Med tanke på hur vädret varit så är det fantastiskt att det ens finns skidspår kvar fortfarande. Plusgrader i flera veckor gör ju också att klistervalla (min stora vallasvaghet) är ett måste.
Men just för att det fortfarande finns spår av hyfsad kvalitet (med tanke på omständigheterna) så måste man ju ta chansen att åka när den kommer.
Särskilt när det som idag kommer vårvarma solstrålar på näsan.
Fast samtidigt måste jag nog erkänna att jag är en riktig solskensåkare. Som tycker att den där klistervallningen verkligen tar emot. Som riktigt känner hur det suger i spåren när det är plusgrader och slask. Som föredrar de där gnistrande vinterdagarna när det inte känns som att staka i sirap, eller som om att man har influensan i kroppen.
Men skidåkning är ändå alltid skidåkning. Och det är ju inte solskensåkningen som gör en till en bättre åkare, det är ju faktiskt slitpassen i vårsolen.
1 thought on “Solskensåkning”