Nya vanor 2013

Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften. Det känns som det oftast blir besvikelser av det hela. Ouppfyllda mål, kanske till och med känsla av misslyckande. Läste nånstans att endast 17% av de som ger nyårslöften faktiskt håller dem. Men nya vanor kan ju införas ändå, utan att det blir ett nyårslöftestvång. På något vis är det då lätt att hålla koll på hur länge man hållit sig till den nya vanan om man börjar samtidigt som ett nytt år börjar.

Förra året var jag otroligt trött på allt godissvullande runt jul, innan jul och i övrigt. Kunde liksom inte med att ens se en godisskål utan att bli halvt illamående och inte blev det bättre när man börjar fundera över vad godis faktiskt innehåller. Huga! Därför tänkte jag då att från nyår så skulle jag se hur lång tid det tog innan jag blir riktigt, riktigt sugen på godis igen. Jag skulle inte okynnesäta bara för att det fanns, särskilt inte om jag inte ens var sugen eller tyckte det var gott. Bara känna efter ordentligt om jag verkligen är sugen innan jag moffar i mig en massa färgämnen och annat som egentligen inte fyller nån funktion varken näringsmässigt eller njutningsmässigt.

Det gick förvånansvärt lätt. Första halvåret 2012 kan jag inte ens komma ihåg att jag var sugen på godis överhuvudtaget. Minns att när påskgodiset kom fram på jobbet och hemma så var jag fortfarande så osugen att jag nästan inte kunde förstå att folk kunde tycka att det var gott. Det var på något vis sådär o-lockande som fiskbullar, isterband och rotmos var när man var liten. Riktigt urk!
Det är inte förrän nu här på senhösten som jag nån gång känt sug efter framförallt mintgodisar. Men inget sånt där våldsamt sug utan mer att jag kan komma ihåg att det var gott. För nu har det gått så lång tid att jag inte ser nån anledning att äta en massa godis igen bara för sakens skull. Det finns så mycket annat som också är gott och som man inte får såna där obehagliga sockerchocker av.

Sen är det ju en definitionsfråga också. Vad räknas som godis egentligen? Jag har ju faktiskt ätit en ruta mörk choklad nån gång ibland. Kanelbullar har också slunkit ner, liksom nån tårtbit ibland när det bjudits (även om jag numera bara äter tårta för att vara snäll mot den som bjuder, det är alldeles för sött!) Så jag har ju inte på något sätt slutat med socker. Bara industriellt producerat godis med glada färger och konstiga ingredienser. Dit räknar jag av nån anledning inte mörk choklad. Men kanske hade jag gjort det om jag ätit en hel kaka varje gång. Jag vet inte riktigt. För det är bara den mörka chokladen som har haft svårt att försvinna ur repertoaren (eller jag har inte ens försökt eftersom det för mig inte klassas som godis). Choklad med massa annat jox i har inte lockat det minsta. Inte ens Geisha, som förut var en riktig last för mig. Varför vet jag egentligen inte. Jag är bara inte sugen.

Min poäng är att kanske är det lättare att införa nya vanor om man inte är så hård mot sig själv som man kanske riskerar att bli om det är t ex ett nyårslöfte. Att man på köpet blir nöjdare och därför inte ”faller tillbaka” i ovanan lika lätt, om det är det man är ute efter. Det blir inget brutet löfte utan bara ”jaja, det tog xx dagar/månader/veckor innan suget satte in”.

Har funderat på om jag skulle ha någon liknande ”vane-ändring” inför 2013 (jo, det är säkert en sorts nyårslöfte det här också…) som liknar min godis-vana. Av nån anledning känns det lättast att förändra det man stoppar i sig. Träningen känns som den funkar ändå på något vis, det är ett välbefinnandebehov numera och inget jag skulle prioritera bort i första taget. Jobbmässigt skulle jag säkert må bra av lite förändrade vanor, men jag vet inte riktigt hur det skulle gå till i nuläget. Så det jag gått och grunnat på ett tag är att lägga till mer vegetariskt i kosten. Laga vegetariskt åtminstone en gång i veckan. Tror faktiskt redan vi gör det ganska många av veckorna i nuläget, men om man är mer medveten om det kanske det blir ännu mer. Kanske anstränger sig lite mer för att hitta på vegetariska rätter som går hem hos alla. På köpet mer grönt och nyttigheter i maten. Mindre miljöpåverkan. Mer råvaror och mindre ingredienser. Renare mat på något vis.

Så får det bli.