Browsing Tag

vasaloppet

Tävling

Ett snack om Nattvasan

Idag hade jag tänkt lägga ut en efterlysning här. Efter en hugad lagkamrat till Nattvasan 2018. Eftersom han jag delar mitt liv med är så väldigt mycket snabbare skidåkare än mig. Snabbare på det mesta när det gäller sport egentligen. Och därför förmodligen skulle tröttna på att vänta på mig. Och jag skulle bli tjurig för att jag känner att jag sinkar honom. Vi pratar ju trots allt om killen som undrade om vi bara skulle promenera när vi en gång sprang ihop (eller, det var visst bara jag som tyckte att vi sprang…).

Samtidigt sa vi för ett år sedan när mardrömsvåren brakade loss, att när allt var över skulle vi åka Nattvasan ihop. Bara för att vi kan, och för att vi är ett lag som hjälper varandra. 


Och så utspelade sig det här övertygande snacket vid köksbordet igår kväll:

Jag: Men vill du åka Nattvasan med mig då?

Han: Ja, det kan jag väl om du vill. Om du inte hittar nån annan…

Jag: Mäh! Klart jag kan hitta nån. Men vill du?

Han: Kan jag väl… Vad åker vi på för tid?

Jag: Tio timmar… (för att se reaktionen)

Han: Jahaa… Då är det ju ingen press att träna iallafall. För tio timmar gör jag ju nästan om jag är magsjuk.

Jag: Mäh! Tack för den! Tio är mitt sämsta i modern tid så det borde jag klara.

Han: Tio… Hur ska jag hålla mig varm?!

Jag: Du måste ju ha extrakläder med dig.

Han: Extrakläder? Jaja, jag får väl dricka mycket blåbärssoppa i alla fall.

Jag: Nä, du ska ha med dig dricka och mugg. Och bemannad station finns bara en.

Han: Va?! Ingen blåbärssoppa… 

Jag: Du får pannkakor i Evertsberg…

Han: Jag är ju förresten sån tävlingsmänniska, så det blir en utmaning att inte trycka på och jaga placering.

Jag: Nattvasan räknas inte ens som medaljår eftersom man kan hjälpa varandra…

Han: Va, inte ens en tävling asså?! Vad ska jag ha för pannlampa då? Om vi ska ta sååå lång tid på oss får jag ju lov att ha hela ryggsäcken full med batterier…


Vad säger ni, visst har jag hittat min perfekta lagkamrat? Eller måste jag leta med ljus och lykta ändå?!

Tävling

Tips för ett lite roligare Vasalopp

I fredags kväll var jag ut en sväng i skidspåret igen. Det var dimmigt, nollgradigt och snön var som socker. Man fick staka i nerförsbackarna och jag hade fuskvallat med silverburk trots att klister nog egentligen hade varit det bästa. Men ändå. Så finns det inget bättre för ett trött huvud än skidåkning. Det är min allra bästa terapi, faktiskt! Jag blir glad, nöjd och tillfreds av skidåkning. Just i fredags tänkte jag tillbaka på de säsonger jag fått riktigt många skidmil i benen, inför Vasalopp eller Öppet spår. För nu är det ju dags snart igen, för den vecka på året då jag blir som mest skidsugen. Jag kommer av förklarliga skäl inte stå på startlinjen i år, men har fortfarande siktet inställt på en plats i Nattvasan nästa år om allt går som jag tänkt.

För mig har de nio milen från Sälen till Mora en särskild plats i mitt hjärta, och jag har hittills åkt dem fyra gånger, varav en av gångerna faktiskt är ett av mina stoltaste ögonblick. Jag blir nostalgisk och helt varm inombords bara jag tänker på att skida i dalaskogarna en söndag i februari/mars, och för mig är det mer än bara en skidtävling. Det är en upplevelse, för många till och med en heldagsupplevelse. Så därför tänkte jag ge er mina bästa tips för ett lite roligare Vasalopp. Jag har tidigare gästbloggat hos Uppochhoppa.se med tips inför Vasaloppet, så det här är en omgjord och uppdaterad version.
Vasalopp 1

Mina bästa tips för ett lite roligare Vasalopp (eller Öppet spår)

Njut av stämningen! Det ger nästan gåshud att bara insupa atmosfären och nypa sig i armen och tänka på vad man är med om. Även om du är nervös, eller jagar en tiptopptid, så försök andas in stämningen i starten, kontrollerna och i spåret. Snacka lite med alla trevliga funktionärer och med-skidåkare. Det ger energi!

Njut av omgivningarna! Dalaskogarna på vintern är så vackra och idylliska att man får rysningar, särskilt fäbodarna kring Risberg. I alla fall om du frågar mig! Och Vasaloppsjingeln i Moraparken eller på upploppet ska vi inte ens prata om. Tårarna är nära!

Tanka energi så fort du har möjlighet! Sörpla blåbärssoppa och buljong (otroligt gott i senare halvan av loppet när kroppen skriker efter salt!). Snaska bullar. Missa inte den ljumma ölen som ofta serveras i Läde. Eller Coca-Colan man kan springa på vid Mora skidstadion. Man blir sugen på konstiga saker när man åker långt!

Lämna vallningen till proffs! Det är värt varenda krona att få framförallt glidet fixat av någon som kan på riktigt. Att kunna glida förbi folk där det är platt eller utför ger nästan mer energi än alla bullar man stoppar i sig. Dessutom – om man lämnar vallningen åt någon annan har man ju något att skylla på om det skulle gå åt pipsvängen…

Släpa inte med en massa extra dryck eller kläder! Alla gånger jag åkt från Sälen till Mora så har jag sett folk som klär sig för tjockt och har stooora midjeväskor med sig. Och ja, jag vet att det finns folk som fryser lätt, jag är ju själv en av dem! Men jag tror ändå att det tar mer energi än det ger att släpa med sig buffertar. Det finns drickaservice att boka mellan kontrollerna även för motionärer. Och med torra extra vantar i fickan (eller kanske ett par overstraps) och kanske en extra mössa i fickan klarar man sig fint. I övrigt tror jag det är bättre att hålla sig i rörelse än att släpa på grejer.

Tänk etapper! Titta inte på de stora kilometersiffrorna som räknar ner, titta bara på de små som räknar ner till nästa kontroll. Mentalt är det mycket lättare om man har ett nära greppbart mål att sikta mot. När jag åkte som snabbast 2010 bestämde jag mig för att köra hårt efter Oxberg om det kändes bra. Det gjorde det! Därefter omvärderade jag taktiken efter varje kontroll och kunde köra ännu lite hårdare ju närmre jag kom målet. Känns loppet tungt kan det här vara extra viktigt, eftersom hjärnan annars kan börja motarbeta dig alldeles för tidigt. Bättre att tänkta 13km kvar till Mångsbodarna än 79km kvar till mål!

Tänk roligt! Det är mycket bättre för huvudet att tänka att det är en rolig dag i skidspåret man har framför sig, istället för nio jobbiga mil. Dessutom orkar man alltid dubbelt så långt som man tror. Så när du känner dig som att du är sugen på att kliva av i Evertsberg är du i princip redan i mål! Dessutom vill du ju inte missa de roliga nerförsbackarna som väntar därefter!

Kolla in tips om loppet och banans profil! T ex genom tipsen ovan, och genom att leta efter saker att se fram emot (lättåkta mil på slutet t ex), så är det också lättare att peppa sig om det periodvis känns tungt. Men det är ju inte säkert att det gör det, kanske har du bara världens bästa skiddag och njuter hela vägen. Det har hänt mig, och det kan såklart hända dig också!

Inte vasaloppet

Ett annat skidspår – också roligt!

Det var mina tips för ett lite roligare Vasalopp, det. Vill du har ännu mer tips om hur du förbereder dig för något av loppen i Vasaloppsveckan, eller saker att tänka på efteråt, så kolla hos Helena, som har skrivit ett riktigt bra inlägg om det. Och vill du ha tips om skidåkning generellt, så kolla här!

Lycka till i dalaskogarna nu och se framförallt till att ha riktigt roligt och njuta!

Träning

Min träningsresa

I bloggnätverket Svenska hälso- och träningsbloggar hittar vi gemensamma teman och inspirationsområden som vi sedan skriver kring. Så vill du läsa mycket om ett särskilt tema kan du fortsätta via länkarna i nedre delen av inlägget för att hitta mer på veckans tema som är ”Min träningsresa”.

En träningsresa kan för mig innebära flera saker, iallafall fick jag flera olika associationer när ämnet kom upp som tema. En sida av begreppet är något i stil med det jag skrev i juni, som en del av en utmaning. Ett annat sätt att tyda det hela är ju mer bokstavligt – en resa full av träning – som t ex ett löparläger, Blogger Boot Camp, eller andra resor med träningen i fokus.

Om jag ska ta med bägge sidorna av myntet, och först tänker på min egen resa genom träningen, så blir fokus mycket på vilka positiva sidoeffekter träningen haft på mitt liv. De fysiska delarna har jag skrivit om flera gånger tidigare, om jag rotar lite i mitt eget arkiv. Jag mår ju liksom så väldigt mycket bättre om jag tränar åtminstone hyfsat regelbundet. Ibland är jag mest förvånad att jag faktiskt upptäckte det ganska sent i livet, även om jag nog aldrig varit särskilt stillasittande. Dansnörd var nog det ord som bäst kännetecknade mig  som liten, och som tonåring. Det är dans, och framförallt riktigt bra dansmusik, som också mest, och lättast, kan få igång mig om jag känner mig seg. Det verkar förvåna många, när de får se den sidan av mig. Kanske för att den inte kommer fram så ofta i vardagen – jag menar, hur ofta dansas det på kontoret på ett industriföretag?!

Jive1

Jive-andes på BBC 2015

Det som däremot nuförtiden får mitt hjärta att slå dubbelvolter om någon nämner träning, är längdskidåkning. Det är helt enkelt en fantastisk träningsform som jag bara inte kan få för mycket av. Tyvärr har det snarare blivit för lite av den de senaste vintrarna, och kommer väl kanske inte bli så mycket mer nu i vinter heller, med växande mage och väntande cancerbehandling. Men drömma går ju alltid, och längdskidåkning är på något sätt lite som cykling. Har man en gång lärt sig, så sitter rörelserna i ryggmärgen på något vis.

In action i fäders spår

Träningen ger å andra sidan så mycket mer än bara fysisk tillfredsställelse, endorfiner och gemenskap. Den har gett mig mentala strategier, affirmationer och hjälpmedel som jag har stor nytta av just nu. En slags trygghet i att jag faktiskt klarar av rätt mycket, är en seg rackare som inte ger upp i första taget. Efter ett antal långlopp vet jag att gränsen är långt ifrån nådd när man börjar tappa suget för första gången. Jag har lärt mig att man oftast orkar dubbelt så långt som man tror. Att kroppen ändå är fantastisk och bär en mycket längre än man kan ana om och när man bara ligger i soffan. Att ett mentalt lugn, meditativ andning och fokusering kan ta en igenom svårigheter man inte hade en aning om att man kunde klara. Träningen har också gett mig en tro på och tillit till mig själv och min egen förmåga att hantera saker. Det är för mig, i alla fall i nuläget, minst lika mycket värt som den faktiska fysiska effekten av träningen.

Men åter till andra typer av träningsresor. För det finns många sådana jag skulle kunna använda som morötter och saker att se fram emot när det känns tungt i träning, vardag eller sinne. Den här listan gillar jag t ex fortfarande. Jag skulle kunna göra den mycket längre. Det är helt fantastiskt roligt att åka på resor, korta eller långa, och träffa folk som är lika nördiga och insnöade som en själv. Bara nörda in på träning i dagar eller kanske till och med vecka. Kantat med kulinariska och kulturella upplevelser, kan det bli bättre? Tror nog inte det…

Kolla in hos Anna och Camilla för fler och annorlunda träningsresor än min!