Min favoritskog runt knuten har tyvärr inte fått alltför många besök de senaste månaderna. Det blir liksom inte av att man tar sig tid att gå dit, eftersom det oftast är någon som ska sova eller äta snart.
Det var det idag också. Men jag gjorde en chansning, som var riktigt lyckosam. När stor-Trollet och pappan skulle på promenad i dungen bestämde jag mig för att ta bebis i Ergobabyn och följa med, i hopp om att hon skulle hålla sig vaken lite längre innan sin sista vagnstupplur, och därmed göra kvällen lite lättare. För hon sover ju bara i vagnen… Eller hur det nu var…
Hon har i och för sig visat tendenser till att somna i bärselen tidigare, men alltid kommit på sig själv och lyckats hålla sig vaken. Fram till idag!
För halvvägs in i skogen kapitulerade hon och tvärsomnade. För att låta henne sova så fortsatte jag in i grönskan när de andra vände hemåt. Vilket innebar en hel halvtimme till skogs för mig själv (nåja, med sovande bebis på magen…). Riktig jackpot på en varm dag då skuggan bland träden var precis vad jag behövde.
Mumma för en stressad själ. Inte lika mumma för ryggen. Men så värt det ändå, trots svettfläckar på magen! Frågan är ju bara om man kan lyckas göra om det, för det var ju rätt mysigt!