Träning som investering

Nu när jag faktiskt har kommit igång och tränar lite igen så blir vissa saker så väldigt tydliga. Som varför jag tränar överhuvudtaget. Sara skrev för ett bra tag sedan ett vackert skrivet inlägg om att träna för att vara hel när allting går sönder. För att liksom göra fallet lite mindre. Att lättare kunna bli hel igen och komma tillbaka till där man vill vara.

Det är precis så jag tänker också. Träningen har för mig aldrig handlat om utseende eller kroppsform överhuvudtaget. Utan om att orka med vardagen. Göra det jag vill utan att behöva fundera på om kroppen, eller knoppen, verkligen klarar det. Kunna klättrar berg om jag känner för det. Springa långt utan att gå sönder. Leka och busa och dansa med barnen utan att ramla ihop som en trasa.

Men det handlar precis lika mycket om just det där att träna för att klara av livet när det är som svårast. Träningen är liksom en investering i mig själv. Varje genomfört pass hamnar på mitt eget lilla hälsosparkonto, som jag har tillgodo när livet ger mig sura citroner. Passen tar mig inte bara framåt just nu, utan gör förhoppningsvis att hålet jag kanske ramlar ner i inte blir lika svårt att ta sig upp ur, eftersom jag har mitt sparkapital av träningspass, och därmed en grundform, att ta av.

För mig är det därför viktigt att ha balans i kroppen och träningen. Det behövs kondition och styrka, men också rörlighet och stabilitet. Stora insättningar och små. Jag behöver lyssna på kroppen och träna det som behövs för tillfället. Inte enbart det som ett standardprogram skriver, och som kanske riskerar att slita onödigt mycket på kroppen så att sparkontot urholkas. Eller det som inte ger tillräckligt och därför inte fyller på som planerat, så att sparkapitalet inte riktigt räcker till.

Malin skrev lite om detta häromveckan, om att lyssna på kroppen. Så lätt på pappret, men ibland ganska svårt i verkligheten. Fast om man ser träningen just som sin egen hälsoinvestering, eller fysbuffert, så känns det lite lättare att prioritera, i alla fall för mig.

Självklart är det ge och ta som gäller även på träningssparkontot. I perioder där man siktar mot tydliga prestationsmål är det kanske acceptabelt att ta av reserverna för att nå dit man vill och få större utdelning på sin investering i slutändan. Det är ju också så att man måste våga satsa och riskera lite för att kunna vinna. Precis som med investeringarna på aktie- eller pensionskontona om man har sådana. Samtidigt som det i viss utsträckning är klokt att välja de säkra korten, just för att ha reserver kvar när en eventuell krasch kommer.

Just nu känns min träning fortfarande väldigt safe och mysig. Jag tar inte ut mig så värst, eftersom vardagen i sig är ganska slitig, framförallt för överkroppen. Jag byter ibland ut planerade löprundor mot promenader för att ändå få luft och motion, så att det så att säga ändå kommer in pengar på kontot, även om det är mindre än vad jag kanske planerat från början. Samtidigt som det ändå är så att varje liten insättning på något vis räknas, även om det då såklart tar längre tid innan man kan göra de stora investeringarna i form av tävlingar eller större fysiska utmaningar och upplevelser.

Men snart vill jag ha ändring. Det är nog dags att satsa lite och förhoppningsvis få lite större utdelning på framförallt styrke- och konditionskontot, så att framförallt vinterns skidåkardrömmar har någon chans att realiseras.

Innan den investeringen görs, så behöver jag däremot säkerställa att det inte är någon ny börskrasch på gång bland mina hälsoaktier. Så tills dess fortsätter jag att småspara med yoga, lugn löpning, bålstabilitet och lättare styrketräning. För att inte äta för mycket på sparkontot i oroliga tider…

Hur tänker du kring träningen? Vad betyder den för dig?