Browsing Tag

Musikaliskt

Träning

Ska man träna med musik?

När jag började springa för sisådär sju år sedan, sprang jag (nästan) alltid med musik i öronen. Det var ett sätt att lura kroppen (huvudet!) att tänka på något annat än hur jobbigt det var. Ett sätt att slippa höra de ansträngda andetagen och hjärtat som bankade ända upp i halsgropen.

Jag tycker fortfarande om att springa med musik, särskilt på längre pass. Jag har en flera timmar lång spellista som heter ”Löpning” i min gamla iPod som jag aldrig tröttnar på, kanske för att den innehåller det mesta.  Däremot vill jag inte ha musik när jag springer i skog och på stigar, då känns det bättre med naturens ljud och läten. Även om det är länge sedan jag sprang nu, så är det i ju i skog och mark jag trivs bäst numera. Så musiken får inte så jätteofta följa med.

Men när jag springer, eller tränar något annat med musik, så blir det lite annorlunda musik jämfört med vad tjejerna i Bloggar om Hälsa hittills i veckan har tipsat om. Eftersom jag i grund och botten är en danstjej, så är det sådan musik som mest, och bäst, slår an hos mig och får benen att spritta, vilket jag tycker är syftet med att träna med musik: Man ska ryckas med och få energi. Jag gillar t ex att springa till dansbandsmusik, eftersom den har bra takt och ofta får mig att dra på munnen för att den är så trallvänlig och enkel på något vis. Det är jag nog ganska ensam om, så det blir inte dansbandstips till Bloggar om Hälsas träningsmusikspellista här, även om Larz-Kristerz nog är bland de bästa att springa till (hihi…)!

Larz-Kristerz i löplistan på min gamla iPod. Komplett med de enda sportlurarna som sitter skönt på mig

Musik är så himla mycket minnen för mig, och därför är en hel del av mina favoriter sådana som gör mig glad just på grund av minnena, mer än att de är träningsvänliga som låt i sig.

Men om jag ska ge några tips på bra träningsmusik, som jag tycker fungerar både till löpning och annan träning, och som förhoppningsvis kan slå an hos fler än bara mig (med min något udda musiksmak) så får det bli dessa tre:

Vill du ha fler tips? Kolla exempelvis in hos Anna, som tipsar bl a om yogamusik (något jag också funderade på att göra ett tag), eller hos Ida, som precis som jag, hade lite svårt att välja ut bara ett fåtal favoriter.

Övrigt

Saker som ger mig energi

Det här måste ju bara bli en lista, en riktigt klassisk etttillfemlista!

1. Sömn. Jag fungerar inte utan tillräckligt med sömn. Blir deppig, sur och glömsk. Så det har jag varit i några år nu, eftersom en lillknodd sällan gör att man sover tillräckligt.
2. Mat. Näringstät mat. Avokado, gröt, bär, ägg, bönor, nötter, tomater, fisk, potatis. Toppat med godsaker som ost, mörk choklad, mer avokado, kefir, och annat mums. Det kan nästan kompensera för bristande 1. Åtminstone i kombination med 3.

Full tallrik ska det vara! Foto: M. Eklund
3. Träning. Endorfiner gör mig pigg. Punkt
Träning är Wow! Foto: M. Eklund

4. Barnabus. Riktigt barnskratt. Så det kiknas. Jaga och jagas. Klättra och fånga. Kramas och skratta ännu mer. Tittut och kurragömma. Rutschkana och gunga. Linbana och sandkakor. Trehjuling, hästar och lamm.

5. Musik. Väcker minnen och känslor. Får benen att börja spritta och mungiporna att vandra mot öronen.
Ingen rocket science. Bara basics. Räcker så.
Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Favoritmusik

Musik är väldigt mycket minnen för mig. Jag har aldrig riktigt haft några superstora idoler (förutom New Kids On The Block en ganska kort period), utan är mer av en allätare av all sorts (i mitt tycke) välgjord musik. Har jag däremot starka minnen knutna till en viss låt så kan jag tycka att den är bra bara därför.

Lemon Tree med Fool’s Garden är t ex våren 1997 för mig. Jag sitter i mitt rum i Enköping och pluggar inför något av de sista proven på gymnasiet och funderar över den där killen på senaste studentfesten. Var han något att ha egentligen? Låttexten kan jag fortfarande utantill, hela.

Smuk som et stjerneskud, eller Fly on the wings of love, som den kanske är mer känd som, kastar mig rakt tillbaka till min första sommar i Geiranger 2000. En regnig men fantastisk sommar i ett mögelskadat hus för hotellpersonalen. Fantastiska vyer och första och enda gången jag blonderade mig!

Hermans Hermits som jag skrev häromdagen, är gymnasiegympa för mig, och Sweet Home Alabama ska helst spelas som en cover av ett bulgariskt dansband i en norsk hotellbar någonstans kring 2000-2004 (även om den också är väldigt mycket bussresa till Tyskland typ tidigt 90-tal).

Hollywood Hills däremot, hänger väldigt mycket ihop med min kärlek till Kalifornien. I en lagom stor hyrbil på I-8 West mot San Diego och sedan vidare mot Los Angeles, efter några dagars jobb i El Centro. Kompletterat med sportshopping på Roadrunner Sports och Sport Chalet på vägen.

Ska jag däremot lista musik jag tycker är bra att bara lyssna på, så blir det svårare. I lurarna (de få gånger jag springer med musik) så finns en salig blandning av tokroliga dansband (Larz Kristerz), hårdrock, Abba, Aretha Franklin, hitlistemusik och annat smått och gott som funkar att springa till. Ska jag bara ha något i bakgrunden (vilket inte händer så ofta numera) så väljer jag gärna Jack Johnsson, Röyksopp, Dave Matthews band eller något jazzigt.

Det sägs ju att man kan analysera folks intelligens och personlighet utifrån musiksmak. Så analysera gärna den här mixen, den som vill!

Detta inlägg är en del av #uppochhoppaijuni
Övrigt

Jag hade glömt…

… hur glad man kan bli av riktigt bra musik, helst om det är live. Sådär så man inte kan sluta le, måste vicka på rumpan, stampa takten och har allmänt svårt att stå (eller sitta!) still.
 
… hur en riktigt sjukt bra, och klockren, mansstämma kan få en att rysa sådär riktigt mycket, så varenda hårstrå på kroppen står rakt upp. Tack Johan Boding för att du påminde mig igår.
 
…att musik, sång och dans faktiskt har varit en stor del av mitt välbefinnande på olika sätt. Nånstans har jag tappat bort det, och jag tror jag måste hitta tillbaka dit. Eller nej, inte måste. Behöver det.
 
Jag var på konsert igår kväll. Hade inga som helst förväntningar eftersom jag varit så trött sista tiden att jag knappt kom ihåg att jag skulle dit. Hoppades mest att jag inte skulle vara otrevlig mot sällskapet genom att somna mitt i allt ihop. Var nog yngst i hela publiken, nästan i alla fall. Jag och Linköpings pensionärer på Rhapsody in Rock firar 25, typ.
 
Det var mycket bättre än jag väntat mig, även om jag inte riktigt vet vad jag väntat mig. Livsandarna väcktes låt för låt på något vis. Jag blev påmind om allt jag glömt i vardags-stress-sömnbristen. Sånt som får mig att må bra, att leva. Som yogan börjat påminna mig om. Som musiken nu påminde mig ännu mer om. Glädjen, viljan och energin väcktes så smått till liv igen. Eller åtminstone blev jag väldigt mycket påmind om vad som väcker glädje, vilja och energi, för mig.
 
Music was my first love. It will be my last. Music of the future. And music of the past. To live without my music, would be impossible to do. In this world of troubles, my music pulls me through. (John Miles)
 
 
Övrigt

Musiken i mitt liv

Jag har en gammal t-shirt som verkligen är jag. Den är så gammal att texttrycket som var guldfärgat när jag köpte den nu endast är gråaktigt och knappt syns. Men den är ändå fortfarande en favorit och beskriver ganska bra vad musik betyder för mig – Music is my way of thinking.

Foto: M. Eklund

Jag går nästan jämt med någon låt på hjärnan och har en text väl satt
sig så är det sällan jag glömmer den. Bra talang vid frågesporter,
musikquizar och sånt! Jag har väldigt starka associationer till musik, all möjlig typ av musik och kan bara med några inledande toner av en låt kastas årtionden tillbaka i tiden, eller ändra sinnesstämning på ett kick.

Den här låten ger mig t ex gåshud, medan den här direkt placerar mig i en automatväxlad hyrbil på väg från El Centro till San Diego med solen i ögonen och bergen i backspegeln. När jag hör den här kastas jag tillbaka till en gympasal i Ölstykke i Danmark i början på 90-talet, som just den helgen fungerade som matsal på ett vänortsdansutbyte. Mina ”snälla” kompisar ”skämde ut” en stackars blyg tonårstjej genom att sjunga den för mig…

Även träningen är i många avseenden förknippad med musik. Kanske för att jag så länge jag kan minnas hållit på med dans, vilket kräver musik… Den här dängan är en av slutlåtarna på intensivlunchgympapasset jag brukar gå på ibland på jobbet (och passar också väldigt bra att springa till!), medan den här får mig att både få rysningar (av lycka) och ibland fälla en tår (av vemod och litegrann av lycka). Jag hamnar, utmattad, på den tillfälliga bron över vägen, precis innan klockstapeln i Mora, med förfrusna händer, under Öppet spår 2009, när jag plötsligt inser att jag faktiskt kommer att klara det, för första gången!

Fjällgeten i mig hamnar i Geiranger i Norge (där jag jobbat som guide i flera säsonger) när jag hör den här visan, som vissa av oss guider brukade sjunga för stackars turister. Den här sjöng vi snarare när vi ”koste oss i stuen” på kvällarna.

Jag skulle kunna ge hur många exempel som helst, men tänkte avsluta med den här, som också får mig att rysa och bli alldeles vemodig. Jag borde verkligen leva mer efter detta och ibland lyssnar jag på den för att den hjälper mig att ta mig samman när jag behöver det och påminner mig om att jag inte alltid behöver bry mig så mycket om vad andra tycker om vad jag gör eller inte gör. Det är mitt liv! Och musiken ÄR mitt liv!

Träning

Mmm… Att vilja ha

Var en tur på gymmet ikväll och körde bland annat Zumba. Nedvarvningslåten som instruktören Felicia kör är störtskön och efter lite googlande hittade jag den:

Mmm… att vilja ha

Popgruppen Bara Vänner (Wille Crafoord och Marika Willstedt) ligger bakom, och detta är helt min melodi…

Apropå gym så är det ganska underhållande att observera de olika ”karaktärerna” som hänger där. Finns några som är extra distinkta, så snart kommer lite beskrivningar och illustrationer av dem, hehe…