I höstas tänkte jag springa traillopp. Drömde om våta stigar och ruggiga skogar. Det blev inget av med det.
Men skam den som ger sig. Nu är jag anmäld igen. Samma lopp, annan årstid. Så nu drömmer jag om solglimtar mellan vårdoftande granar. Mjuka stigar och kanske lite lera. En skogsupplevelse.
Det kan ju tyckas vara otroligt korkat att anmäla sig till ett lopp när man knappt inte sprungit något i år. Men jag tänker så här: Jag klarade av en hel dag med träning för några veckor sedan utan några som helst förberedelser, snarare tvärtom. Inga skavanker efteråt, även om jag såklart kände att det var läge att vila några dagar. Så 11km i skog borde jag överleva också. Så länge jag ser det som en upplevelse, kanske t o m går där det behövs (där jag behöver det) och inte ramlar utför ett stup och slår mig fördärvad.
Har ju till och med uppgraderat terrängsko-förrådet, så greppet och säkerheten är så fixade de kan bli. Nu återstår bara att hålla hela familjen frisk den här gången.