Just nu pratas det mycket om kylan (ganska otroligt egentligen, att svenskar är så väderfokuserade!). Hur bitande och hemsk den är. En gammal kollega till mig menade till och med att det var för kallt för att gå till jobbet igår… Själv tycker jag mest att världen är så vacker just nu. Gnistrande, knarrande, glittrande. Och faktiskt ganska ljus trots att det är mitt i vintern. Jag njuter av den friska luften utomhus (”det är ju i allafall myggfritt”, som vissa säger) och tar varje chans att få pälsa på mig ordentligt med varma mysiga kläder och gå ut en stund.
För mig är det liksom inget negativt att det är kallt. Det handlar bara om vad man lägger fokus på. Eller väljer att fokusera på.
I mångt och mycket är det mitt fokus som avgör hur jag upplever min verklighet. Det är inte hur jag har det utan hur jag tar det, som en del också säger.
På samma sätt har det varit för mig under hösten. Den här hösten som på pappret faktiskt har varit rätt hemsk. Som jag ändå klarat mig igenom med förståndet i behåll, och mer än så. Flera gånger har jag fått höra hur stark jag är. Folk undrar hur jag orkar (de som överhuvudtaget säger något). Hur jag orkat jobba när jag är både gravid och cancersjuk. Hur jag ändå verkat ganska glad (eller i allafall inte brutit ihop).
Det är nog tack vare det där fokuset. Valet som görs, medvetet eller omedvetet. Jag kan egentligen inte se att jag skulle kunna gjort annorlunda. För om jag brutit ihop och bara fokuserat på det negativa. Börjat betrakta mig själv som dödligt sjuk (vilket jag väl i och för sig kanske borde inse ibland) och grävt ner mig i det och tyckt synd om mig själv. Då hade jag ju verkligen inte orkat. Då hade jag nog sjunkit under ytan helt, och kanske inte kommit upp igen.
Det finns så mycket annat att fokusera på också. Som också förtjänar fokus. En liten energisk tjej här hemma som pratar hela tiden. En minst lika energisk krabat som förhoppningsvis snart tittar ut. Den vackra vintervärlden. Den ändå relativt goda fysiska hälsan. Ett tryggt och stabilt hem. Ett jobb att gå till. Personer i min närhet som varit fasta klippor att luta sig mot. Välgörande träning. God och hälsosam mat. Vackra bilder och inspirerande ord. Yoga och meditation. Som gör att min verklighet är sådan som jag väljer att se den. Ljus med orosmoln. Istället för nattsvart och avgrundsdjup.
Till viss del tror jag att det här valet av fokus ligger i ens personlighet. Men jag tror också att man kan lära sig att välja fokus. Att bli medveten om sina tankemönster och förändra dem om man tycker det behövs. För att må bättre, orka mer, nå sina mål eller vad det kan vara. Det kan ju vara samma sak för en person som t ex försöker gå ner i vikt. Göra stor skillnad i upplevelsen av situationen beroende på om man tänker att man ”väljer till grönsaker” (gör något för hälsan) eller ”väljer bort godis och kakor” (försakar något man är förtjust i). Man upplever verkligheten annorlunda. Som i väderexemplet. Antingen väljer man att fokusera på den hemska kylan (och förstärker det negativa i tillvaron). Eller så fokuserar man på hur vacker världen är (och får en positivare upplevelse).
Jag skulle verkligen behöva välja fokus. Rätt fokus. Tyvärr är det som om all energi har lämnar kroppen. Tomhet.
Åh, Emma! Det finns ju verkligen tillfällen eller perioder då det inte fungerar, eller man inte kan förvänta sig att det fungerar. När man inte får sova till exempel. Det kan verkligen göra i alla fall mig både deprimerad och typ korkad. Tom, som du säger. Jag vet ju också att jag förmodligen inte kommer kunna välja fokus på samma sätt hela våren, men det underlättar ändå att veta att det går, i viss utsträckning! Hoppas du får sova snart så att du får tillbaka energin!
Otroligt bra och klokt nlägg! Du har så himla rätt och jag håller med dig! Inställning och fokus på rätt saker brukar vara bra val.
Å angående vintern, den är väldigt vacker 🙂
Tack! Ja, för mig känns det som rätt val i alla fall, även om det såklart inte är alla tidpunkter, eller alla dagar, som det fungerar.
Klokt! För visst sitter mycket i det egna huvudet och i den egna förmågan att välja fokus och synsätt. Livet blir – i mångt och mycket- vad man gör det till, och jag tror absolut på att försöka se ljuset i livet även när mörkret kryper sig på.
Men samtidigt ser jag också en fara i det här sättet att se på tillvaron, för om man fullt ut anser att ”var och en är sin egen lyckas smed” så finns också risken att de som inte förmår detta ses som misslyckade. De har sig själva att skylla: för att de är deppiga, ledsna osv. Då har ”det är inte hur man har det utan hur man tar det” dragits för långt.
Så klokt skrivet.
Absolut, visst är det så. Då har det verkligen gått för långt om man ser det som ett misslyckande. Självklart fungerar det inte alltid, men när, eller om, man har förmågan att välja fokus, eller har lärt sig hur man kan göra det, så tror jag det kan hjälpa till. Det är nog också lika viktigt att tillåta sig själv att må dåligt ibland och inte känna att man är misslyckad för att man gör det. Utan ta chansen att se ljuspunkterna när man känner att det går.
Jag försöker att alltid välja det vackra i saker och ting. Att se möjligheter istället för fallgropar. Men det är klart, ibland faller jag dit och tänker negativt.
Absolut, visst är det ingen hundraprocentig lösning. Men en bra ambition tycker jag!
Precis så!
🙂
Så fint och så klokt! <3 Att välja fokus kan dock vara så himla svårt i praktiken, i teorin är det ju så lätt. Men inspireras så av att det verkar som du verkligen har lyckats, trots flera anledningar till att bara lägga dig ner och dra täcket över huvudet!
Det ÄR svårt. Men till viss del tror jag man kan lära sig, precis som med annan träning. Och då är man på något vis bättre rustad när stormarna kommer.
Åh, älskar årstiderna och hade inte velat vara utan någon av dem! Vi har också valt att leva efter idén att göra det bästa av det som är hellre än att önska något annat hela tiden…
Ja, det blir liksom bortslösad energi annars. Åtminstone när det gäller saker man verkligen inte kan ändra.
Kloka ord Malin! Tack för dem! I vädersituationen var jag nog den som gnällde på kylan förr, men så insåg jag att det är såhär läget är i Sverige på vintern och så började jag investera i bättre vinterkläder! Nu tänker jag mer ”Oj, idag har jag för lite kläder på mig” istället för att gnälla på kylan 🙂
De inre tankarna och hur vi pratar med varandra har så mycket större betydelse än många tror. Jag och min partner försöker påminna varandra om att byta ut måste till vill eller behöver för att få en mer behaglig inre och yttre dialog då måste är för oss ett väldigt hårt och ”tvingande” ord.
Önskar dig en skön helg!
/Anna
Tack Anna! Det där med måste vs vill/behöver är verkligen något att tänka på också. För det är inte så mycket man verkligen måste, om man tänker efter på riktigt!