte heller att vänta! Men herregud, vad jag kommer längta till de där passen när jag faktiskt får springa! För min lilla tur imorse, på väg hem från dagis, den har jag levt på hela dagen faktiskt.

Sisådär var femte-sjätte dag tror jag att jag kommer klara att springa till en början. Liiite längre varje gång, med liiiite mindre gånginslag. Så kanske jag kan bränna av min första femkilometare lagom till skidsäsongen drag igång…

0

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply
    Camilla
    17 september, 2016 at 08:43

    Heja dig!

  • Reply
    Mia
    21 september, 2016 at 09:48

    Grattis till att du fått löpningen åter i ditt liv \o/

  • Reply
    Kari
    1 oktober, 2016 at 22:42

    Heja heja! Så där drog jag också igång efter mitt diskbråck, då jag hade löpförbud i sex månader. Jag har nog aldrig bejakat min löpning så mycket som under den rehab-perioden och varit så tacksam för varje löpsteg jag kunde ta. Det var en stor seger att springa 3 km för första gången och varje pass kändes som en möjlighet att fira att kroppen höll. Det är också en bra möjlighet att köra löpskolning eller ändra sitt löpsteg – jag tog bort stora klumpiga hålfotsinlägg som jag haft i 15 år när jag ändå började om från noll.

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      12 oktober, 2016 at 20:18

      Lite så ser jag det också. Stort fokus på hållning och löpsteg, och lyhördhet för var det behöver stärkas upp för att kunna springa mer. Just nu är det fortfarande blandat med gång, men trekilometersstrecket närmar sig faktiskt!

    Leave a Reply