Man skulle kunna tro att någon i min situation gör allt för att främja sin hälsa. För att minska risken för återfall i den lömska grupp av sjukdomar som cancer är. Och visst, jag vet nog kanske hyfsat bra vad jag borde göra för att ge mig själv de bästa förutsättningarna. Men det visste jag innan också, och det resulterade i att jag ett tag ifrågasatte mina egna prioriteringar. Faktum är också att jag inte bara gör som jag vet att jag borde, utan det finns en del saker jag gör som inte främjar min hälsa. Ibland kan det vara väldigt långt från tanke till handling!
Men bara det att jag är medveten om de saker jag gör som inte främjar min hälsa, gör ju att det är lättare att göra något åt dem. Fast jag tycker nog ändå att jag lever ett relativt hälsosamt liv i det stora hela. Men det finns stor förbättringspotential:
Fem saker jag gör som inte främjar min hälsa
Jag stressar för mycket
Eller snarare, så drar jag på mig för mycket negativ stress rätt ofta. För stress i lagom mängd är bra för oss, och behövs för att prestera. Men inte på alla områden samtidigt! Då påverkar det hälsan negativt. Immunförsvaret blir sämre, man blir smått korkad och hormonbalansen försämras om man stressar för mycket, för att bara nämna något.
Därför försöker jag numera påminna mig själv om att välja bort saker, att prioritera och faktiskt säga nej ibland. Men det är svårt, för det är ju så mycket man vill säga ja till. Och det kanske jag kan också, om jag bara får bättre struktur på saker och utnyttjar hjärnans kapacitet till rätt saker. Hörde senast idag något klokt: man borde göra betydligt mer på rutin, så att man utnyttjar hjärnan till det man faktiskt behöver använda den till. Som exempel gavs att t ex Obama nästan alltid har samma kläder på sig. För att slippa fundera på det. Eller att man kan äta samma lunch varje dag, för att slippa lägga tankekraft på vad man ska äta. Skapa rutiner och struktur för att slippa tänka på det onödiga, typ. En del grejer gör jag ju redan, men det kan definitivt bli ännu bättre.
Jag småäter mellan måltider
Det här har ingenting att göra med vad jag äter, och vad som eventuellt anses nyttigt och inte. Utan det handlar bara om att jag äter mellan måltider. För det tvingar bukspottkörteln att producera insulin i stort sett hela tiden, vilket rubbar hormonbalansen och ökar risken för bl a diabetes.
Jag vet ju att det inte är bra. Och i perioder har jag inte alls suget att småäta utan lyckas äta tillräckligt när jag äter de vanliga måltiderna. Men jag är högförbrukare, och nu när jag är föräldraledig, så förbrukar jag ännu mer. Dessutom är det inte direkt ofta jag kan äta i lugn och ro. Det är sällan jag hinner bli ordentligt mätt innan små-Trollen är klara och inte vill sitta vid matbordet längre. Samt såklart att det är mycket lättare att småäta när man är hemma och faktiskt kan nalla i skåpen…
Jag tar mig inte tid att träffa vänner
Jag vet att det förmodligen är övergående nu när barnen är små. Men jag har verkligen svårt att komma iväg och träffa vänner med någon slags rimlig frekvens. Man behöver det ju egentligen för att må mentalt optimalt, men orken finns sällan där. Och på grund av den första punkten är det faktiskt inte ens alltid jag kommer ihåg att höra av mig till folk…
Jag prioriterar bort mig själv
Japp, jag vet, ingen kommer göra det åt mig. Och jag behöver göra det. Men ändå är det supersvårt, för inte ska väl jag ta tid från andra bara för att kunna träna/vila/gå i skogen/läsa en bok? Det innebär ju att någon annan måste laga mat/passa småtrollen/diska/handla eller vad som just då kanske skulle anses vara ett av alla de där ”jag-borde-sakerna” man belamrar sig med.
Jag ser ner på mig själv
Det hänger lite ihop med punkten ovan, för en av anledningarna till att jag har svårt att prioritera mig själv är att jag inte har så höga tankar om mig själv. Lite som jag skrev när jag gav er några punkter med mer av mig. Jag har svårt att ta åt mig äran för saker. Har svårt att lära mig (för jag har försökt) att tycka bra om mig själv, som människa. Och det är ju faktiskt inte så bra för hälsan i längden, eftersom det riskerar att bidra till att man hamnar i riskzonen för depression och annat. I kombination med en massa andra faktorer såklart, men ändå. Samtidigt så har jag på vissa områden ganska höga tankar om mig själv och är handlingskraftig, medkännande och allt sånt där. Men det är rysligt svårt att vara det mot sig själv ibland och det kan bli ganska kontraproduktivt om man tittar på vad som främjar ens egen hälsa. För om man inte tycker att man själv är viktig, hur ska man då få bukt med alla de andra punkterna ovan?
Inspirationen till det här inlägget om saker jag gör som inte främjar min hälsa fick jag av Sara, som driver en av mina norska favvo-bloggar. Och precis som henne så har jag tack och lov också en hel del saker jag gör som faktiskt är bra för min hälsa. Dem kommer jag berätta om i nästa vecka tänkte jag!
Men först vill jag veta: Vad gör du för saker som inte är så bra för hälsan?
