Browsing Tag

Hälsa

Tankar

Fem saker jag gör som inte främjar min hälsa

Man skulle kunna tro att någon i min situation gör allt för att främja sin hälsa. För att minska risken för återfall i den lömska grupp av sjukdomar som cancer är. Och visst, jag vet nog kanske hyfsat bra vad jag borde göra för att ge mig själv de bästa förutsättningarna. Men det visste jag innan också, och det resulterade i att jag ett tag ifrågasatte mina egna prioriteringar. Faktum är också att jag inte bara gör som jag vet att jag borde, utan det finns en del saker jag gör som inte främjar min hälsa. Ibland kan det vara väldigt långt från tanke till handling!

Men bara det att jag är medveten om de saker jag gör som inte främjar min hälsa, gör ju att det är lättare att göra något åt dem. Fast jag tycker nog ändå att jag lever ett relativt hälsosamt liv i det stora hela. Men det finns stor förbättringspotential:

Fem saker jag gör som inte främjar min hälsa

Jag stressar för mycket

Eller snarare, så drar jag på mig för mycket negativ stress rätt ofta. För stress i lagom mängd är bra för oss, och behövs för att prestera. Men inte på alla områden samtidigt! Då påverkar det hälsan negativt. Immunförsvaret blir sämre, man blir smått korkad och hormonbalansen försämras om man stressar för mycket, för att bara nämna något.

Därför försöker jag numera påminna mig själv om att välja bort saker, att prioritera och faktiskt säga nej ibland. Men det är svårt, för det är ju så mycket man vill säga ja till. Och det kanske jag kan också, om jag bara får bättre struktur på saker och utnyttjar hjärnans kapacitet till rätt saker. Hörde senast idag något klokt: man borde göra betydligt mer på rutin, så att man utnyttjar hjärnan till det man faktiskt behöver använda den till. Som exempel gavs att t ex Obama nästan alltid har samma kläder på sig. För att slippa fundera på det. Eller att man kan äta samma lunch varje dag, för att slippa lägga tankekraft på vad man ska äta. Skapa rutiner och struktur för att slippa tänka på det onödiga, typ. En del grejer gör jag ju redan, men det kan definitivt bli ännu bättre.

Jag småäter mellan måltider

Det här har ingenting att göra med vad jag äter, och vad som eventuellt anses nyttigt och inte. Utan det handlar bara om att jag äter mellan måltider. För det tvingar bukspottkörteln att producera insulin i stort sett hela tiden, vilket rubbar hormonbalansen och ökar risken för bl a diabetes.

Jag vet ju att det inte är bra. Och i perioder har jag inte alls suget att småäta utan lyckas äta tillräckligt när jag äter de vanliga måltiderna. Men jag är högförbrukare, och nu när jag är föräldraledig, så förbrukar jag ännu mer. Dessutom är det inte direkt ofta jag kan äta i lugn och ro. Det är sällan jag hinner bli ordentligt mätt innan små-Trollen är klara och inte vill sitta vid matbordet längre. Samt såklart att det är mycket lättare att småäta när man är hemma och faktiskt kan nalla i skåpen…

Jag tar mig inte tid att träffa vänner

Jag vet att det förmodligen är övergående nu när barnen är små. Men jag har verkligen svårt att komma iväg och träffa vänner med någon slags rimlig frekvens. Man behöver det ju egentligen för att må mentalt optimalt, men orken finns sällan där. Och på grund av den första punkten är det faktiskt inte ens alltid jag kommer ihåg att höra av mig till folk…

taenker i skogen
Jag prioriterar bort mig själv

Japp, jag vet, ingen kommer göra det åt mig. Och jag behöver göra det. Men ändå är det supersvårt, för inte ska väl jag ta tid från andra bara för att kunna träna/vila/gå i skogen/läsa en bok? Det innebär ju att någon annan måste laga mat/passa småtrollen/diska/handla eller vad som just då kanske skulle anses vara ett av alla de där ”jag-borde-sakerna” man belamrar sig med.

Jag ser ner på mig själv

Det hänger lite ihop med punkten ovan, för en av anledningarna till att jag har svårt att prioritera mig själv är att jag inte har så höga tankar om mig själv. Lite som jag skrev när jag gav er några punkter med mer av mig. Jag har svårt att ta åt mig äran för saker. Har svårt att lära mig (för jag har försökt) att tycka bra om mig själv, som människa. Och det är ju faktiskt inte så bra för hälsan i längden, eftersom det riskerar att bidra till att man hamnar i riskzonen för depression och annat. I kombination med en massa andra faktorer såklart, men ändå. Samtidigt så har jag på vissa områden ganska höga tankar om mig själv och är handlingskraftig, medkännande och allt sånt där. Men det är rysligt svårt att vara det mot sig själv ibland och det kan bli ganska kontraproduktivt om man tittar på vad som främjar ens egen hälsa. För om man inte tycker att man själv är viktig, hur ska man då få bukt med alla de andra punkterna ovan?

Inspirationen till det här inlägget om saker jag gör som inte främjar min hälsa fick jag av Sara, som driver en av mina norska favvo-bloggar. Och precis som henne så har jag tack och lov också en hel del saker jag gör som faktiskt är bra för min hälsa. Dem kommer jag berätta om i nästa vecka tänkte jag!

Men först vill jag veta: Vad gör du för saker som inte är så bra för hälsan?

Tankar

När hälsovärderingarna sätts på prov

Jag har sedan ganska länge tillbaka varit trygg i mina egna hälsoval. Känt att de bidragit till att jag faktiskt varit en ganska (eller egentligen väldigt) frisk människa. Jag har valt medvetet och, tycker jag själv, balanserat:

  1. Tillräckligt med sömn – jätteviktigt. Såklart varierar det vad som är maxutbudet, men detta är något jag verkligen prioriterat
  2. Medvetna kostval. Fokus på att veta vad jag äter. Hellre råvaror än fabrikstillverkat. Ekologiskt när det går. Gynna lokala producenter. Hemlagat från grunden framför korv till morgon, middag, kväll. Såklart med undantag. Men hellre tre hembakade kakor som jag vet vad de innehåller än en kemikaliestinn industriversion.
  3. Träning. Som gör mig glad och får mig att känna mig stark. Älskar när kroppen svarar och jag får känna mig stark och uthållig!
  4. Yoga och meditation. Mitt sätt att stressa ner och koppla av. Jätteviktigt för balansen. Jätteviktigt för att lära sig vara närvarande och verkligen uppleva de små guldkornen. I alla fall för mig.

Så när jag nu har tvingats inse att jag faktiskt inte är så frisk som jag trodde, fick jag någon slags hälsokris ett tag. Tvivlade på mina val. Eftersom de ”ändå inte gjort någon nytta”. Var ganska bitter och ifrågasatte en hel massa saker. Särskilt när omgivningen, förhoppningsvis i välmening, kom med diverse rekommendationer och varningar. I kombination med uttalanden om att 80% av all cancer är självförvållad genom livsstilsrelaterade orsaker. Hur väl det nu stämmer…

Jag lade skulden på mig själv. Att jag inte gjort mer. Att jag uppenbarligen valt fel. Eftersom jag satt där med en rutten diagnos på halsen. Tvivlade på allt jag trott på som hade med min hälsa att göra.

Tills en klok person sade till mig: Men det hade ju kunnat vara värre. Vem vet hur prognosen sett ut om du inte hade brytt dig alls om din hälsa.

Det gjorde att jag lyckades vända mig själv på rätt köl igen. För det hade ju faktiskt kunnat vara mycket värre. Min diagnos verkar ju vara såpass ospännande att sjukvården inte ens vill behandla mig förrän tidigast fram mot vårkanten, som det ser ut nu. Det hade kunnat vara så väldigt mycket värre. Titta bara i en tidning de senaste dagarna. Det senaste exemplet på när den här sjukdomen sätter klorna i någon på riktigt. Linda Haglund den här gången. Vars man också dog i cancer i början av månaden. Så sorgligt.

Ser man det så, så har jag ju ändå haft tur. Eller påverkat min tur i rätt riktning med hjälp av att ta hand om mig, om man väljer att se det så. Om det nu är sant att de flesta cancerfall är självförvållade, vilket säkert också kan ifrågastättas (och den typen jag har verkar kunna kopplas till virusinfektioner, inte mycket man kan göra där kanske…).

Jag kan inte göra något åt vilka kemikalier, gifter eller annat jag har utsatts för under min uppväxt, eller vilka jag utsätts för enbart genom att gå utanför dörren eller in på kontoret. Men jag kan påverka vad jag stoppar i min kropp som vuxen, och på min kropp och i min egen omgivning och hemmiljö. Jag kan ge mig själv chansen att återhämta mig och bygga min kropp så stark och uthållig det går. Så att den orkar även sådana här saker. Och kommer stärkt ut på andra sidan, förhoppningsvis.

Jag kan fortsätta göra medvetna val. För att hjälpa kroppen att självläka det som går. Undvika att mitt försvagade immunförsvar suger åt sig onödigt med infektioner. Hjälpa läkning på traven och rusta kroppen för en inte helt enkel behandling. Underlätta återhämtningen efteråt. Inte belasta i onödan, utan berika.

Genom den insikten är jag återigen trygg i att mina val faktiskt är de rätta för mig. Eftersom jag ändå känner att de har gjort nytta, och gör det kontinuerligt. Samtidigt som jag såklart gärna vill lära mig ännu mer. För att kunna välja ännu mer medvetet även i framtiden. Både när det gäller att välja till och välja bort.

Tankar

Hälsohets

Jag funderar lite på vad hälsohets innebär för mig. Om jag någonsin drabbats av det eller blivit utsatt för det. Själva ordet går liksom inte ihop sig för mig. Hälsa är för mig ett eftersträvansvärt tillstånd där hela jag är i balans. Där jag sover tillräckligt, tränar så att jag känner mig stark och mår bra, äter tillräckligt för att orka och njuter av det jag äter, gör saker som ger mig glädje och stressar inte mer än nödvändigt. Det är sällan alla bitar är på plats samtidigt, men oftast i allafall en eller flera, så att helheten är någon slags balans.

Men hälsohets… Det antyder att man stressar eller hetsar för att vara ”hälsosam”. Bara det faktum att man gör det, låter för mig inte särskilt hälsosamt. Det låter mer som prestationshets, vikthets eller träningshets. Inte särskilt relaterat till hälsa och välmående.

Överlag så har jag aldrig riktigt brytt mig om hälsotrender, mer än som inspirationskälla, framförallt på kostsidan. Däremot har jag faktiskt känt av hur det kan vara att känna en slags hets över hur det yttre framstår. Jag har skrivit om det tidigare och tycker ibland att världen är lite sjuk vad det gäller normer kring hur man ”ska” se ut, eller väga. Jag försöker att inte bry mig, men ibland är det svårt att undvika. När jag försökte gå upp i vikt började jag inse vad de går igenom som ständigt fajtas med vikten. Det kan nog på något sätt vara som att känna sig hetsad av omgivningen, om man inte uppfyller normen.

Vet inte riktigt vad jag vill säga om det här egentligen, mer än att det ju bara är dumt att hetsa, särskilt över något så fundamentalt som hälsa. Om det nu ens går att göra det utan att motsäga sig själv.

En slags hälsohets som jag (som alltid varit smal) blir rätt illa berörd av. Det skulle ju liksom aldrig accepteras att göra bilden omvänt. Men smala personer är liksom ok att hetsa mot, eftersom de är så ”lyckade” bara för att de är smala.
Detta inlägg är en del av #uppochhoppaijuni.