Träning

Äntligen springer hon!

Jag har varit springsugen så himla länge! Känt ett tag att kroppen nog hämtat sig tillräckligt efter barnafödandet. Men så kom en förkylning och gjorde längtan extra långdragen. En monsterläggning av övertrött bebis där jag var som en urlakad sill efteråt förlängde väntan ytterligare någon dag.

Men så igår kväll var det äntligen dags. Hade tänkt mig ett ganska stillsamt testpass. Väldigt kort, bara för att känna hur kroppen kändes och var jag eventuellt behöver fokusera styrketräningen och rehaben. 

Och visst blev det kort. Precis så kort som jag tänkt. Men det tog lite längre tid att komma iväg än jag tänkt.

Vad har man på sig när man springer liksom?! Det var ju över ett år sedan sist och jag kände mig rätt ringrostig. Fick rota ett tag i träningsgarderoben innan jag hittade tights, tröja och sport-bh som passade. Strumpor hade jag redan på mig. Körde fötterna i de gamla löpardojorna jag brukar traska runt i med vagnen och gick iväg, för promenaduppvärmning.

Efter ett tag fick jag känslan att något inte riktigt stämde. Men kom inte riktigt på vad, så jag gick vidare. Känslan försvann inte… Gick en bit till och så slog det mig: jag kanske skulle ta och knyta skorna ordentligt om jag ska springa!

Och var tusan brukade jag göra av telefonen på springrundorna?! Just ja, har ju uppgraderat den till modell större sen jag sprang sist… Jaja, den får väl sitta innanför linningen på tightsen…


Trodde jag… För efter första joggintervallen varvad med gång kände jag något glida längs med låret innanför tightsen… Hmm… AjFån på rymmen. 

Som tur var sprang jag ju inte så långt, så den stora klumpen fick klämmas in lite stadigare och hänga med så gott det gick. Undrar bara var jag ska göra av den nästa gång?!

För en nästa gång blir det nog snart. Inga allvarliga skavanker har gjort sig tillkänna, även om knäna sa ifrån litegrann. Så det funkar nog faktiskt att börja springa så smått. Om jag bara lär mig igen hur man förbereder sig… Kanske borde jag följa Idas fina löpartips!


Garmin på armen var i alla fall fortfarande laddningsbar och tjänstgjorde som den skulle, om än lite motvilligt. Den där ersättaren behövs nog snarast.

0

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply
    JHH
    11 september, 2016 at 09:49

    Kul att du känner att du kan springa igen 🙂 jag brukar använda en sån här https://www.kjell.com/se/sortiment/mobilt/mobiltelefon-tillbehor/sport/armvaskor-traningsvaskor/linocell-sportbalte-bla-p96147 när jag är ute. Då har jag hela telefonen ink. Det stora skalet med alla kort i och så. Kan därför bli lite klumpigt när man springer men väldigt nice att inte behöva ta ur telefonen ur skalet. Har man inte lika stort skal tror jag att den fungerar väldigt bra!

  • Reply
    Ingmarie
    11 september, 2016 at 23:06

    Underbart! jag har oftast min telefon i handen. Ibland i ”vanliga” fodralet. Ibland i ett vattentätt. Ibland har jag den i ett flipbelt men är inte helt nöjd med det. Kan lätt åka upp.

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      18 september, 2016 at 08:56

      Ja, just det där att ha saker runt magen när jag springer är jag inte helt förtjust i. Så handen kanske är det bästa.

  • Reply
    bureborn
    12 september, 2016 at 20:54

    Grattis till premiärpasset – härligt att läsa!

  • Reply
    Märta
    15 september, 2016 at 22:46

    Härligt att du äntligen fått springa igen 🙂

  • Leave a Reply