Det skulle nog många kalla mig just nu. Det känns som något lurar i kroppen men inte riktigt bryter ut. Lite halsont typ varannan natt. Förhöjd vilopuls vissa morgnar. Eftermiddagshuvudvärk.
Så jag avstår träning av försiktighet. Vill ju inte ligga sjuk de sista hemmaveckorna med gullungen. Samtidigt vet jag att det kan hålla på så här i flera veckor innan det bryter ut eller ibland försvinner. Säkert överförsiktig alltså. Men hellre det än potentiell transplantationspatient.
Istället lapar jag vårsol i maklig takt och äter honung. Dricker och äter kokos. Häver i mig vitlök, vatten och kiwi. Och hoppas på det bästa.
 |
| Foto: M. Eklund |
Håller tummarna!
Själv är jag aldrig så där klokt försiktig. Tvärtom. Kör oftast enligt principen: antingen bryter det ut eller så skrämmer lite träning sjukdomen på flykten. Utfallet är ungefär 50-50…
Så brukar jag också göra i vanliga fall. Liksom tvinga fram det. Men nu har jag liksom bara några veckor kvar hemma och vågar inte riskera att bli sjuk 🙂