Yoga-streak

Lagom till hösten bestämde jag mig för att ge mig själv en yogautmaning. Yoga varje dag i september. Tyckte det passade bra eftersom jag ändå skulle vara ledig i september och hade en rimlig chans att kunna etablera en yoga-vana i vardagen. Jag hade inga ambitioner att få in timslånga pass varje dag utan satte ribban ganska lågt med en förhoppning om en kvart om dagen. Ungefär så långa är också passen i en fantastisk bok jag fick i födelsedagspresent.

Foto: M. Eklund

Med inspiration av dem har jag försökt få till en yoga-stund för mig själv varje dag. När september började hittade jag också en skojig yoga-utmaning på instagram som kändes ganska välbehövlig för mina mål just nu. Balance basics hette den. Balans liksom. Det kan man ju inte få för mycket av! Den inkluderade såklart också styrka och rörlighet, för utan det – ingen balans. Normalt sett är de mer fysiska formerna av yoga inte de jag känner mig mest hemma med, men eftersom jag till naturen är ganska rörlig, så har jag varit lockad att även utöva yogaformer där man kan få testa sin fysiska kapacitet. Tack vare instagram-yogandet och noggranna läsningar av tutorials på Yoga Journal har jag upptäckt att jag klarar mycket mer än jag tror när det gäller till synes svåra positioner. Även om det verkligen inte är något mål i sig med yogan att klara specifika positioner, så är det kul att känna sig starkare och mer vig än man trodde att man var!

Försök till dansare… Foto: M. Eklund

Jag började yoga för sisådär 7 år sedan när jag ville testa om det kunde hjälpa mig att få tillbaka ordentlig andning igen efter två gånger lunginflammation på kort tid. Då fastnade jag för kundaliniyoga, och trots att det är kul att vända ut och in på sig själv på instagram, så är det är till kundaliniyogan jag alltid återvänder, särskilt när det är lite stormigt på andra plan i livet. När stressen tenderar att äta upp mig, då skriker hela jag efter fokus på andning, det inre, och stressreducerande stretch. Det är i kundaliniyogan jag känner mig mest hemma. Även om jag allra helst utövar den under vägledning från en närvarande lärare, och ofta har haft svårt att riktigt få samma känsla när jag utövar kundaliniyoga på egen hand. Födelsedagsboken har hjälpt mig sänka kraven även här. Fått mig att märka att även inom kundalinin så är lite och ofta bättre än mycket och sällan.

Jag märker också att, oavsett yogaform, så är kapaciteten för dagen beroende av så mycket annat. När jag var föräldraledig i september och höll igång kroppen i stort sett hela dagen, så kände jag mig jämförelsevis superrörlig och balanserad. Nu däremot, när jag har stelnat till på kontoret i några veckor, så känner jag mig väldigt stel, obalanserad och har betydligt svårare att landa i yogan. Det är skrämmande egentligen, hur dåligt stress och stillasittande är för kroppen.

Källaryoga. Foto: M. Eklund

Yogan har hursomhelst hittat tillbaka till mitt liv, och även i vardagspusslet finns det utrymme. Sedan 1 september har jag yogat varje dag, i någon form. Till min egen stora förvåning, för jag trodde att jag skulle kasta in handduken efter några veckor. Men det har blivit lite som ett beroende. Jag behöver den där stunden varje dag. Ofta blir det inga långa stunder, men en kvart eller kanske uppemot en halvtimme finns det nästan alltid utrymme för. Det är inte alltid det känns så väldigt helhjärtat, men jag har låtit det vara så, eftersom jag alltid, alltid, känner mig bättre efteråt. Bättre på olika sätt, beroende på vad syftet för dagen var. Rörligare, lugnare, starkare i armar och axlar, eller i höfter. Mer tillfreds.