Eftersom den glassiga pappaledigheten än så länge inte varit glassig alls utan mest snorig, så lyser träningen just nu med sin frånvaro.
Hade jag varit i form för att träna, så hade jag, så här i januari, velat åka skidor. Men skidspåren är inte heller i någon toppform. I alla fall inte de natursnöspår vi spanade på idag…
Så man skulle kunna tro att jag mest såsar runt och blir allmänt mer otränad än jag redan är. Men trots att jag inte lyft ett endaste lillfinger för att träna på två veckor, så har jag träningsvärk både här och där. 17kg 3-åring och 10kg bebis ska fraktas hit och dit. Vagnar ska lyftas. Saker ska fixas med bebis på armen eller höften. Trött treåring tycker trög vagn verkar vettigt. Ännu tröttare mamma baxar upp hela ekipaget uppför diverse backar…
Klart som korvspad att man får träningsvärk utan träning. I skuldror, axlar och delvis mage och armar. De där musklerna som behövs för skidåkning. Kanske lika bra att skidspåren är ur form… Tills den här trötta mamman byggt upp vardagsfysiken ordentligt igen.
Ja, klart som tusan att det aktiverar musklerna! 🙂
PS. Perfekt trail/elljusspår om du frågar mig. 😉
Jo, det är väl så. Och japp, det där spåret är mitt stamhak för löpning också!