När 2016 började visste jag inte riktigt hur det skulle arta sig, mer än att det nog skulle bli rätt jobbigt i perioder. Därför bestämde jag mig för att aktivt försöka göra vad jag kan för att inte göra det mer jobbigt än nödvändigt, åtminstone på det mentala planet. Som Anna skrev för ett tag sedan, kan man göra lite som Pollyanna och försöka hitta det positiva i alla situationer. Det är just i de stunder och perioder där detta kan kännas omöjligt, som man behöver det mest, just för att påminnas om att man har ganska mycket positiva saker i sitt liv även när det känns mörkt och tungt.
Det är inte för att blunda för det mörka och inte tillåta sig att se det jobbiga, utan för att påminna sig om att det faktiskt (oftast) finns även positiva inslag även i de mörkaste dagarna, som detta fungerar så bra som en mental strategi.
Det jag bestämde mig för när 2016 började var att lägga en fin skrivbok i lådan i sängbordet, och avsluta varje dag med att vid läggdags sammanfatta det som varit positivt under dagen, och även sådant som jag var tacksam för. För att få huvudet att avsluta dagen med en positiv känsla. Kunna sova bättre, och blicka framåt mot fler positiva saker och saker jag är tacksam för. För att hjälpa mig själv att komma ihåg även dessa och inte hamna i en alltför långt nedåtgående spiral när tillvaron känns tung och ibland orättvis.
Vissa dagar har det såklart varit svårare än andra att finna positiva saker. De dagar sjukvården gång på gång har visat prov på okänslighet, dålig planering och framförhållning och avsaknad av empati till exempel. Men det går alltid att hitta något. Särskilt när man har sin härliga lilla familj som livar upp tillvaron.
Ibland blir det inte många rader som dagens noteringar i positivitetsboken. Ibland fyller jag en hel sida eller mer. Det hänger inte nödvändigtvis ihop med hur mycket eller lite negativa saker dagen innehållit. Vissa dagar är liksom mer av allt.
Jag hade på känn när året började att jag skulle ha nytta av att hjälpa huvudet på traven för att inte falla alltför långt ner i mörka hål. Men jag trodde nog inte att jag verkligen skulle uppskatta den här dagliga summeringen av de positiva inslagen i tillvaron så mycket som jag faktiskt gör. Det är väldigt bra mental träning att lära huvudet fokusera även på det som är bra, ännu mer än vad jag kanske gjort innan. Just för att det i vissa perioder behövs mer än annars. För att hålla näsan över ytan. För att hålla sig mentalt sansad och hjälpa både kropp och sinne på traven. Lite som skriftlig meditation på något vis. Som man till och med kan gå tillbaka och läsa sedan och hitta ännu mer kraft i när det behövs. Påminna sig om att de tunga perioderna inte bara var tunga utan även innehöll många ljuspunkter.
Vi diskuterade det här med att se det positiva i livet på jobbet i fredags. Vissa var av den bestämda uppfattningen att positivt tänkade handlar om att man stoppar huvudet i sanden och ser naivt på livet. Intressant att se hur vissa ser på saker och ting. Och hur provocerade de blev när jag citerade kapten Jack Sparrow: ”The problem is not the problem, the problem is your attitude about the problem”.
Det handlar precis som du skriver inte om att blunda för det mörka, utan om att försöka skapa de bästa förutsättningarna i sitt eget liv. Och där har de egna tankemönstren en oerhört betydelse. Jag har också en fin skrivbok på nattduksbordet. Somnar dock ifrån den alldeles för ofta.
Ja, intressant att det kan vara så olika. Men samtidigt kanske tur det. Är väl kanske också beroende på vilken betydelse man lägger i saker. Det finns ju såklart också de som ”blundar för problem”, och får lida för det senare, men man får ju försöka sträva efter att hitta sin egen balans.