Övrigt

Som i en dimma

Eller kanske på avbytarbänken. Soppatorsk. Med handbromsen i. De senaste veckorna har varit konstiga. Jag har känt mig liksom vid sidan av livet. Försökt hänga med så gott det går men inte riktigt orkat engagera mig. Velat sova mest hela tiden. Försökt hålla skenet uppe på jobbet och reda ut kaoset som alltid råder när det närmar sig kvartalsslut. Inte alls känt skrivnerven göra sig till känna. Mest velat krypa under täcket och hoppas på att vakna till en skojigare verklighet.

Träning som normalt sett har en så central roll i mitt liv har knappt kommit över tröskeln till mitt medvetande. Det blev ingen midsommarpaddling – orken fanns helt enkelt inte där. Vindbyarna var också lite för starka för att sambon skulle känna sig komfortabel efter förra midsommarens kapsejsande på öppet vatten. Fullt förståeligt. Så det blev en kort tur längs Sörmlandsleden istället.

Trollskog. Foto: M. Eklund

Med utsikt mot Tvären. Foto: M. Eklund
Mera trollskog. Foto: M. Eklund

Det kändes helt lagom för i år, även om det var jättetråkigt att bryta en flerårig paddeltradition. Däckade nästan direkt när vi kom hem och det blev verkligen ingen lång ljus midsommarkväll för min del. Det är nog nästan det jag känner att jag missat mest under den här perioden. De långa, ljusa, bara-vara-kvällarna. Särskilt nu när vi har en trädgård att sitta i. Mysa i. Men längre än till 21 har varit helt omöjligt att hålla sig vaken. Hoppas på lite ändring nu framöver.

Mitt i töcknet har trädgården hemma spruckit ut i de mest fantastiska färger.

Riktigt cerisa pioner. Foto: M. Eklund

Violerna från mamma och pappa har tagit sig fint efter att nästan ha dött i våras Foto: M. Eklund.

 

Fantastiskt röda rosor. Foto: M. Eklund

Och småfåglar som tycker om vårt nya utebord. Foto: M. Eklund

Naturens små mirakel. Undrar vad som kommer dyka upp härnäst i vår trädgård?

Blickar nu framåt. Hoppas på att återbesöket om en dryg vecka ska sätta punkt och att kurvan därefter ska fortsätta uppåt igen. Eller snarare tillbaka till normal. Ett Hb på 139 i fredags är all-time-high för min del så bara det bådar ju gott. Planerar vandringssemester i Jämtland med före- och efterbesök hos föräldrarna i Härjedalen. Därefter långhelg med sambons familj i Säfsen som förhoppningsvis kan bjuda på en del cykling. Har jag tur hinner vi med lite paddling här i trakterna också, annars har det ju liksom inte varit sommar på riktigt 🙂

0

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply
    Malin Göranson
    1 juli, 2012 at 12:54

    Oj! Vad är det som har fattats dig? Skönt att du verkar på bättringsvägen, dock. Jag vet inte hur det är där du bor men några långa, ljusa sommarkvällar har det inte varit här på västkusten iaf. Så du hinner nog ;)!

  • Reply
    Västgötskan
    3 juli, 2012 at 16:36

    Låter inte alls trevligt..
    Hoppas du får orken tillbaka snart!

  • Reply
    blue_malin
    3 juli, 2012 at 19:25

    @Malin: egentligen är det nog först nu när jag börjar få orken tillbaka som det faktiskt fattas mig något kan man väl säga. Varje kvinnas mardröm sägs det. Tvillinggraviditet som jag mådde riktigt skit av, och som sen gick åt skogen så det stod härliga till kan man väl säga (tack och lov ganska tidigt när det ändå skulle gå snett liksom). Inte helt säker på att kroppen repat sig än men det visar sig.

    @Västgötskan: Tack!

  • Reply
    Malin Göranson
    4 juli, 2012 at 15:41

    Usch! Värsta sorten…. Sänder lite styrka och hoppas att både kroppen och knoppen (och hjärtat) finner någon sorts balans snart igen. Kram!

  • Leave a Reply