Jag har kommit till Sveriges just nu kallaste plats. När vi kom hit för nån timme sedan var det 3,7 grader. Nu snöar det… ”Syligt” (muminsvenska för kyligt) på Sylarna kan man säga.
Vi var morgonpigga och kom iväg från Blåhammaren innan åtta och sitter nu inne och fikar. Tittar ut på de som tar lite längre tid på sig på de 19km och inte kommit hit ännu.
Har duschat varmt, vilket nästan känns ”förbjudet” på fjället. Är ju van att tälta och bada i isiga fjällbäckar för att bli ren(are). Men i år är det ”lyx” som gäller. Vi bor på fjällstationer och äter lagad mat på kvällarna. Frystorkat bara till lunch. Skönt, men är liksom inte fjället ”på riktigt” för mig. Det är för mycket folk, trängsel och supande. För lite enslighet, vildmark och obanad terräng. Men det visste jag ju inte förrän jag testat. Är otroligt glad att vi kom iväg överhuvudtaget. Och eftersom det är mer snö och kyla än jag nånsin upplevt i Jämtlandsfjällen på sommaren så är det ju faktiskt också ganska skönt att sova inomhus. Mina köldkänsliga händer gillar’t om inte annat.
Etapperna känns väldigt lätta när tält, sovsäck och liggunderlag saknas i packningen. Man blir sugen på ännu lättare packning och lätta löparskor! Vi har sett en hel del som springer leden, alla har varit ensamlöpare. Löpningen lockar men inte ensamheten. Kanske för att jag i stenig terräng är ganska drummelfotad och nog fortfarande behöver ”ledsagare”. Men nåt annat, mindre ”syligt” och mer vältränat år, så kanske!
