Just nu ligger jag i ett tält. Och mobilbloggar på kvällskvisten. Yinyogar lite på liggunderlaget efter att äldsta dottern somnat så nöjd som jag aldrig sett henne förut. Ska nog kunna bli friluftsnörd och äventyrare av henne också…
Och ååååkejrå, jag erkänner… Det har varit lite för många järn i elden på sistone. Det där klassiska – man ska vara bra på jobbet, supermorsa, träna och laga mat från grunden. Och en massa annat med såklart. Jag vet ju såklart att det inte går, särskilt inte med de förutsättningarna som råder just nu. Men det är ändå svårt att prioritera.
Däremot har jag på något sätt ändå lärt mig att något måste prioriteras bort. Tyvärr blir det ofta de där roliga grejerna. Som jag gör endast för mitt eget stora nöjes skull, och som därför offras i det allmänna kaoset och för att räcka till för andra. Fast jag egentligen behöver dem för att må bra. Som bloggandet.
Men nu har jag i alla fall äntligen gått på en kort semester. Den kortaste nånsin tror jag. Så nu tänkte jag att jag ska försöka komma ikapp med en massa grejer. Eller nej, vänta! Semester… Ledig var det ju jag skulle vara… En kollega sa lite syrligt häromdagen något väldigt klokt: det är ingen som dör om vi blir sena med det här.
En ganska viktig tanke att påminna sig med ibland. Precis som den där utvärderingen man bör göra ibland: gynnar det här mig långsiktigt? Eller gör jag det bara för att jag ”måste” eller förväntas? Så kanske ska jag ägna semestern åt att tänka istället. Stanna upp och utvärdera.
Äntligen är det i alla fall semester. Med en sommarlista och en julikalender att plocka roliga godsaker ifrån. Som att upptäcka lokala pärlor, det gjorde vi igår. Eller som att tälta. Vilket jag och äldsta dottern ju gör idag. Äääääntligen! Tycker vi bägge! Bara vi inte får värmeslag…
