Övrigt

Lovligt byte

För ett drygt år sedan skrev jag ett långt inlägg om hur jag ibland kände mig som gravid och hur jag fascinerades av hur legitimt det verkade vara att kommentera någons kroppshydda bara för att det bor en liten minimänniska i magen. Tyvärr, så är det inte alltid så mycket bättre när minimänniskan finns på utsidan. För då fortsätter det på något vis att vara legitimt att bedöma, utvärdera och kommentera hur jag ser ut, eller borde se ut, så här en tid efteråt. Har gått och tänkt på det här ett tag och om jag skulle skriva om det eller inte. För i princip är tankarna ungefär samma som då. Men ändå inte. Lite är de också sådana som JoHo skrev om häromdagen.

Varför ska man egentligen fokusera på det yttre? Det är ju människan därinne som är det intressanta! Det som ger något i utbyte och som man kan ha glädje av. Inte spelar det någon roll hur någons mage putar eller inte putar, eller vad den väger eller vilka kläder den valt eller hur de sitter. Annat än möjligtvis för personen själv, eller i de sorgliga fall när någons utseende kan få en att oroa sig för personens hälsa. Av omtanke liksom.

De kommentarer jag numera får, så här ganska exakt ett år efter att En Liten En föddes, hoppas jag faktiskt att de fälls av omtanke. För är det inte omtanke som ligger bakom så är de faktiskt elaka. Skulle de ges till någon som faktiskt har problem så skulle de nog vara som sylvassa nålar eller taggar i sidan. ”Nu ser du faktiskt nästan mager ut. När man varit gravid ska man ju vara lite rundare i kanterna efteråt, inte tvärtom. Du måste verkligen äta nu, du håller ju på att försvinna. Vilket häng du har på byxorna, är det inte dags att lägga på sig lite nu?”

Hur skulle det slå an hos någon som kanske mår dåligt av hur de ser ut? Det som fortfarande förundrar mig, på samma sätt som jag skrev om för ett år sedan, är varför man alls måste kommentera, när man oftast inte vet hur det egentligen ligger till? Varför frågar man inte bara istället: Hur mår du egentligen? Om man är orolig och vill väl alltså. Vill man något annat kan man ju verkligen bara hålla tyst istället.

En annan sida av det hela är att jag inte kan låta bli att fundera hur det skulle mottas om jag (som för tillfället faktiskt är lite smalare än jag borde) skulle fälla motsvarande kommentarer till någon som kanske på ytan ser lite för stor ut: ”Nu ser du faktiskt nästan smällfet ut. När man varit gravid ska man ju gå ner i vikt fort, inte ha kvar sitt hull. Du borde verkligen hålla igen nu, du håller ju på att rinna över kanterna. De där byxorna sitter verkligen som ett korvskinn, är det inte dags att hålla igen lite nu?”

Det är liksom inte accepterat. För det skulle låta så himla elakt, och jag skulle förmodligen bli anklagad för att vara diskriminerande om jag kläckte ur mig något sådant. Faktum är att jag nästan börjar fnissa för mig själv bara vid tanken på att ens ta de orden i min mun. Så. Varför är det ingen som lyfter på ögonen när man öppet och obehindrat kommenterar att någon är ”för smal”? Varför måste man överhuvudtaget kommentera?
Tänk vilket fruktansvärt helvete de måste ha som verkligen har ätstörningar bakom sin viktnedgång! Tänk att må dåligt över sin uppenbarelse, ständigt gå omkring och tänka på vad man stoppar i sig, och dessutom få höra det från folk runtomkring stup i kvarten. Fy tusan!

Nä, jag håller helt med JoHo, kan vi inte bara strunta i var det putar eller inte putar istället? Må bra, sprida glädje och energi och se på varandra med omtanke. Med fokus på helhetshälsa istället för yta.

Ta hand om er därute i vårsolen!
0

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply
    Löpning & Livet
    24 maj, 2014 at 13:18

    Exakt! Det där tänker jag ofta på. Hur det är ok att kommentera att någon (eventuellt) blivit smalare, men att ingen skulle få för sig att göra det motsatta – säga att någon ser tjock ut.

    Jag får ofta höra typ "men vad smal och fin du är". Eh, för det första ser jag ut ungefär exakt som innan jag blev gravid, varken särskilt mycket smalare eller tjockare. Sen undrar jag om de inte tyckt jag varit fin om jag varit större?? Det sägs säkert i all välmening men folk borde tänka ett steg längre…

    • Reply
      blue_malin
      1 juni, 2014 at 16:57

      Ja, precis. Varför behöver man inte tänka när man kommenterar någon som är smal(are)?

  • Reply
    Kevlarsjäl
    24 maj, 2014 at 17:14

    Word!

    Så trist att samhället bestämt att man "ska" vara smal och om då någon råkar vara det… då tar sig folk friheten och rättigheten att kommentera. För då är det för mycket och inte okej, blablabla. Själv är jag ju åt andra håller än dig – jag har kilon som ska bort. Och känner ibland stressen. Det har gått fem månader. Borde jag inte vara i toppform?

    Det finns ju de som åker hem från BB och ser ut som vanligt. Är jag dålig bara för att jag har massa kilo som ska bort? Näe, självklart inte. Lika lite som någon som är smalare än genomsnittet är dålig.

    Vi har fantastiska kroppar. Min har gett mig tre barn. Hur kan jag vara annat än oändligt tacksam mot den?

    Kloka ord du skriver!

    • Reply
      blue_malin
      1 juni, 2014 at 16:59

      Men du, toppformen sitter väl inte i kilona heller? Det är ju det som är grejen också. Att man automatiskt förväntas vara vältränad om man är smal. Och omvänt. Skenet bedrar ofta och jag tycker du verkar vara mycket längre på väg mot toppform än mig!

  • Reply
    Snorkkis
    27 maj, 2014 at 02:50

    Intressanta tankar där – och så rätt. Kan inte folk bara hålla käft om det som sägs ändå bara är onödigheter.

  • Reply
    JoHo
    5 juni, 2014 at 13:21

    Jag håller såklart med om varje ord!! Sluta lägg fokus på smalhet, lägg fokus på insida inte utsida!! Yes. Kram!

  • Leave a Reply