När jag har fått kortare stunder av egentid den senaste veckan, så har jag fokuserat på att stänga av. Lagt mig i Savasana på min yogamatta med en kudde under knäna. Blundat och andats långa djupa andetag och försökt slappna av och lugna hjärnan.
Med fokus på försökt. För det har inte gått så värst bra. Samtidigt som jag tror det är väldigt nyttigt att upptäcka och bli medveten om (på ett väldigt tydligt sätt) att det inte går så bra. Att inse att det man behöver är just att slappna av, koppla bort och låta tankarna tänkas klart. Så att surret i hundraåttio sakta saktar ner, så att hjärnan löper lite mindre risk att bli kokt eller i värsta fall vidbränd.
Jag brukar älska Savasana. Lugnet som sakta sprider sig och liksom sköljer stressrester ur kroppen. I början av veckan ville jag mest därifrån. Fixa saker. Inte glömma saker. Passa på att göra. Googla sånt jag glömt. Fila på att-göra-listan. Men jag låg kvar.
Idag är det lördag och det går bättre. Jag lade mig på gräsmattan under äppelträdet. Kände vinden i håret (det lilla som är kvar). Hörde grannen slamra med hemmafix. En annan granne påbörja grillfest. Öppnade ögonen och tittade på förbiilande moln.
Såg upp i trädkronan och tänkte att det blir nog ett bra äppelår, det här. Utan att försvinna iväg alltför mycket i vad som skulle kunna göras med alla äpplen.
Slöt ögonen igen. Andades. Lät hjärnan få pausa lite till. Kände lugnet sakta sprida sig i kroppen.
Tills min timer ringde och det var dags att laga mat…
Ah, en yogapose som till och med superduper stela jag borde klarar! Fysiskt i all fall. Det där med att hålla styr på tankarna skulle jag ha svårare för. Vilket antagligen är ett starkt bevis för at jag skulle behöva idka en del Savasana i livet.
Ibland är det ju först då man märker hur mycket det surrar – när man stänger av allt annat.
Och förresten, jag vet nog några fler positioner jag tror du klarar. Tadasana t ex 🙂
Det där har jag också gjort varje dag den här veckan. Det är superstressigt på jobbet just nu så när jag kommer hem varje dag går jag ut på vår terrass och ligger stilla på rygg tills pulsen gått ned. I torsdags tog det hela 45 minuter att få någon slags normal puls. Jag fattar inte hur jag klarat mig hela vintern när det inte går att ligga och titta på molnen på terrasse.
Uj, tur att du kommit på att det hjälper! Och har tålamod att ligga kvar tills det lugnat sig. Värt att tänka på. Kanske får klistra moln i taket på vintern ?